• Roreza

    Min man tror att jag fått barn med någon annan.

    Jag vet inte hur jag ska börja. Har skrivit flera meningar, men raderat allt för att skriva igen. Men jag skäms över det jag ska skriva:

    Jag och min make har två barn tillsammans. En av våra barn är inte lik honom. Barnet är likt mig, det andra barnet(äldsta) är likt honom. Min man har varit tyst dom senaste dagarna och undvikande. Idag frågade jag vad det var, och han förklarade att det inte var något. Efter flera om och men sa han "Jag har tänkt på att alla som träffar" x"("x" =vårt yngsta barn) säger att han inte är lik mig öht. Han är bara lik dig". Jag sa då att vår äldsta dotter liknar honom, och att vår yngsta liknar mig. Än sen? Då säger han: "jo, men eftersom att vår äldsta liknar mig vet jag till 100%att hon är min. Men jag kan ju inte veta det om" x". Blir HELT ställd eftersom att jag fattar att han är seriös.

    Frågar honom om han tror att jag varit med någon annan. Alltså om det är någon annans barn och han säger "jag vet inte.

    Från början skrattade jag och skojade om det. Men ju mer jag förstår vad han anklagar mig för blir jag nästan äcklad. HUR kan man tro något sånt om sin fru? Jag kanske hade förstått det om jag hade varit en kvinna som hade varit otrogen innan eller gjort något annat bakom hans rygg, men jag har ALLTID varit trogen till 110%. Han har svårt med tillit och har svårt med att jag har haft relationer innan honom. En gång gick han ut för att träna och kom tillbaka 30 min senare. Han slängde upp dörren till vårt sovrum där jag låg och nattade vårt barn. Anledningen? Han trodde att jag var med en annan man i vårt sovrum.

    Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, men jag kanske bara vill skriva av mig. Hur ska jag hantera honom? Har oftast varit lugn, men ibland blir det för mycket och då skäller jag på honom, men han blir istället irriterad och nästan arg. Har någon varit i samma situation?

    Har aldrig någonsin pratat om hans sätt att vara med någon, därav av mitt inlägg tror jag. Känner mig ensam och det känns som att vårt band inte alls känns starkt när han håller på såhär.

  • Svar på tråden Min man tror att jag fått barn med någon annan.
  • Ishav

    Hej.

    Efter att ha läst ditt inlägg plus en del av dina svar i tråden tänker jag så här - det ringer ganska många varningsklockor för mig.

    Han har dina lösenord. Han har fått för sig att han inte är fadern osv. Många har redan påpekat att hans svartsjuka är omotiverad och att han behöver hjälp.

    Jag tänker att också du kan behöva det. I mina öron låter det här som en mycket kontrollerande man. Steget från att bestämma vad du ska ha på dig till att bli fysisk är inte så stort. Läs gärna på www.varningstecken.n.nu/ eller liknande. Förhoppningsvis känner du inte alls igen dig i beskrivningarna där. Men om du gör det så sök hjälp så snart som möjligt.

    Lycka till!

  • Anonym (nej du!)
    Roreza skrev 2019-08-18 10:17:02 följande:
    Går med på ett faderskapstest, men som sagt känns kränkande. Men imorse sa han att han inte ville göra ett eftersom att han förstår hur sjukt det är. Vi får se om han ändrar sig under dagen.

    Men, ja, det är väl som du säger. Om faderskapstest hade varit obligatoriska så kanske man hade sluppit detta huvudvärk.
    Nej du TS! Nu får du säga ifrån! Din man är kränkande och störd och inte bara elak mot dig, utan också sviker han er yngsta eftersom han inte kan se att det är hans egen avkomma.

    Detta har gått för långt och är sjukt.

    Gå inte med på ett faderskapstest om han inte söker hjälp för sina problem.

    Han låter sjukligt svartsjuk, såhär ska ingen människa ha det. Fy!

    Läs boken "Energitjuvar" av Inga Lill Roos. Tipsade nyligen om den i en annan tråd. Den har hjälpt mig mycket att sätta gränser osv.

