Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Och det är ens ansvarige läkare som beslutar om man är berättigad till ASIH.

Högst troligt har inte mamman behov av sjukvård i hemmet utan mer sällskap och hjälp med de saker hemtjänst kan sköta som leverans av mat, viss städning och liknande

Stöd av ASIH teamet får man oftast direkt när man fått en obotlig diagnos.. Dom blir inblandad så fort någon väljer att Vara hemma istället för på sjukhus /boende.. Hur ofta man träffar dom beror däremot på hur sjuk man är. Så ts mamma borde ha blivit erbjuden ASIH men kan ju såklart ha tackat nej.. Och hjälp av hemtjänst varierar ju lite vart man bor vad som erbjuds men svårt sjuka människor erbjuds bra mkt med än städning och dusch om behovet finns.. Vi har dygnet runt vak vid behov och även avlösning hemma x antal timmar så att anhöriga kan få en paus. Så antingen har det blibit måt missförstånd eller så har högst troligt ts föräldrar tackat nej till mer hjälp.

Ingen tjänar dock på att anhöriga sliter ut sig... Ta emot hjälp och använd den tid som finns till guldkanten istället för att slita ut er på alla måsten låt någon annan göra det...

Är det sant?? Det ska jag verkligen googla. Tack för tipset!

Det är läkaren som bestämmer om man är kandidat för ASIH (om det finns i kommunen). Och det är inget alla med obotlig diagnos får utan det beror om man är i behov av vård och då önskar att få vården i hemmet. Det är inte vanlig hemtjänst.

Fått den uppfattningen att hemsjukvården sysslar med sjukvård i hemmet och inte bara finns där som sällskap eller tar med sig den sjuke på aktiviteter för det är det som Ts har pratat om som promenader, färga hår, gå i affärer oh liknande

Nej, du får det inte med en gång du blivit diagnostiserad, du måste bli remitterad av en läkare och inte ens då är det säkert att du blir beviljad ASIH. Det beror på vilket behov du har och om det finns plats för dig.

Ni kanske har väldigt olika relationer till er mamma? Det har vi syskon haft, vilket blev ännu tydligare när cancern kom.

Hemsjukvård är också sjukvård i hemmet med inte avancerad. Mer att ge mediciner i tablett eller flyttande.

ASIH är avancerad sjukvård som ger i.v, har hand om smärtpumpar, TPN (intravenöst näring) etc. Man får helt enkelt som behandling i hemmet istället för på sjukvård. I kommuner kan man även få cellgift i hemmet.

Hej. Jag har varit "din syster" i en liknande situation. Jag var den som, efter ett negativt besked om en anhörig, reste bort ett tag och värderade min egentid högt. Jag vill bara säga utifrån mig själv att den tiden då jag reste bort, höll mig undan, var på jobbet (ja gud vad jobbet blev viktigt under den tiden, det enda stället där jag behandlades "normalt") var inte på något sätt kul. Jag behövde den tiden för att bearbeta och processa. Min pappa fick ett cancerbesked och bland det första jag gjorde var att resa utomlands med min sambo. Var det en rolig semester? Hade vi kul, skrattade på stranden, drack drinkar och badade i poolen? Nej. Vi pratade, pratade, pratade, allt genomsyrades av att min pappa hade cancer, jag var extremt ledsen och upprörd och behövde bara komma bort en stund för att få tid att gå igenom min egen reaktion, rannsaka mitt eget liv, hitta strategier för hur jag skulle kunna överleva alltihop. Min syster reagerade precis som du, hon var skuldbeläggande, kallade mig för egoist, att jag inte "bidrog", bara tänkte på mig själv samtidigt som det enda jag tänkte på var hur jag skulle kunna överleva, bidra, stötta. Hennes reaktion har satt en kil i vår relation som nog kommer finnas där för alltid. 

Jag tycker du lägger in mycket egna tankar i hur din syster prioriterar. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men i ärlighetens namn så är din reaktion lika egoistisk. Du förutsätter att din syster inte bryr sig om något, skiter i att er mamma är sjuk, bara tänker på sig själv. Det du säger är att din reaktion är "rätt" och din systers reaktion är "fel". Jag vill bara säga: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Alla reagerar inte som du. Alla släpper inte allt, sätter livet på paus, för en anhörig som är sjuk. Om jag hade gjort det så hade jag själv gått under, och då hade två personer dött istället för en. Du behöver acceptera att ditt sätt inte är det rätta för alla. Om du mår bättre av att hjälpa till och finnas där för din mamma i livet slutskede så betyder inte det att alla andra sätt är fel eller dåliga. Alla är olika. Din syster kanske bidrar med något annat, någon annanstans, i ditt liv eller i din mammas liv under resans gång. Förstör inte er relation för att hon väljer att åka på semester, er relation ska leva kvar och hålla, även efter att er mamma gått bort.