• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:01:31 följande:

    Jag har skrivit tidigare i tråden men du kanske missat det. Vi ville att pappa skulle bli anställd som vårdare eftersom han gjorde allt och eftersom min mamma behöver hjälp dygnet runt och eftesrom vi inte vill att hon ska bo någon annastans så måste han hjälpa henne. Men det fick vi inte. Han blev inte anställd. 

    Efter det lämnade vi det. Men sen har jag tänkt på detta med hjälp allt eftersom mamma har blivit sämre. Men pappa vill inte ha hjälp han säger att det går bra. 


    Det kanske är bra att din pappa inte blev anställd som vårdare. Din pappa måste också få leva sitt liv även om det är svårt. Tycker du ska motivera dina föräldrar att ta emot all den hjälp de kan få. Både din mamma och pappa behöver få hjälp för att klara sorgen. Din pappa behöver få känna att han är din mammas man och inte hennes vårdare. Och din mamma behöver känna att alla ni är hennes familj, inte hennes vårdare.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:26:53 följande:
    Nej, hennes val gör inte att du kraschar i sommar. Ditt val gör däremot att du kraschar i sommar. Det är du själv och envart du som göra din väl och väljer att tillbringa all din tid med din mamma istället för att tillåta dig själv att ha semester och få annat att tänka på. Och det är helt ok. Men det är ditt val och inget du kan lägga på din syster.

    Oavsett om hon hade valt att inte semestra (eller inte semestra utomlands) så hade hon fått göra sina väl och det är inte säkert att hon hade orkat att vara med eran mamma ofta för att avlasta dig.

    Du gör ditt val oberoende vad din syster gör för val. Du har också bra av att få ta en paus, men det är du som måste tillåta dig det och ta det steget. Oberoende av vad din syster väljer att göra.
    Jo de val man gör påverkar andra människor vare sig man vill eller inte. 
    Jo hennes val gör att jag kommer ta större ansvar vare sig jag vill eller inte. Jag kan inte lämna mamma i sticket, och ja, det är mitt val. Men hennes val gör att jag kommer välja att spendera ännu mer tid med mamma än jag skulle gjort om min syster var närvarande. 

    Alla val man gör påverkar människor i sin närmaste omgivninge mer eller mindre oavsett om man vill det eller inte. 

    Hade min syster dessutom gjort ett annat val, som att resa bort en vecka bara, så kanske jag hade tagit mig en vecka också när hon var hemma. 

    Så självklart påverkas man av varandras val, framförallt i en situation som denna. 
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:30:18 följande:
    Det kanske är bra att din pappa inte blev anställd som vårdare. Din pappa måste också få leva sitt liv även om det är svårt. Tycker du ska motivera dina föräldrar att ta emot all den hjälp de kan få. Både din mamma och pappa behöver få hjälp för att klara sorgen. Din pappa behöver få känna att han är din mammas man och inte hennes vårdare. Och din mamma behöver känna att alla ni är hennes familj, inte hennes vårdare.
    Ja jag håller faktiskt med, framförallt på sista tiden när jag märkt hur mycket hjälp hon behöver och även nattetid vilket gör att pappa inte heller får sova hela nätter längre. 

    Jag var där förra helgen och sov kvar tre nätter och efter den helgen var jag utmattade hela denna vecka. Inte pga av att jag fysiskt hjälpt till utan pga att man känner sorg och att hela situationen är så psykiskt påfrestande. 
    Det gör ont att ens förälder behöver tas om hand som ett litet barn. 
    Jag mår iallfall dåligt av det. Och jag är rädd för hur det kommer bli framöver om hon ska bli ännu sämre. Jag vet inte hur jag ska klara det psykiskt.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:28:26 följande:

    Jag fattar ju att hon sticker för att hon vill ha en rejäl paus. Såklart hon inte orkar, såklart hon väljer att tänka på sig själv först. Men det är ändå egoistiskt. Hon tänker på sig själv först. Även om det är "normalt" i en sorgeprocess. Så är det isådanfall en egoistisk form av sorgeprocess. 


    Det får vara jur egoistiskr som helst men det är hennes val och fullt normalt och även ok.

    Alla reagerar olika i en sorgprocess och det finns inget rätt eller fel.

    Jag på ett sykehjem och har många samtal om döden med anhöriga och patienter. Vissa anhöriga vill bli uppringda 24/7 och sitter hela dygnet sista tiden och andra önskar inte att bli uppringda för att de ändå ofta inte kan göra någonting eller känner att de måste få lov att få en paus. Och det är inte alla som orkar att sitta vid dödsbädden eller för den delen besöka sina anhöriga varje dag/flera dagar i veckan. Och det är något de själva måste få bestämma och absolut inget som det finns något rätt eller del på.

    Jag har själv en nära anhörig drygt 100mil härifrån som ligger för döden. Jag varken vill, orkar eller kan dra dit nu och sitta och vänta. Jag har dessutom inget behov av det då h*n ändå inte vet vem jag är.
  • Tiina87
    Drottningen1970 skrev 2019-06-20 22:22:18 följande:

    Nä det är faktiskt obegripligt att hon drar iväg en hel månad. Vissa lägen i livet får man även i dessa egocentrisks tider lägga sig själv åt sidan en kort period i livet. Givetvis kan man behöva en break i allt det svåra. Men då kanske man tar det några dagar, eller en vecka. Inte en hel månad när någon nära står vid döden.