    Lycka till, du är värd mer! Kram
  • Anonym (nej du!)
    Roreza skrev 2019-08-18 10:09:00 följande:
    Han var verkligen inte oskuld innan vi träffades. Men han tyckte att det var jobbigt att jag inte var det.
    PS. Låter lite medeltida... 
  • AndreaBD
    Giftskåneman skrev 2019-08-18 10:00:36 följande:
    Om faderskapstest infördes vid varje födsel skulle kravet på.att ogifta par ska intyga vem som är pappan försvinna.
    Och vem betalar dessa? Det är väl inte gratis heller!? Sedan är det inte helt trevligt på barnet heller, plus att  det blir konstig när det i dem allra flesta fallen inte alls vore nödvändigt. Det kan liksom lägga grunden till misstanke framöver och till att vilja kontrollera allting. Istället för att faktiskt lita på varandra. 
  • Xenia
    Tomelilla15 skrev 2019-08-18 00:30:21 följande:
    Jag skulle föreslå att du säger att du går med på faderskapstest mot att han går i terapi om provet visar att han är fadern och att han gör det senast inom en månad från provresultatet så att det faktiskt blir av. Går han inte med på det så vill han ju inte ens jobba med sitt problem och då får nog du fundera på om du vill vara kvar i relationen.
    +1

    Han behöver verkligen gå i terapi. 

    Dessutom, om han inte får svart på vitt kan han börja behandla sin yngsta dotter sämre för att han tror att hon inte är hans. Så jag skulle säga att faderskapstestet behövs för hennes skull. Tänk om han vid ett gräl med henne när hon gjort något otillåtet slängde henne i ansiktet "du är inte mitt barn".
  • molly50
    Roreza skrev 2019-08-18 10:17:02 följande:
    Går med på ett faderskapstest, men som sagt känns kränkande. Men imorse sa han att han inte ville göra ett eftersom att han förstår hur sjukt det är. Vi får se om han ändrar sig under dagen.

    Men, ja, det är väl som du säger. Om faderskapstest hade varit obligatoriska så kanske man hade sluppit detta huvudvärk.
    Du tycker det känns kränkande med ett faderskapstest,men inte att han är så svartsjuk och har sådan kontroll över dig? Eller att han ens kan misstänka att hans ena barn inte är hans?
    Jag skulle tycka att det sistnämnda vore betydligt mer kränkande än att låta honom göra ett faderskapstest för att han ska bli av ,ed sina misstankar.
    Om ni gör testet och får svart på vitt att barnet är hans så tycker jag,som någon redan har skrivit,att du ska kräva att han söker hjälp för sin svartsjuka som motprestation.
  • Anonym (nej du!)
    Pentra skrev 2019-08-18 00:38:27 följande:

    Män är mycket sämre på sk. magkänsla; och de har svårt att känna skillnad på magkänsla och svartsjuka. Och detta är absolut INTE magkänsla. Jag är alldeles för bekant med ämnet; och detta sänder ut starka varningsklockor om att detta rör sig om sjuklig svartsjuka. Och är det det så, så blir det inte bättre VAD du än gör för att bevisa din oskuld. Det kommer ändå att bli än värre. ... Jag var i liknande situation för många år sedan, när mina barn var små. Den äldsta var lik pappan, men inte det andra barnet. Att barn nr två var lik sin farmor hjälpte inte; jag anklagades för otrohet! Det gick så långt att lilltösen en dag berättade för mig att pappan hade sålt henne till en kompis eftersom han inte ansåg sig vara hennes pappa! Ett brutalt, smaklöst och dåligt skämt som skar i mig! Och man kan ju bara ana hur vår dotter tog det, så liten hon var! Jag anklagades för otrohet, jag förtalades både öppet och bakom ryggen, skälldes ut och smädades offentligt, fick sluta att träna och fick mina kläder sönderklippta för att jag påstods vara otrogen. Jag påtalade hela tiden motsatsen, för det fanns inga bevis eftersom otrohet inte ens fanns på min karta och det hade heller aldrig inträffat; men ju mer jag försökte förklara ju vörre blev det. Tillslut krävdes det av mig att om jag inte hade klara bevis för att jag inte varit otrogen så hade jag varit det; och det betydde ju att jag hade varit tvungen att ha med mig en övervakare varje steg jag tog, 24/7, vilket var helt omöjligt. Han ansåg sig aldrig behöva bevisa sin tes, däremot skulle jag hela tiden bevisa min oskuld, vilket blev helt ohållbart. ... Så, du kan ge honom alla lösenord i vörden till dina konton; han kommer ändå att påstå att du har något vid sidan om som han inte känner till! Han kränker dig upprepat och kommer att suga musten och livslusten ur dig! Dina konton och lösenord är dina, så ändra alla lösenord och behåll dem för dug själv innan han ställer till det än värre för dig. Och sedan så söker ni hjälp; var för sig och båda tillsammans om det går. Och så får ni ta det därifrån. ... Det är inte kul för barn att se sina föräldrar gå isär, men det är heller inte bra för dem att växa upp och se och uppleva att den ena föräldern sakta men säkert; genom kränkningar, lögneroch kontroll; gör den andra till ett livlöst och tomt skal... ... Med vänlig hälsning, Pentra
    fy vad hemskt. skönt att du slipper denna hemska man. hur mår din dotter idag?
  • Xenia
    Roreza skrev 2019-08-17 23:47:42 följande:

    Men, om man bara är allmänt misstänksam mot sin partner utan anledning/anledningar, så är personen som är misstänksam problemet.


    ---

    Jag är mammaledig, är 99% av tiden med våra barn, han har mina lösenord till mina sociala medier/telefon. Jag har gjort allt för att han ska lita på mig, men inget hjälper. Han har tom åsikt om min klädsel och säger åt mig att gå och byta om till andra kläder om jag har på mig något han tycker är "utmanande" fastän jag har helt vanliga kläder. Har aldrig varit otrogen mot honom, varit i närheten eller tänkt tanken. Som sagt har gjort ALLT för att han ska lita på mig. Så, den där "magkänslan" han har saknar grund.


    Alltså du måste sluta vara medberoende och ge efter. Du ser ju själv att det inte hjälper mot hans sjukliga svartsjuka. Så ofta som kvinnor låter sig begränsas för uppfylla makens kontrollbehov och svartsjuka. Det blir bara värre och värre och en dag är kvinnan helt isolerad.

    Se till att få nya lösenord och ge honom inte dem. Man har rätt till privatliv. Säg till honom att ge tusan i att bestämma vad du ska ha för kläder, det är också att kränka din integritet.

    Kanske är det något i din mans barndom som gett upphov till denna bristande tillit. Kanske saknar han självförtroende, kanske blev han sviken av sina föräldrar. Men oavsett vad kan inte du bota honom, ens om du lägger dig platt inför alla hans orimliga krav. Kräv att han ska gå i terapi. Gör han inte det, fundera allvarligt på en separation. Hur vill du leva ditt liv i framtiden? 
  • Anonym (Seriöst)

    Be honom ta faderskapsprov.Diskutera saken inte mera.Han får fixa testet.

  • Eldiablo1991

    Tycker att kvinnor ofta kan bete sig jävligt orättvist i frågan angående faderskapsprov. Jag kan förstå att det kan kännas kränkande när ens man ber om ett sådant men som sagt, ni kan vara helt säkra på att det är ert barn. Det räcker med en liten kommentar angående ens barn för att börja ifrågasätta sitt faderskap och den tanken försvinner inte av sig själv. Tänk er att gå varenda dag och undra över en sån sak.

    Sen kan ni jämföra er "kränkningskänsla" med känslan att flera år senare få reda på att ett barn som man har älskat, tagit hand om och försörjt som sitt eget, inte är ens eget. Att personen som man litat på gick bakom ens rygg och svek en och inte nog med det, utan även ljög om det i flera år.

    Som sagt, tänk er in i situationen om den var sån att det var mannen som födde barnet och ni bara kunde stå bredvid och lita på att han sa sanningen, skulle ni inte själva vilja veta till 100%?

Svar på tråden Min man tror att jag fått barn med någon annan.