• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:41:58 följande:
    Här du frågar henne cad hon tänker på?

    Hur hon känner? Hon kanske gör det för att hon måste ha den pausen men innebär inte att hon nödvändigtvis tänker enbart på sig själv.
    Nej jag har inte frågat. Jag skriver av mig här istället. Hon kommer ta det som kritik vilket det i och för sig kanske är. Jag är rädd att det blir fel och jag orkar inte att vi har en konflikt mitt i allt detta eller att hon blir sur på mig. Har inte kraft för det. 

    Jag utgår från att hon vet vad hon gör och att hon fattar hur vi kan känna att hon drar men att hon tycker det är ok. 
    Hon tänker på sig själv och sin man. Han vill nog ha sällskap på sin semester. Han skulle dock aldrig lämnat sin mamma om det var hans mor som var sjuk. Så där är de lite olika. 
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:45:50 följande:

    Även om jag förstår anledningen. För det gör jag. Så blir jag ändå ledsen över att hon väljer att åka. 

    Mamma står oss båda nära. Hon har varit våran vän och mamma vi har i stort sett haft daglig kontakt alltid även när vi blev vuxna. Det är ingen avlägsen släkting som du har. Det är ju helt annat.

    Jag önskar att jag tyckte det var helt ok att min syster åker. Att jag kunde tänka "vad bra, hoppas hon får vila ut nu i fem veckor". Men det gör jag inte. Jag tycker att hon kunde ta denna resa nästa år eller någon annan gång. 

    Jag har nog aldrig kännt mig så ensam i livet som nu. Min syster är den enda som sitter i samma sits som jag. Mina vänner har sitt liv med sina familjer. Det är hon och jag nu som står inför detta. Och pappa då. 

    Att hon åker och faktiskt bara tänker på sin semester och inte på min eller mammas är ändå för mig obegripligt. Obegripligt för att jag trodde att hon hade en annan personlighet kanske. Det säger ganska mycket om vem man är, jag tror inte på någon sorgechock här. Hon har ögon och öron. Hon vet prognosen. Det går i superfart nedåt just nu. Ingen vet hur mamma mår om en månad. 

    Det jag är mest rädd för är att jag ska tappa respekten för min syster och inte heller i framtiden vilja anstränga mig för hennes skull. Att jag då ska tänka på mig själv först och inte på henne. För det är så det kan bli även om man inte vill om känslorna är för sårade. 


    Min nära släkting är ingen avlägsen släkting utan en person som i många år stått mig nära. Så nej, det är inte något helt annat. Det är bara det att jag gör andra välj vad du gör. Jag förlorade min släkting för många år sedan i alzheimers så för min del har jag inget behov av att vara där. Träffade h*n förra sommaren och det är dem minnerna jag bär med mig. Jag behöver inte ha minnen från vak på dödsbädden.

    Har du prata med din syster? Om hur hon känner och tänker? Om dina känslor och tankar?
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:46:24 följande:
    Här måste även du inse att du behöver en paus, kanske inte lika lång paus som din syster väljer att ta men en paus behöver du för att orka. Hade jag varit du så hade rest bort en vecka-10 dagar för att få tid att andas, få repa sig och ta vara på sig själv.
    Jag kommer försöka ta någon dag hit eller dit. Det beror på hur sommaren blir. Jag vill åka en vecka. Men jag får dåligt samvete om jag gör det. För jag vet att mamma skulle velat åka. Och det känns som att hon skulle bli mer nere av att jag också åker. Även om hon inte säger något. Hon skulle aldrig säga något, hon skulle säga "vad roligt" och se glad ut. Men jag tänker så. Jag tänker att hon skulle börja tänka att hon aldrig mer kommer få resa och att hon blir ännu mer deprimerad då. Så därför vet jag inte om jag klarar av att resa någonstans i år.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:47:04 följande:

    Nej jag förstår det. Men jag har lika stort behov av en resa. Jag skulle behöva åka i väg i två månader till en öde strand och inte göra något, inte prata med någon. Jag har behov av att få sova och vila, att inte få tänka på något. 

    Man måste inte se till sina behov först alltid.


    Så varför gör du inte det då?

    Nej, men ibland behöver man sätta sin egna behov och känslor först för att orka leva vidare.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:50:10 följande:
    Min nära släkting är ingen avlägsen släkting utan en person som i många år stått mig nära. Så nej, det är inte något helt annat. Det är bara det att jag gör andra välj vad du gör. Jag förlorade min släkting för många år sedan i alzheimers så för min del har jag inget behov av att vara där. Träffade h*n förra sommaren och det är dem minnerna jag bär med mig. Jag behöver inte ha minnen från vak på dödsbädden.

    Har du prata med din syster? Om hur hon känner och tänker? Om dina känslor och tankar?
    Ok då missuppfattade jag, trodde det var en avlägsen släkting.

    Jag mår också dåligt av att se mamma förändras, men jag kan inte lämna henne ensam. 

    Ärligt talat har jag inte pratat med någon om mina känslor. Jag orkar inte. Jag började prata med en vän i februari om detta. Men sen när den vännen inte ens ville ses och fika, inte på flera månader hört av sig för att höra hur man mår så har jag inte pratat mer med hen. Och någon annan har jag då inte heller pratat med. Känns inte som att folk orkar lyssna eller så är de inne i sina egna lyckliga liv och tänker inte på andra som har det svårt eller så har de ingen lust att höra tråkigheter kanske. 

    Syrran har jag ingen lust att prata ut med just nu heller, detta för att resan har hon inte sagt till mig om, utan jag fick reda på det av pappa. Så hon har inte ens brytt sig om att meddela mig att hon reser iväg så länge. Så jag känner mig obetydlig just nu hos henne och vill inte prata om hur jag mår alls.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:48:58 följande:

    Nej jag har inte frågat. Jag skriver av mig här istället. Hon kommer ta det som kritik vilket det i och för sig kanske är. Jag är rädd att det blir fel och jag orkar inte att vi har en konflikt mitt i allt detta eller att hon blir sur på mig. Har inte kraft för det. 

    Jag utgår från att hon vet vad hon gör och att hon fattar hur vi kan känna att hon drar men att hon tycker det är ok. 

    Hon tänker på sig själv och sin man. Han vill nog ha sällskap på sin semester. Han skulle dock aldrig lämnat sin mamma om det var hans mor som var sjuk. Så där är de lite olika. 


    Jag och mina syskon har en förälder som var med om en allvarlig olycka, ovisst om denne skulle överleva en tid (vilket denne tack och lov gjorde). Vi syskon gick och pratade med en kurator, både i grupp och själva. Där fick vi ventilera vad vi kände, vad vi hade för egna behov etc vilket var väldigt bra just för att det var npgon utomstående som också var med. För mig var det väldigt skönt att få prata med en utomstående ensam om mina känslor, då jag funderade mycket att det kanske var bäst om min förälder dog pga att vi inte visste hur framtiden skulle bli. Jag hade oerhörda skuldkänslor för den tankarna. Och det kan hända att din syster gå skuldkänslor för hon känner och för sina val. Se om det finns något kurator kontakt til vårdeneheten din mamma är kopplad till. Ta med din syster och prata där.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:51:33 följande:
    Så varför gör du inte det då?

    Nej, men ibland behöver man sätta sin egna behov och känslor först för att orka leva vidare.
    För jag kan inte göra så mot mamma. Och jag vill inte det heller för jag vill umgås med henne den sista tiden hon har kvar i livet. 
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:57:09 följande:
    Jag och mina syskon har en förälder som var med om en allvarlig olycka, ovisst om denne skulle överleva en tid (vilket denne tack och lov gjorde). Vi syskon gick och pratade med en kurator, både i grupp och själva. Där fick vi ventilera vad vi kände, vad vi hade för egna behov etc vilket var väldigt bra just för att det var npgon utomstående som också var med. För mig var det väldigt skönt att få prata med en utomstående ensam om mina känslor, då jag funderade mycket att det kanske var bäst om min förälder dog pga att vi inte visste hur framtiden skulle bli. Jag hade oerhörda skuldkänslor för den tankarna. Och det kan hända att din syster gå skuldkänslor för hon känner och för sina val. Se om det finns något kurator kontakt til vårdeneheten din mamma är kopplad till. Ta med din syster och prata där.
    Jag tror att jag ska försöka hitta någon samtalshjälp att prata med. Men tror jag behöver prata själv i allfall till en början. 
    Men tack för tipset.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:51:01 följande:

    Jag kommer försöka ta någon dag hit eller dit. Det beror på hur sommaren blir. Jag vill åka en vecka. Men jag får dåligt samvete om jag gör det. För jag vet att mamma skulle velat åka. Och det känns som att hon skulle bli mer nere av att jag också åker. Även om hon inte säger något. Hon skulle aldrig säga något, hon skulle säga "vad roligt" och se glad ut. Men jag tänker så. Jag tänker att hon skulle börja tänka att hon aldrig mer kommer få resa och att hon blir ännu mer deprimerad då. Så därför vet jag inte om jag klarar av att resa någonstans i år.


    Jag tycker du ska se om du kan få kurator kontakt, brukar finnas på vårdenheterna. Där du kan prata om dina känslor etc men även där du och din syster tillsammans kan prata om hur ni känner. Jag hade personligen väldigt stor nytta av det, både av ensamt samtal och samtal tillsammans med mina syskon.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 22:51:01 följande:

    Jag kommer försöka ta någon dag hit eller dit. Det beror på hur sommaren blir. Jag vill åka en vecka. Men jag får dåligt samvete om jag gör det. För jag vet att mamma skulle velat åka. Och det känns som att hon skulle bli mer nere av att jag också åker. Även om hon inte säger något. Hon skulle aldrig säga något, hon skulle säga "vad roligt" och se glad ut. Men jag tänker så. Jag tänker att hon skulle börja tänka att hon aldrig mer kommer få resa och att hon blir ännu mer deprimerad då. Så därför vet jag inte om jag klarar av att resa någonstans i år.


    Jag tycker du ska se om du kan få kurator kontakt, brukar finnas på vårdenheterna. Där du kan prata om dina känslor etc men även där du och din syster tillsammans kan prata om hur ni känner. Jag hade personligen väldigt stor nytta av det, både av ensamt samtal och samtal tillsammans med mina syskon.
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar