Anonym (oförstående)

Äldre 19 Jun 22:03

236 svar

Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila.

Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött. Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu.

Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota?
Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det.

Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

Anonym (Erfaren)

Äldre 25 Jun 08:50

#202

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-24 20:01:29 följande:

Är det sant?? Det ska jag verkligen googla. Tack för tipset!

Se till att prata med hennes läkare. Palliativ vård i hemmet är sådant som det teamet gör. Som flera skriver är det inte säkert att hon anses tillräckligt vårdkrävande, än. Men med obotlig cancer kommer hon dit, förr eller senare. Om hon vill vara hemma och inte på hospice.

Att hålla en nära och tät dialog med hennes läkare är viktigt. Din pappa kanske inte orkar ta till sig information eller ifrågasätta det läkaren säger. Kanske klarar han inte heller att förmedla till läkaren hur tungt det är att sköta mamma.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 09:21

#203

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 08:22:06 följande:

Då tycker jag TS ska prioritera sina barn och låta dem ha ett bra sommarlov istället för att ta hand om sin mormor. Varför inte hänga med på bilsemestern?

För att det är hennes mamma det handlar om och det är minst lika viktigt. Jag skulle säga att just nu är det viktigare eftersom mamman inte har lång tid kvar att leva, och denna tid kommer aldrig igen. Också barn måste lära sig att livet inte alltid kan vara roligt. Jag iallafall vill lära mina barn att det också är viktigt, och något fint, att man tar hand och bryr sig om sina anhöriga. Om man har små barn som ts har, så kan man försöka hitta en balans, inte åka på en lång semester så att man kan vara nära mamman, och sen emellanåt försöka hitta på lite grejer med barnen. Om min mamma inte hade långt kvar att leva, skulle jag också vilja att mina barn umgicks så mycket med sin mormor som de kunde.

Jag förstår mig inte på din logik, men sen har jag också en mamma som har varit väldigt kärleksfull under alla år och gjort allt för mig och mina systrar. Då känner man ju annorlunda såklart. Det handlar mycket om vad man har för förhållande till sin mamma.

Anonym (Rationell)

Äldre 25 Jun 12:14

#204

Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 09:21:05 följande:

För att det är hennes mamma det handlar om och det är minst lika viktigt. Jag skulle säga att just nu är det viktigare eftersom mamman inte har lång tid kvar att leva, och denna tid kommer aldrig igen. Också barn måste lära sig att livet inte alltid kan vara roligt. Jag iallafall vill lära mina barn att det också är viktigt, och något fint, att man tar hand och bryr sig om sina anhöriga. Om man har små barn som ts har, så kan man försöka hitta en balans, inte åka på en lång semester så att man kan vara nära mamman, och sen emellanåt försöka hitta på lite grejer med barnen. Om min mamma inte hade långt kvar att leva, skulle jag också vilja att mina barn umgicks så mycket med sin mormor som de kunde.

Jag förstår mig inte på din logik, men sen har jag också en mamma som har varit väldigt kärleksfull under alla år och gjort allt för mig och mina systrar. Då känner man ju annorlunda såklart. Det handlar mycket om vad man har för förhållande till sin mamma.

Vet vi hur gammal den här mamman är? Min morfar dog härom veckan och jag har inte ens nämnt det för mina barn. Om det var min mamma, så hade jag berättat, men inte hade jag tvingat dem att sitta och förtidssörja bredvid hennes dödsbädd på deras sommarlov. Och då är min mamma 60. Vore hon 80 skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens?

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 12:52

#205

Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 09:21:05 följande:

För att det är hennes mamma det handlar om och det är minst lika viktigt. Jag skulle säga att just nu är det viktigare eftersom mamman inte har lång tid kvar att leva, och denna tid kommer aldrig igen. Också barn måste lära sig att livet inte alltid kan vara roligt. Jag iallafall vill lära mina barn att det också är viktigt, och något fint, att man tar hand och bryr sig om sina anhöriga. Om man har små barn som ts har, så kan man försöka hitta en balans, inte åka på en lång semester så att man kan vara nära mamman, och sen emellanåt försöka hitta på lite grejer med barnen. Om min mamma inte hade långt kvar att leva, skulle jag också vilja att mina barn umgicks så mycket med sin mormor som de kunde.

Jag förstår mig inte på din logik, men sen har jag också en mamma som har varit väldigt kärleksfull under alla år och gjort allt för mig och mina systrar. Då känner man ju annorlunda såklart. Det handlar mycket om vad man har för förhållande till sin mamma.

Tack för ditt inlägg. Precis så tänker jag. Min barn har jättebra kontakt med min mamma, hon har alltid varit med oss och en stor del i våra liv.

Självklart gör mina barn andra saker på sommarlovet också så att de får ha kul.

Skönt att någon förstår som du.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 12:56

#206

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 12:14:31 följande:

Vet vi hur gammal den här mamman är? Min morfar dog härom veckan och jag har inte ens nämnt det för mina barn. Om det var min mamma, så hade jag berättat, men inte hade jag tvingat dem att sitta och förtidssörja bredvid hennes dödsbädd på deras sommarlov. Och då är min mamma 60. Vore hon 80 skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens?

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 02:54:39 följande:

Så bara för att din mamma är sjuk ska hela familjens liv upphöra? Din systers barn ska inte få nån semester, utan ska sitta och hålla en dödssjuk tant i handen hela sommarlovet? Det är ju du som är självisk, inte hon.

Jag tycker era inställningar är underliga.
De flesta i den här tråden verkar tycka jag är själviskt och elak mot min syster.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ni inte anser att tiden med ens döende förälder är mer värt. Att klanka ner på mig för att jag väljer att umgås med min mor hennes sista sommar i tiden? Att kalla mig för egoisitisk? Att jag är taskig mot mina barn för att de ska få vara med sin mormor och låta henne följa med på våra utflykter. Det blir både roligt för mina barn och mormor.

Usch vilken insällning ni har. Ni vill verkligen att man ska tänka på sig själv och skita i alla andra.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 13:00

#207

Anonym (Systern) skrev 2019-06-24 21:06:02 följande:

Hej. Jag har varit "din syster" i en liknande situation. Jag var den som, efter ett negativt besked om en anhörig, reste bort ett tag och värderade min egentid högt. Jag vill bara säga utifrån mig själv att den tiden då jag reste bort, höll mig undan, var på jobbet (ja gud vad jobbet blev viktigt under den tiden, det enda stället där jag behandlades "normalt") var inte på något sätt kul. Jag behövde den tiden för att bearbeta och processa. Min pappa fick ett cancerbesked och bland det första jag gjorde var att resa utomlands med min sambo. Var det en rolig semester? Hade vi kul, skrattade på stranden, drack drinkar och badade i poolen? Nej. Vi pratade, pratade, pratade, allt genomsyrades av att min pappa hade cancer, jag var extremt ledsen och upprörd och behövde bara komma bort en stund för att få tid att gå igenom min egen reaktion, rannsaka mitt eget liv, hitta strategier för hur jag skulle kunna överleva alltihop. Min syster reagerade precis som du, hon var skuldbeläggande, kallade mig för egoist, att jag inte "bidrog", bara tänkte på mig själv samtidigt som det enda jag tänkte på var hur jag skulle kunna överleva, bidra, stötta. Hennes reaktion har satt en kil i vår relation som nog kommer finnas där för alltid.

Jag tycker du lägger in mycket egna tankar i hur din syster prioriterar. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men i ärlighetens namn så är din reaktion lika egoistisk. Du förutsätter att din syster inte bryr sig om något, skiter i att er mamma är sjuk, bara tänker på sig själv. Det du säger är att din reaktion är "rätt" och din systers reaktion är "fel". Jag vill bara säga: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Alla reagerar inte som du. Alla släpper inte allt, sätter livet på paus, för en anhörig som är sjuk. Om jag hade gjort det så hade jag själv gått under, och då hade två personer dött istället för en. Du behöver acceptera att ditt sätt inte är det rätta för alla. Om du mår bättre av att hjälpa till och finnas där för din mamma i livet slutskede så betyder inte det att alla andra sätt är fel eller dåliga. Alla är olika. Din syster kanske bidrar med något annat, någon annanstans, i ditt liv eller i din mammas liv under resans gång. Förstör inte er relation för att hon väljer att åka på semester, er relation ska leva kvar och hålla, även efter att er mamma gått bort.

Om jag frågade min mamma om jag kunde dra iväg på en tvåmånaders semester till Thailand skulle hon svara "åk, vad roligt för er". Men jag vet att hon skulle tycka det var roligt om vi var hemma och hittade på saker med henne.
Din pappa kanske hade längre tid kvar än ett par månader och jag tror inte man kan jämföra fall till fall.
Som jag sagt tidgiare i tråden så förstår jag ju att syrran behöer en paus. Det behöver vi alla. Å jag anser inte att man sätter sitt liv på paus för att umgås med sin mor hennes sista tid i livet. Jag anser att det är en del av livet. Och för mammas skull borde hon varit hemma för när hon är tillbaka kanske de inte kommer ha någon tid ihop kvar.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 13:51

#208

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 12:14:31 följande:

Vet vi hur gammal den här mamman är? Min morfar dog härom veckan och jag har inte ens nämnt det för mina barn. Om det var min mamma, så hade jag berättat, men inte hade jag tvingat dem att sitta och förtidssörja bredvid hennes dödsbädd på deras sommarlov. Och då är min mamma 60. Vore hon 80 skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens?

Trist inlägg. Blir bara ledsen. Varför har du inte nämnt för dina barn att din morfar har dött? Hur gamla är dina barn, är de väldigt små?

Vi pratar inte heller om någon dödsbädd här än, när de sista dagarna kommer då får väl ts se hur hon ska göra med barnen. Varför överdriver du? Och man "tvingar" inte sina barn att umgås och bry sig om sina mor och farföräldrar. Om de har bra förhållande så älskar de att umgås med varandra.

Trist syn du har verkligen. Är tacksam och lättad över att jag själv är från en familj där man bryr sig om varandra och tycker faktiskt synd om dig för ditt så cyniska synsätt på familjeband. Skulle du själv vilja ruttna bort ensam i ett hörn utan att någon höjde på ögonbrynen vid 80 års ålder? Är det så du vill att dina egna barn ska bli? Varför ens göra barn om de inte bryr sig om en? Speciellt på gamla dar behöver man ju hjälp, stöd och sällskap.

Anonym (Abc)

Äldre 25 Jun 14:19

#209

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 12:56:23 följande:

Jag tycker era inställningar är underliga.

De flesta i den här tråden verkar tycka jag är själviskt och elak mot min syster.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ni inte anser att tiden med ens döende förälder är mer värt. Att klanka ner på mig för att jag väljer att umgås med min mor hennes sista sommar i tiden? Att kalla mig för egoisitisk? Att jag är taskig mot mina barn för att de ska få vara med sin mormor och låta henne följa med på våra utflykter. Det blir både roligt för mina barn och mormor.

Usch vilken insällning ni har. Ni vill verkligen att man ska tänka på sig själv och skita i alla andra.

Jag tycker att du får många som håller med dig och andra som försöker visa på att ditt sätt inte är det enda rätta utan att det finns andra sätt att hantera det på också som är precis lika rätt och att du inte betrakta din syster som en som alltid sätter sig själv först i alla lägen och se ned på henne så som du gör. Just nu i ditt resonemang framstår du tyvärr som en självpåtagen martyr. Om du kan acceptera att ni hanterar det på olika sätt och ändå kan vara bra och kärleksfulla döttrar kommer du ifrån den rollen och säkrar också relationen med din syster för framtiden.

Jag skulle gissa att om din syster hamnar i samma situation som din mamma så kommer hon lida mer av att hennes barn sitter vid hennes sida och sätter hela sitt liv åt sidan än av att de är där varje vecka i normalfallet men sedan Inte kommer på några veckor under semestern för att också leva sitt eget liv.

Och vet du ens om din syster har pratat med din mamma om att åka? Din mamma kanske har uppmuntrat henne att åka och ser fram emot att få höra om semestern och se på bilderna när hon kommer hem. Och du säger att du behöver en paus, tror du verkligen att hon skulle bli ledsen om du åkte iväg? Att hon blir glad av att ni kommer är inte samma sak som att bli ledsen om ni väljer att åka iväg och bry er om ett själva en liten stund.

Anonym (anonym)

Äldre 25 Jun 14:22

#210

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 12:56:23 följande:

Jag tycker era inställningar är underliga.
De flesta i den här tråden verkar tycka jag är själviskt och elak mot min syster.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ni inte anser att tiden med ens döende förälder är mer värt. Att klanka ner på mig för att jag väljer att umgås med min mor hennes sista sommar i tiden? Att kalla mig för egoisitisk? Att jag är taskig mot mina barn för att de ska få vara med sin mormor och låta henne följa med på våra utflykter. Det blir både roligt för mina barn och mormor.

Usch vilken insällning ni har. Ni vill verkligen att man ska tänka på sig själv och skita i alla andra.

När min förälder hade kort tid kvar i sin obotliga cancer orkade hon inte med några utflykter så du har ju tur att din mamma orkar med detta.

Anonym (Abc)

Äldre 25 Jun 14:26

#211

Kan tillägga också att när min mamma behövde hjälp och sällskap när min pappa reste var det till största delen jag som ansvarade för det, till viss del ett av mina syskon och det sista syskonet nästan inte alls. Det finns ingen bitterhet mellan oss syskon eller någon som räknat på vem som gjorde mest. Uppdelningen kom helt enkelt från att det för mig var mer praktiskt möjligt att hjälpa till mest då jag helt enkelt både har ett arbete jag kan sköta på distans och ett hushåll med något större barn än de andra syskonen så jag kunde lätt flytta in hos mamma några dagar. Och den som hjälpte till minst var helt enkelt den som har behövt ta ut semesterdagar för att kunna hjälpa till vilket jag inte tycker känns optimalt utan tycker det är bättre att de kunde sparas till barnens skollov.

Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

INNEHÅLL