    Är det verkligen så obegripligt att förstå att alla reagerar olika och har olika behov under en sorgprocess?
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:28:26 följande:

    Jag fattar ju att hon sticker för att hon vill ha en rejäl paus. Såklart hon inte orkar, såklart hon väljer att tänka på sig själv först. Men det är ändå egoistiskt. Hon tänker på sig själv först. Även om det är "normalt" i en sorgeprocess. Så är det isådanfall en egoistisk form av sorgeprocess. 


    Här du frågar henne cad hon tänker på?

    Hur hon känner? Hon kanske gör det för att hon måste ha den pausen men innebär inte att hon nödvändigtvis tänker enbart på sig själv.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:34:06 följande:

    Jo de val man gör påverkar andra människor vare sig man vill eller inte. 

    Jo hennes val gör att jag kommer ta större ansvar vare sig jag vill eller inte. Jag kan inte lämna mamma i sticket, och ja, det är mitt val. Men hennes val gör att jag kommer välja att spendera ännu mer tid med mamma än jag skulle gjort om min syster var närvarande. 

    Alla val man gör påverkar människor i sin närmaste omgivninge mer eller mindre oavsett om man vill det eller inte. 

    Hade min syster dessutom gjort ett annat val, som att resa bort en vecka bara, så kanske jag hade tagit mig en vecka också när hon var hemma. 

    Så självklart påverkas man av varandras val, framförallt i en situation som denna. 


    Självklart påverkar hennes val dig, men det är inte hon som gör att du kraschar. Du är ansvarig för ditt liv och dina val. Ingen annan är det. Dina val gör att kraschar oberoende vad din syster väljer. Men självklart påverkar hennes val även dig. Du ser det som att du måste ställa upp just för att din syster väljer att ta en paus. Men det är inget lasta din syster för eller som något sätt är hennes fel.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:38:13 följande:
    Det får vara jur egoistiskr som helst men det är hennes val och fullt normalt och även ok.

    Alla reagerar olika i en sorgprocess och det finns inget rätt eller fel.

    Jag på ett sykehjem och har många samtal om döden med anhöriga och patienter. Vissa anhöriga vill bli uppringda 24/7 och sitter hela dygnet sista tiden och andra önskar inte att bli uppringda för att de ändå ofta inte kan göra någonting eller känner att de måste få lov att få en paus. Och det är inte alla som orkar att sitta vid dödsbädden eller för den delen besöka sina anhöriga varje dag/flera dagar i veckan. Och det är något de själva måste få bestämma och absolut inget som det finns något rätt eller del på.

    Jag har själv en nära anhörig drygt 100mil härifrån som ligger för döden. Jag varken vill, orkar eller kan dra dit nu och sitta och vänta. Jag har dessutom inget behov av det då h*n ändå inte vet vem jag är.
    Även om jag förstår anledningen. För det gör jag. Så blir jag ändå ledsen över att hon väljer att åka. 
    Mamma står oss båda nära. Hon har varit våran vän och mamma vi har i stort sett haft daglig kontakt alltid även när vi blev vuxna. Det är ingen avlägsen släkting som du har. Det är ju helt annat.

    Jag önskar att jag tyckte det var helt ok att min syster åker. Att jag kunde tänka "vad bra, hoppas hon får vila ut nu i fem veckor". Men det gör jag inte. Jag tycker att hon kunde ta denna resa nästa år eller någon annan gång. 

    Jag har nog aldrig kännt mig så ensam i livet som nu. Min syster är den enda som sitter i samma sits som jag. Mina vänner har sitt liv med sina familjer. Det är hon och jag nu som står inför detta. Och pappa då. 
    Att hon åker och faktiskt bara tänker på sin semester och inte på min eller mammas är ändå för mig obegripligt. Obegripligt för att jag trodde att hon hade en annan personlighet kanske. Det säger ganska mycket om vem man är, jag tror inte på någon sorgechock här. Hon har ögon och öron. Hon vet prognosen. Det går i superfart nedåt just nu. Ingen vet hur mamma mår om en månad. 

    Det jag är mest rädd för är att jag ska tappa respekten för min syster och inte heller i framtiden vilja anstränga mig för hennes skull. Att jag då ska tänka på mig själv först och inte på henne. För det är så det kan bli även om man inte vill om känslorna är för sårade. 
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:37:04 följande:

    Ja jag håller faktiskt med, framförallt på sista tiden när jag märkt hur mycket hjälp hon behöver och även nattetid vilket gör att pappa inte heller får sova hela nätter längre. 

    Jag var där förra helgen och sov kvar tre nätter och efter den helgen var jag utmattade hela denna vecka. Inte pga av att jag fysiskt hjälpt till utan pga att man känner sorg och att hela situationen är så psykiskt påfrestande. 

    Det gör ont att ens förälder behöver tas om hand som ett litet barn. 

    Jag mår iallfall dåligt av det. Och jag är rädd för hur det kommer bli framöver om hon ska bli ännu sämre. Jag vet inte hur jag ska klara det psykiskt.


    Här måste även du inse att du behöver en paus, kanske inte lika lång paus som din syster väljer att ta men en paus behöver du för att orka. Hade jag varit du så hade rest bort en vecka-10 dagar för att få tid att andas, få repa sig och ta vara på sig själv.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:40:30 följande:
    Är det verkligen så obegripligt att förstå att alla reagerar olika och har olika behov under en sorgprocess?

    Nej jag förstår det. Men jag har lika stort behov av en resa. Jag skulle behöva åka i väg i två månader till en öde strand och inte göra något, inte prata med någon. Jag har behov av att få sova och vila, att inte få tänka på något. 


    Man måste inte se till sina behov först alltid.

Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar