Anonym (oförstående)

Äldre 19 Jun 22:03

236 svar

Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila.

Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött. Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu.

Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota?
Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det.

Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 14:26

#212

Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 13:51:03 följande:

Trist inlägg. Blir bara ledsen. Varför har du inte nämnt för dina barn att din morfar har dött? Hur gamla är dina barn, är de väldigt små?

Vi pratar inte heller om någon dödsbädd här än, när de sista dagarna kommer då får väl ts se hur hon ska göra med barnen. Varför överdriver du? Och man "tvingar" inte sina barn att umgås och bry sig om sina mor och farföräldrar. Om de har bra förhållande så älskar de att umgås med varandra.

Trist syn du har verkligen. Är tacksam och lättad över att jag själv är från en familj där man bryr sig om varandra och tycker faktiskt synd om dig för ditt så cyniska synsätt på familjeband. Skulle du själv vilja ruttna bort ensam i ett hörn utan att någon höjde på ögonbrynen vid 80 års ålder? Är det så du vill att dina egna barn ska bli? Varför ens göra barn om de inte bryr sig om en? Speciellt på gamla dar behöver man ju hjälp, stöd och sällskap.

Så här tycker jag också.
Jag lämnar den här tråden nu. Jag mår bara sämre av att läsa svaren jag får här, det är skönt att några förstår mig som du, men jag känner att jag får så mycket kritik på ett sätt som jag inte behöver nu.
Tack för ditt inlägg och ni som skriver mer stöttande.

<3

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 14:28

#213

Anonym (anonym) skrev 2019-06-25 14:22:47 följande:

När min förälder hade kort tid kvar i sin obotliga cancer orkade hon inte med några utflykter så du har ju tur att din mamma orkar med detta.

Ja jag är glad för det. Med utflykter menar jag att jag kör henne i rullstol till parken , hamnen, eller kafeterian där vi får hjälpa henne äta fikabrödet. Det är vad hon kan och orkar och vad vi kan göra för henne för att hon ska få komma ut.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 14:31

#214

Anonym (Abc) skrev 2019-06-25 14:26:12 följande:

Kan tillägga också att när min mamma behövde hjälp och sällskap när min pappa reste var det till största delen jag som ansvarade för det, till viss del ett av mina syskon och det sista syskonet nästan inte alls. Det finns ingen bitterhet mellan oss syskon eller någon som räknat på vem som gjorde mest. Uppdelningen kom helt enkelt från att det för mig var mer praktiskt möjligt att hjälpa till mest då jag helt enkelt både har ett arbete jag kan sköta på distans och ett hushåll med något större barn än de andra syskonen så jag kunde lätt flytta in hos mamma några dagar. Och den som hjälpte till minst var helt enkelt den som har behövt ta ut semesterdagar för att kunna hjälpa till vilket jag inte tycker känns optimalt utan tycker det är bättre att de kunde sparas till barnens skollov.

Om jag ska tänka så är det minst praktiskt för mig som har småbarn och bor längre bort än min syster som bor gångavstånd från min mamma utan småbarn. För mig tar det cirka 1 timme och 15 min att komma till min mamma och för min syster 10 min promenad.

Men jag åker gladeligen flera gånger i veckan även om det är längre och bensinen kostar. Jag kan inte täkna så.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 14:35

#215

Anonym (Abc) skrev 2019-06-25 14:19:22 följande:

Jag tycker att du får många som håller med dig och andra som försöker visa på att ditt sätt inte är det enda rätta utan att det finns andra sätt att hantera det på också som är precis lika rätt och att du inte betrakta din syster som en som alltid sätter sig själv först i alla lägen och se ned på henne så som du gör. Just nu i ditt resonemang framstår du tyvärr som en självpåtagen martyr. Om du kan acceptera att ni hanterar det på olika sätt och ändå kan vara bra och kärleksfulla döttrar kommer du ifrån den rollen och säkrar också relationen med din syster för framtiden.

Jag skulle gissa att om din syster hamnar i samma situation som din mamma så kommer hon lida mer av att hennes barn sitter vid hennes sida och sätter hela sitt liv åt sidan än av att de är där varje vecka i normalfallet men sedan Inte kommer på några veckor under semestern för att också leva sitt eget liv.

Och vet du ens om din syster har pratat med din mamma om att åka? Din mamma kanske har uppmuntrat henne att åka och ser fram emot att få höra om semestern och se på bilderna när hon kommer hem. Och du säger att du behöver en paus, tror du verkligen att hon skulle bli ledsen om du åkte iväg? Att hon blir glad av att ni kommer är inte samma sak som att bli ledsen om ni väljer att åka iväg och bry er om ett själva en liten stund.

Jag orkar inte kommentera längre, att jag är martyr, självisk och egocentrisk och vete vad. Jag tycker det är elakt rakt upp och ner hur ni analyserar mig och varför jag valt att umgås med mamma.
Ja många har gett mig bilden att man sörjer på olika sätt. Jag har besvarat deras inlägg med vad jag tycker. Men många skriver att jag är sjävlisk och som du att jag gör mig till martyr.

Ni gissar bara att en förälder inte vill ha sitt barn vid sin sida. Konstigt tänkt. Ni kankse inte har bra kontakt med era förldrar och era barn, och ni kanske inte vill ha era barn i närheten av er när de blir stora.
Men i min familj har vi bra kontakt. Vi trivs i hop.Mina barn gillar min mormor, jag gillar min mamma och vi kommer inte lämna henne i sticket sista veckorna hon har kvar bara för att vi inte vill som många skriver "pausa" våra liv.

Nu lämnar jag tråden.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 15:15

#216

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 14:26:26 följande:

Så här tycker jag också.

Jag lämnar den här tråden nu. Jag mår bara sämre av att läsa svaren jag får här, det är skönt att några förstår mig som du, men jag känner att jag får så mycket kritik på ett sätt som jag inte behöver nu.

Tack för ditt inlägg och ni som skriver mer stöttande.

<3

Jag tycker det verkar som att inte alla har en så fin och nära relation till sin mamma som du har till din. Ta därför detta med dig som något positivt att vara glad för, att det du och din mamma har är speciellt och kärleken du fått av din mamma är antagligen ett privilegie. Var glad över kärleken som hon gett dig och att hon lärt dig bra värderingar. Var nöjd med hur du behandlar och är där för henne nu sista tiden i hennes liv. Ditt barn kommer se det här och förhoppningsvis få samma band till dig i framtiden för du för på så sätt över dina värderingar till ditt barn. Du visar även att du är stark som stannar kvar och kämpar.

Jag tycker det är så beundransvärt att du tar ut henne i rullstol till parken och andra ställen, vilken underbar dotter du är. Vilken fin människa! Du ska vara stolt över dig själv. Det finns hopp för mänskligheten iallafall.

Anonym (Maria)

Äldre 25 Jun 18:47

#217

Anonym (Systern) skrev 2019-06-24 21:06:02 följande:

Hej. Jag har varit "din syster" i en liknande situation. Jag var den som, efter ett negativt besked om en anhörig, reste bort ett tag och värderade min egentid högt. Jag vill bara säga utifrån mig själv att den tiden då jag reste bort, höll mig undan, var på jobbet (ja gud vad jobbet blev viktigt under den tiden, det enda stället där jag behandlades "normalt") var inte på något sätt kul. Jag behövde den tiden för att bearbeta och processa. Min pappa fick ett cancerbesked och bland det första jag gjorde var att resa utomlands med min sambo. Var det en rolig semester? Hade vi kul, skrattade på stranden, drack drinkar och badade i poolen? Nej. Vi pratade, pratade, pratade, allt genomsyrades av att min pappa hade cancer, jag var extremt ledsen och upprörd och behövde bara komma bort en stund för att få tid att gå igenom min egen reaktion, rannsaka mitt eget liv, hitta strategier för hur jag skulle kunna överleva alltihop. Min syster reagerade precis som du, hon var skuldbeläggande, kallade mig för egoist, att jag inte "bidrog", bara tänkte på mig själv samtidigt som det enda jag tänkte på var hur jag skulle kunna överleva, bidra, stötta. Hennes reaktion har satt en kil i vår relation som nog kommer finnas där för alltid.

Jag tycker du lägger in mycket egna tankar i hur din syster prioriterar. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men i ärlighetens namn så är din reaktion lika egoistisk. Du förutsätter att din syster inte bryr sig om något, skiter i att er mamma är sjuk, bara tänker på sig själv. Det du säger är att din reaktion är "rätt" och din systers reaktion är "fel". Jag vill bara säga: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Alla reagerar inte som du. Alla släpper inte allt, sätter livet på paus, för en anhörig som är sjuk. Om jag hade gjort det så hade jag själv gått under, och då hade två personer dött istället för en. Du behöver acceptera att ditt sätt inte är det rätta för alla. Om du mår bättre av att hjälpa till och finnas där för din mamma i livet slutskede så betyder inte det att alla andra sätt är fel eller dåliga. Alla är olika. Din syster kanske bidrar med något annat, någon annanstans, i ditt liv eller i din mammas liv under resans gång. Förstör inte er relation för att hon väljer att åka på semester, er relation ska leva kvar och hålla, även efter att er mamma gått bort.

Vilket otroligt fint och ärligt svar du gav! Du verkar både ha god självinsikt och förståelse för att människor är olika. Kanske är det precis såhär också för TS syster.

