Roreza

Äldre 17 Aug 21:51

115 svar

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Jag vet inte hur jag ska börja. Har skrivit flera meningar, men raderat allt för att skriva igen. Men jag skäms över det jag ska skriva:

Jag och min make har två barn tillsammans. En av våra barn är inte lik honom. Barnet är likt mig, det andra barnet(äldsta) är likt honom. Min man har varit tyst dom senaste dagarna och undvikande. Idag frågade jag vad det var, och han förklarade att det inte var något. Efter flera om och men sa han "Jag har tänkt på att alla som träffar" x"("x" =vårt yngsta barn) säger att han inte är lik mig öht. Han är bara lik dig". Jag sa då att vår äldsta dotter liknar honom, och att vår yngsta liknar mig. Än sen? Då säger han: "jo, men eftersom att vår äldsta liknar mig vet jag till 100%att hon är min. Men jag kan ju inte veta det om" x". Blir HELT ställd eftersom att jag fattar att han är seriös.

Frågar honom om han tror att jag varit med någon annan. Alltså om det är någon annans barn och han säger "jag vet inte.

Från början skrattade jag och skojade om det. Men ju mer jag förstår vad han anklagar mig för blir jag nästan äcklad. HUR kan man tro något sånt om sin fru? Jag kanske hade förstått det om jag hade varit en kvinna som hade varit otrogen innan eller gjort något annat bakom hans rygg, men jag har ALLTID varit trogen till 110%. Han har svårt med tillit och har svårt med att jag har haft relationer innan honom. En gång gick han ut för att träna och kom tillbaka 30 min senare. Han slängde upp dörren till vårt sovrum där jag låg och nattade vårt barn. Anledningen? Han trodde att jag var med en annan man i vårt sovrum.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, men jag kanske bara vill skriva av mig. Hur ska jag hantera honom? Har oftast varit lugn, men ibland blir det för mycket och då skäller jag på honom, men han blir istället irriterad och nästan arg. Har någon varit i samma situation?

Har aldrig någonsin pratat om hans sätt att vara med någon, därav av mitt inlägg tror jag. Känner mig ensam och det känns som att vårt band inte alls känns starkt när han håller på såhär.

EnAnonumius

Äldre 19 Aug 21:59

#71

Anonym (Stella) skrev 2019-08-19 21:00:57 följande:

Hade mina barn inte varit mina biologiska barn så hade jag absolut inte velat veta det. Jag hade hellre levt i ovisshet och inte behövt dela dem med vem det nu skulle vara som donerat DNA.

Jag kan inte fatta att man kan knyta an till ett barn, älska det och få kärlek från det barnet och sen vilja kasta det år sidan som skräp bara för att man inte delar DNA.

För övrigt så litar man antingen på sin partner eller så gör man inte det. Litar man fullt ut på mamman så behövs inte faderskapstest.

Känner man ett behov av faderskapstest så betyder det att man tvivlar på att partnern har varit trogen. Det kanske bara är ett frö av tvivel men det finns där. Annars är man säker och behöver inte bevis. Det behöver inte betyda att man är en dålig människa eller en dålig partner men det betyder att tilliten inte är 100 procent.

Jag gillar inte denna sunkiga totala svartvita tänkandet många kvinnor har. Att det automatiskt per se måste till varjepris handla om att pappan tvivlar på mamman. Världen är inte svartvit och det kan finnas andra skäl att pappan vill testa. För som sagt kvinnan kan faktiskt vara otrogen och ändå så kan hennes sambo/make vara den biologiska pappan om kvinna blir gravid under tidpunkten hon var otrogen.

Jag tänker på den medicinska och även sjukdomsärvtliga aspekten av ett obligatoriskt faderskapstest. Den kan tyvärr aldrig försvinna. Sidobonusen (som inte är viktig egentligen), blir ju att barnet får rätt pappa på pappret. Barn hjar faktiskt RÄTTEN att få veta vem deras bilogiska pappa är.
Finns det redan färdigt på pappret test på pappan så kan man kolla upp om pappan kan vara lämplig att använda som donator för exempel benmärg (om barnet har leukemi).

