Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Det är läkaren som bestämmer om man är kandidat för ASIH (om det finns i kommunen). Och det är inget alla med obotlig diagnos får utan det beror om man är i behov av vård och då önskar att få vården i hemmet. Det är inte vanlig hemtjänst.

Och inget av detta verkar det som Ts mamma har behov av utan mer vanliga dagliga saker som hjälp med att sköta och göra saker och komma ut

Ja men med en (allvarlig/obotlig ) cancer diagnos brukar man ändå hamna under deras vård men sedan om man har kontakt är en annan femma... Jag går hem till många inom hemtjänsten som har stöd från asih teamet vid behov dvs dom är i deras rullar men har ännu inte regelnunden kontakt.. Fortfarande vanliga dsk som sköter medicinen om det inte handlar om morfinpump. Hemtjänsten sköter den dagliga omvårdnaden, medicinering, vak, avlastning men även vi kan vända oss till temat om vi undrar över något. I te alls ovanligt att den det gäller aldrig behövt ha regelbunden kontakt.

Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 

Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 

Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

Så bara för att din mamma är sjuk ska hela familjens liv upphöra? Din systers barn ska inte få nån semester, utan ska sitta och hålla en dödssjuk tant i handen hela sommarlovet? Det är ju du som är självisk, inte hon.