Jag beklagar att TS inte ville lyssna till vad du berättade för jag tror att detta hade kunnat vara en nyckel för att lösa mycket. Risken är att TS driver sin och systerns relation till samma såriga plats som det din syster gjorde med er relation.

Anonym (Abc)

Äldre 25 Jun 20:29

#218

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 14:35:17 följande:

Jag orkar inte kommentera längre, att jag är martyr, självisk och egocentrisk och vete vad. Jag tycker det är elakt rakt upp och ner hur ni analyserar mig och varför jag valt att umgås med mamma.

Ja många har gett mig bilden att man sörjer på olika sätt. Jag har besvarat deras inlägg med vad jag tycker. Men många skriver att jag är sjävlisk och som du att jag gör mig till martyr.

Ni gissar bara att en förälder inte vill ha sitt barn vid sin sida. Konstigt tänkt. Ni kankse inte har bra kontakt med era förldrar och era barn, och ni kanske inte vill ha era barn i närheten av er när de blir stora.

Men i min familj har vi bra kontakt. Vi trivs i hop.Mina barn gillar min mormor, jag gillar min mamma och vi kommer inte lämna henne i sticket sista veckorna hon har kvar bara för att vi inte vill som många skriver "pausa" våra liv.

Nu lämnar jag tråden.

Jag har fantastisk kontakt med mina föräldrar och bryr mig verkligen om dem.

Om du läser de svart du fått så skulle jag säga att inledningsvis handlar det om att försöka hjälpa dig att förstå att det faktum att din syster agerar på ett annat sätt än dig inte för henne till en egoistisk människa som bara sätter sig själv först och inte sörjer.

Men eftersom att dina svar inte på något sätt visar att du kan ta in det utan bara vill ha bekräftelse på att hon gör fel så ändras tonen till att vi som läser blir irriterade på en offerkofteinställning där du känns fast besluten att fortsätta tycka att din syster gör fel.

Jag förstår såklart att du mår jättedåligt, men det gör din syster också. Om hon aldrig vart med din mamma skulle jag hålla med dig, men det verkar ju som att hon i normalfallet träffar henne varje vecka och har en bra relation till henne.

Anonym (oförstående) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 21:24

#219

Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 15:15:15 följande:

Jag tycker det verkar som att inte alla har en så fin och nära relation till sin mamma som du har till din. Ta därför detta med dig som något positivt att vara glad för, att det du och din mamma har är speciellt och kärleken du fått av din mamma är antagligen ett privilegie. Var glad över kärleken som hon gett dig och att hon lärt dig bra värderingar. Var nöjd med hur du behandlar och är där för henne nu sista tiden i hennes liv. Ditt barn kommer se det här och förhoppningsvis få samma band till dig i framtiden för du för på så sätt över dina värderingar till ditt barn. Du visar även att du är stark som stannar kvar och kämpar.

Jag tycker det är så beundransvärt att du tar ut henne i rullstol till parken och andra ställen, vilken underbar dotter du är. Vilken fin människa! Du ska vara stolt över dig själv. Det finns hopp för mänskligheten iallafall.

Tack<3

Anonym (Olika vinklar)

Äldre 25 Jun 21:27

#220

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 14:35:17 följande:

Jag orkar inte kommentera längre, att jag är martyr, självisk och egocentrisk och vete vad. Jag tycker det är elakt rakt upp och ner hur ni analyserar mig och varför jag valt att umgås med mamma.

Ja många har gett mig bilden att man sörjer på olika sätt. Jag har besvarat deras inlägg med vad jag tycker. Men många skriver att jag är sjävlisk och som du att jag gör mig till martyr.

Ni gissar bara att en förälder inte vill ha sitt barn vid sin sida. Konstigt tänkt. Ni kankse inte har bra kontakt med era förldrar och era barn, och ni kanske inte vill ha era barn i närheten av er när de blir stora.

Men i min familj har vi bra kontakt. Vi trivs i hop.Mina barn gillar min mormor, jag gillar min mamma och vi kommer inte lämna henne i sticket sista veckorna hon har kvar bara för att vi inte vill som många skriver "pausa" våra liv.

Nu lämnar jag tråden.

Det var väldans vad fort det gick från ?något år? till ?sista veckorna?!

När det gäller dödliga sjukdomar vet man aldrig hur lång tid det tar innan det är slut. Det finns de som hänger i betydligt längre än vad någon läkare någonsin hade kunnat tro och det finns fall där allt går helt enormt snabbt.

