Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Tycker att kvinnor ofta kan bete sig jävligt orättvist i frågan angående faderskapsprov. Jag kan förstå att det kan kännas kränkande när ens man ber om ett sådant men som sagt, ni kan vara helt säkra på att det är ert barn. Det räcker med en liten kommentar angående ens barn för att börja ifrågasätta sitt faderskap och den tanken försvinner inte av sig själv. Tänk er att gå varenda dag och undra över en sån sak.

Sen kan ni jämföra er "kränkningskänsla" med känslan att flera år senare få reda på att ett barn som man har älskat, tagit hand om och försörjt som sitt eget, inte är ens eget. Att personen som man litat på gick bakom ens rygg och svek en och inte nog med det, utan även ljög om det i flera år.

Som sagt, tänk er in i situationen om den var sån att det var mannen som födde barnet och ni bara kunde stå bredvid och lita på att han sa sanningen, skulle ni inte själva vilja veta till 100%?

Jag kan förstå din tankegång och jag tycker du har en poäng.

Men,i detta fallet så är det inte bara det här med barnet som TS man försöker kontrollera.

Han har TS lösenord till dator och mobil,försöker bestämma vilka kläder hon ska ha på sig osv.

Detta med att han misstänker att det yngsta barnet inte är hans är bara toppen på ett isberg.

Han kan väl göra ett faderskapstest som får bevisa att han är fadern och sen söka hjälp för sin sjukliga svartsjuka.

För likaväl som att det kan kännas jobbigt för en man att vara osäker på om ett barn verkligen är hans,likaväl kan det vara jobbigt att som kvinna inte bli trodd om en sådan sak. Att bli anklagad för att ha varit otrogen.

Sen är det ju väldigt enkelt att stilla bådas oro, ta ett test, då får pappan reda på om det är hans barn eller inte och mamman kan bevisa att hon inte varit otrogen (den gången iallafall) och då måste man ju som man släppa tanken på otrohet när det är bevisat. Om inte så behöver man söka hjälp, men jag anser inte att man har sjuklig svartsjuka och behöver hjälp enbart om man vill göra ett faderskapsprov.

Alltså du måste sluta vara medberoende och ge efter. Du ser ju själv att det inte hjälper mot hans sjukliga svartsjuka. Så ofta som kvinnor låter sig begränsas för uppfylla makens kontrollbehov och svartsjuka. Det blir bara värre och värre och en dag är kvinnan helt isolerad.

Se till att få nya lösenord och ge honom inte dem. Man har rätt till privatliv. Säg till honom att ge tusan i att bestämma vad du ska ha för kläder, det är också att kränka din integritet.

Kanske är det något i din mans barndom som gett upphov till denna bristande tillit. Kanske saknar han självförtroende, kanske blev han sviken av sina föräldrar. Men oavsett vad kan inte du bota honom, ens om du lägger dig platt inför alla hans orimliga krav. Kräv att han ska gå i terapi. Gör han inte det, fundera allvarligt på en separation. Hur vill du leva ditt liv i framtiden? 

Du tycker det känns kränkande med ett faderskapstest,men inte att han är så svartsjuk och har sådan kontroll över dig? Eller att han ens kan misstänka att hans ena barn inte är hans?

Jag skulle tycka att det sistnämnda vore betydligt mer kränkande än att låta honom göra ett faderskapstest för att han ska bli av ,ed sina misstankar.

Om ni gör testet och får svart på vitt att barnet är hans så tycker jag,som någon redan har skrivit,att du ska kräva att han söker hjälp för sin svartsjuka som motprestation.

Fast om man misstänker att ens barn inte är ens eget så är väl det samma sak som att misstänka att ens partner har varit otrogen. Framförallt om kvinnan blivit gravid under deras förhållande.