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

molly50

Äldre 19 Aug 22:13

#72

EnAnonumius skrev 2019-08-19 21:44:41 följande:

Jag frågade inte heller om du visste vad det kostar...

Jag skrev och talade om vad ett dna-test kostar. Liten, men ack så viktig detaljskillnad.

(Läs igen och undvik att slarva när du läser

)

molly50 skrev 2019-08-19 17:54:07 följande:

Jag förstår hur du menar. Och jag tycker att även du har en poäng.
Vill man göra et faderskapstest så borde man ju få göra det gratis.
Men i TS fall så verkar det röra sig mer om sjuklig svartsjuka än något annat.
och då bör man kanske börja jobba i den änden först.

Läser väldigt slarvigt..
Du har missat hela min poäng med mitt inögg.

Jag skrev och sa att ett faderskapstest skall vara _obligatoriskt_.
(Jag lade ett förslag med på hur det skulle finansieras med ett obligatoriskt).

Jag har aldrig skirivit, som sagt, att det skall vara "frivilligt" och isåfall gratis.

Jag förstår hur du menar. Och visst kan jag förstå att män kan vilja ha obligatoriskt faderskapstest.
Men samtidigt så måste ju män förstå att man som kvinna kan bli sårad om ens man sen många år plötsligt börjar tvivla på att ett eller flera av hans barn är hans.
Min man och jag har varit ett par i 17 år. Vårt yngsta barn är mer likt mig än honom. Precis som för TS.
Om han då plötsligt skulle börja tvivla på att han är pappan så skulle jag inte bara bli sårad utan även mäkta förvånad.
Förvånad över att han ens kan tänka så och sårad över att han måste misstänka att jag varit otrogen.
Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att få reda på att det barn man tagit hand om som om det vore ens eget inte är ens biologiska barn. Det är helt oförlåtligt att ljuga om en sådan sak.
Men bara för att några kvinnor gör så ska väl inte alla kvinnor behöva bli misstrodda?

Eldiablo1991

Äldre 19 Aug 22:28

#73

molly50 skrev 2019-08-19 22:13:59 följande:

Jag förstår hur du menar. Och visst kan jag förstå att män kan vilja ha obligatoriskt faderskapstest.

Men samtidigt så måste ju män förstå att man som kvinna kan bli sårad om ens man sen många år plötsligt börjar tvivla på att ett eller flera av hans barn är hans.

Min man och jag har varit ett par i 17 år. Vårt yngsta barn är mer likt mig än honom. Precis som för TS.

Om han då plötsligt skulle börja tvivla på att han är pappan så skulle jag inte bara bli sårad utan även mäkta förvånad.

Förvånad över att han ens kan tänka så och sårad över att han måste misstänka att jag varit otrogen.

Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att få reda på att det barn man tagit hand om som om det vore ens eget inte är ens biologiska barn. Det är helt oförlåtligt att ljuga om en sådan sak.

Men bara för att några kvinnor gör så ska väl inte alla kvinnor behöva bli misstrodda?

Nu gick jag tillbaka igen ändå :)

Fast det är lite så världen fungerar, vissa individer sätter ribban för andra.

Tjejer som ljuger om våldtäkter

- tjejer som blivit våldtagna blir inte betrodda

Jag själv mötte en tjej en sen kväll när jag var ute med hunden, hon börjar springa och se sig över axeln

- jag kan vara en potentiell våldtäktsman pga andra män

En afghan mördar en person

- alla afghaner är mördare

Hur tror du USA ser på muslimer efter 9/11?

Obligatoriskt faderskap - ingen kan bli kränkt, ingen man får veta senare att han inte är pappa, inget barn får reda på att hela dens liv varit en lögn. Finns det några negativa sidor?