Att man som TS syster väljer resan före att stanna hemma med familjen är något som är rätt för systern men inte för TS. Samtidigt så är det viktigt att acceptera att det är olika saker som är rätt för andra än för sig själv men framförallt, vill TS tänka på sin mamma och att hon ska ha det så bra som möjligt så bör hon försöka hitta förståelsen och acceptansen hos sig själv för systerns val. För oavsett om mamman helst vill umgås med sina barn under sin sista del i livet, eller om mamman helst ser att barnen fortsätter att leva så tror jag ärligt talat att minst av allt vill hon att barnen ska bli osams pga henne! För blir de osams nu är risken överhängande att sorgen växer osämjan och att det blir en svår fejd att gå vidare ifrån. Jag tror helt enkelt att mamman helst ser att systrarna kan fortsätta stå varandra nära även, eller ska man säga, särskilt, efter mammans bortgång

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 22:17

#221

Anonym (Systern) skrev 2019-06-24 21:06:02 följande:

Hej. Jag har varit "din syster" i en liknande situation. Jag var den som, efter ett negativt besked om en anhörig, reste bort ett tag och värderade min egentid högt. Jag vill bara säga utifrån mig själv att den tiden då jag reste bort, höll mig undan, var på jobbet (ja gud vad jobbet blev viktigt under den tiden, det enda stället där jag behandlades "normalt") var inte på något sätt kul. Jag behövde den tiden för att bearbeta och processa. Min pappa fick ett cancerbesked och bland det första jag gjorde var att resa utomlands med min sambo. Var det en rolig semester? Hade vi kul, skrattade på stranden, drack drinkar och badade i poolen? Nej. Vi pratade, pratade, pratade, allt genomsyrades av att min pappa hade cancer, jag var extremt ledsen och upprörd och behövde bara komma bort en stund för att få tid att gå igenom min egen reaktion, rannsaka mitt eget liv, hitta strategier för hur jag skulle kunna överleva alltihop. Min syster reagerade precis som du, hon var skuldbeläggande, kallade mig för egoist, att jag inte "bidrog", bara tänkte på mig själv samtidigt som det enda jag tänkte på var hur jag skulle kunna överleva, bidra, stötta. Hennes reaktion har satt en kil i vår relation som nog kommer finnas där för alltid.

Jag tycker du lägger in mycket egna tankar i hur din syster prioriterar. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men i ärlighetens namn så är din reaktion lika egoistisk. Du förutsätter att din syster inte bryr sig om något, skiter i att er mamma är sjuk, bara tänker på sig själv. Det du säger är att din reaktion är "rätt" och din systers reaktion är "fel". Jag vill bara säga: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Alla reagerar inte som du. Alla släpper inte allt, sätter livet på paus, för en anhörig som är sjuk. Om jag hade gjort det så hade jag själv gått under, och då hade två personer dött istället för en. Du behöver acceptera att ditt sätt inte är det rätta för alla. Om du mår bättre av att hjälpa till och finnas där för din mamma i livet slutskede så betyder inte det att alla andra sätt är fel eller dåliga. Alla är olika. Din syster kanske bidrar med något annat, någon annanstans, i ditt liv eller i din mammas liv under resans gång. Förstör inte er relation för att hon väljer att åka på semester, er relation ska leva kvar och hålla, även efter att er mamma gått bort.

Jag känner att du kanske kan svara på det här. Jag tror egentligen inte att ts tycker att hennes syster är egoist bara för att hon vill komma bort lite. Jag tror att det hon reagerar mest på är följande:

1. Systern åker inte bara iväg ett tag utan fem veckor. Tänker inte systern på att något kan hända om hon är borta?

2. Systern informerade henne inte själv om det här utan hon fick reda på det genom hennes mamma.

3. Hittills har de turats om att ta hand om sin mamma, nu måste ts och pappan dra ännu större lass utan sin syster, därav kanske det hade varit sjysst att iallafall meddela ts om planerna och kanske berätta just varför hon har behovet att resa bort. Då tror jag att ts kanske hade varit mer ödmjuk inför sin systers val. Ts har ju också små barn och längre bort från mamman och det är ju inte bra egentligen att hon ska behöva dra största lasset. Jag tror att ts känner sig överkörd helt enkelt.

4. Förutom sina egna känslor, så tänker hon nog väldigt mycket på också att hon inte vill att hennes mamma ska vara sårad av systerns beteende. Hon hade nog helst velat se att mamman känner så mycket kärlek det bara går från båda syskonen. Så hon är nog besviken på systern av det skälet också.

Istället för att alla bara ska svara att man reagerar olika, så skulle jag vilja höra olika förklaringar på varför ni tror att systern gjort som hon gjort vad gäller ovanstående. Personligen så skulle jag nog känna mig som ts i hennes situation, att systern är egoistisk och inte skött sitt förhållande till sin syster som hon borde. Det är ju liksom första reaktionen. Men jag är öppen för att höra vad ni har att säga, det kanske kan hjälpa ts också att förstå sin syster bättre.

Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

INNEHÅLL