Säger det igen - det handlar mer om bekräftelse för en själv än om misstro för sin partner.

Roreza

Äldre 19 Aug 23:06

#74

Tack till alla som har tagit sig tid och kommit med råd. Det värmer verkligen. Ni är underbara som svarar.

Personerna som skrivit i tråden att dom lämnat en relation som varit ohållbar pga sin partners svartsjuka: wow, ni är verkligen starka och grymma! ????

molly50

Äldre 20 Aug 08:19

#75

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 22:28:58 följande:

Nu gick jag tillbaka igen ändå :)

Fast det är lite så världen fungerar, vissa individer sätter ribban för andra.

Tjejer som ljuger om våldtäkter

- tjejer som blivit våldtagna blir inte betrodda

Jag själv mötte en tjej en sen kväll när jag var ute med hunden, hon börjar springa och se sig över axeln

- jag kan vara en potentiell våldtäktsman pga andra män

En afghan mördar en person

- alla afghaner är mördare

Hur tror du USA ser på muslimer efter 9/11?

Obligatoriskt faderskap - ingen kan bli kränkt, ingen man får veta senare att han inte är pappa, inget barn får reda på att hela dens liv varit en lögn. Finns det några negativa sidor?

Säger det igen - det handlar mer om bekräftelse för en själv än om misstro för sin partner.

Ja,absolut. Och jag försvarar på intet sätt de tjejer som ljuger. Det är totalt oacceptabelt. Man skäms för att vara tjej i de avseendena.

Jag tycker det är en sak att göra ett faderskapstest vid födseln. Men tråden handlar ju om att TS och hennes man varit tillsammans i flera år när han plötsligt får för sig att deras yngsta barn inte är hans.
Han är dessutom svartsjuk i övrigt också.
Så i deras fall så verkar det inte handla om att han vill ha en bekräftelse för sig själv.
Och i ett sådant fall så kan det ju kännas sårande för kvinnan också.

molly50

Äldre 20 Aug 08:23

#76

Roreza skrev 2019-08-19 23:06:38 följande:

Tack till alla som har tagit sig tid och kommit med råd. Det värmer verkligen. Ni är underbara som svarar.

Personerna som skrivit i tråden att dom lämnat en relation som varit ohållbar pga sin partners svartsjuka: wow, ni är verkligen starka och grymma! ????

Har du pratat något mer med din man om det här,om ni ska göra ett faderskapstest och om han tänker söka hjälp?

Jag vet att det inte är lätt att lämna. Framförallt inte om det finns barn inblandade.
Men förr eller senare så kommer man till en gräns för vad man accepterar.
Så var det i alla fall för mig.

Inteutanproblem

Äldre 20 Aug 10:15

#77

Roreza skrev 2019-08-19 23:06:38 följande:

Tack till alla som har tagit sig tid och kommit med råd. Det värmer verkligen. Ni är underbara som svarar.

Personerna som skrivit i tråden att dom lämnat en relation som varit ohållbar pga sin partners svartsjuka: wow, ni är verkligen starka och grymma! ????

Stärk dig själv så kommer du komma till en punkt där du klarar att välja helt själv om du ska vara kvar eller lämna. Innan man nått den punkten har man inget val, eller rättare sagt man tror att man inte har ett val. (Att stärka sig själv är bland annat att inse att det ens partner gör mot en inte är normalt förekommande i normala relationer, samt att man inte förtjänar att bli behandlad så).

Jag nådde den punkten genom att träffa en psykolog i ungefär 1 års tid, och sen faktumet att exet på allvar börjat trycka på om att jag skulle säga upp bekantskapen med min bästa vän, den enda vännen jag hade kvar för övrigt, var droppen som fick bägaren att rinna över.

Xenia

Äldre 20 Aug 13:13

#78

Roreza skrev 2019-08-19 13:52:35 följande:

Du har helt rätt i det du skriver. Jag borde verkligen inte ge efter hans krav. Men jag gör det enbart för att jag verkligen inte orkar bråka. Om jag tar på mig något han inte tycker om och jag vägrar byta om blir det världens bråk t.e.x. Jag vill inte att våra barn ser oss bråka.

Jag vet att hans pappa var väldigt kontrollerande när han var liten. Det kanske kommer därifrån.

Men tänk om dina barn tjatar om något, ger du verkligen efter varje gång för att du inte orkar med bråk? Om de vet att mamma inte ger efter för tjat blir det mindre tjat i framtiden. Det är samma sak här. Du vägrar istadigt att byta om och upprepar "du bestämmer inte över min klädsel".

Klart man inte vill bråka inför barnen. Men vad ger du nu för budskap till barnen, jo: "Pappa bestämmer över mamma. Män bestämmer över kvinnor." En dotter lär sig att kvinnor underkastar sig män, och kommer därför att underkasta sig sin pojkvän/sambo i framtiden, en son lär sig samma sak och kommer att kräva underkastelse av sin framtida flickvän/sambo. Om nu din man lärt sig att en man har rätt att kontrollera sin kvinna, bryt den onda kedjan.

Jag förstår att du tycker det är pinsamt att berätta detta för dina vänner/syskon/föräldrar. Men varför inte ringa till en Kvinnojour? Det är inte samma sak som att du måste flytta dit, men du kan få stöd och information där.

Bagar Bengtsson

Äldre 20 Aug 16:46

#79

Anonym (Stella) skrev 2019-08-19 21:00:57 följande:

Hade mina barn inte varit mina biologiska barn så hade jag absolut inte velat veta det. Jag hade hellre levt i ovisshet och inte behövt dela dem med vem det nu skulle vara som donerat DNA.

Jag kan inte fatta att man kan knyta an till ett barn, älska det och få kärlek från det barnet och sen vilja kasta det år sidan som skräp bara för att man inte delar DNA.

För övrigt så litar man antingen på sin partner eller så gör man inte det. Litar man fullt ut på mamman så behövs inte faderskapstest.

Känner man ett behov av faderskapstest så betyder det att man tvivlar på att partnern har varit trogen. Det kanske bara är ett frö av tvivel men det finns där. Annars är man säker och behöver inte bevis. Det behöver inte betyda att man är en dålig människa eller en dålig partner men det betyder att tilliten inte är 100 procent.

Jag har läst en tråd här inne där det kom fram efter dryga tre år att pappan inte var den biologiska pappan. Hon ville skiljas och tog själv hand om barnet. Den som varit pappa i drygt tre år var självklart bedrövad men en mor "har alltid rätt" och iom att hon då flyttade ihop med den biologiska pappan så menade hon på att eftersom du inte har nåt biologiskt band till barnet så får du inte längre träffa det. ÖVER TRE ÅR- FY FAAN! Han står maktlös!

Kom inte och säg att vi män skiter i barnet, trots att vi inte är biologisk pappa till barnet. Man skapar en kärlek till barnet och det gör många även med bonusbarn.

Roreza

Äldre 20 Aug 17:56

#80

molly50 skrev 2019-08-20 08:23:11 följande:

Har du pratat något mer med din man om det här,om ni ska göra ett faderskapstest och om han tänker söka hjälp?

Jag vet att det inte är lätt att lämna. Framförallt inte om det finns barn inblandade.
Men förr eller senare så kommer man till en gräns för vad man accepterar.
Så var det i alla fall för mig.

Han har faktiskt inte dragit upp det något mer sen 2 dagar tillbaka. Han sa att han förstod att det han tänkte var sjukt och att han innerst inne vet att vår yngsta är hans, men att han inte kan kontrollera sina tankar. Men om han drar upp det igen kommer jag att kräva att han går i terapi, annars blir det inget faderskapstest. Om han kan sätta "krav" på mig som är kränkande så måste han ta tag i sina problem i retur genom att träffa en psykolog.

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

INNEHÅLL