Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Hej! Jag skulle också bli upprörd och ledsen. Det är ju också det här att man inte vill att ens mamma ska bli sårad av systerns val.

När slutet kommer vara nära min mamma kommer jag göra som du ts. Vara med henne och hjälpa henne så mycket jag kan. Börjar redan nu tänka på det, hur jag ska klara av hennes bortgång, jag älskar henne så oerhört mycket. Jag bor i utlandet också så det är väl det jag känner egentligen, att jag inte umgåtts med henne hittils så mycket som jag skulle velat. Om en av mina syrror reagerade på det sättet så skulle jag försöka prata med dem, för deras skull, att de kanske kommer ångra sitt val senare i livet. Jag läste nånstans, att det äldre / döende människor ångrar mest när de tittar tillbaka på sitt liv är att de inte umgåtts så mycket med sin familj och varit där för dem så mycket som de önskat. Och det som förblev osagt men borde sagts. Jag tycker det är bra att din syster får sig en tankeställare. Min ena syster till exempel har sagt upp kontakten med sin pappa, då han har svikit henne vid olika tillfällen. Nu är han döende och jag sa till henne att du gör som du vill men man har bara en pappa och du kanske ångrar dig om du inte tar kontakt med honom innan och pratar ut och avslutar det på ett bra sätt.

Tycker heller inte om uttrycket som många använder här "stanna upp sitt liv". Som att ens föräldrar är en börda? Det är dem som gett oss vårt liv som vi lever. Finns väl inget viktigare? Precis som du säger, så ser livet olika ut i olika tidsperioder, och sorg är en del av det. Jah skulle precis som du känna att det inte finns något viktigare, allt annat kan man göra sen. Om man har barn måste man såklart ta hand om dem, men jag skulle inte åka på semester. Hur kan man ens njuta av en semester när ens mamma är döende?

Jag tycker du verkar vara en väldigt fin människa och din mamma är lyckligt lottad som har dig och sin man. Hon känner er kärlek. Vissa har ingen. Du får väl tänka så. Din mamma vet väl innerst inne också om att din syster älskar henne, bara det att hennes sätt är lite "omoget". Din mamma är vis och förstår, kanske mer än vad du gör. En mamma känner ju sina barn. Oroa dig inte.

Önskar dig och din mamma en fin sommar, trötta inte ut dig för mycket, gå hem och sov länge och mycket ibland och ät mat. Då kan du hjälpa din mamma mer och har mer energi och ge din mamma mer glädje och hopp.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 08:02

#198

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 02:54:39 följande:

Så bara för att din mamma är sjuk ska hela familjens liv upphöra? Din systers barn ska inte få nån semester, utan ska sitta och hålla en dödssjuk tant i handen hela sommarlovet? Det är ju du som är självisk, inte hon.

Hennes syster har inga barn. Det är ts som har barn. Och det är du som är självisk och rent av elak när du skriver att sånt meddelande till en person vars mamma är döende.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 09:21

#203

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 08:22:06 följande:

Då tycker jag TS ska prioritera sina barn och låta dem ha ett bra sommarlov istället för att ta hand om sin mormor. Varför inte hänga med på bilsemestern?

För att det är hennes mamma det handlar om och det är minst lika viktigt. Jag skulle säga att just nu är det viktigare eftersom mamman inte har lång tid kvar att leva, och denna tid kommer aldrig igen. Också barn måste lära sig att livet inte alltid kan vara roligt. Jag iallafall vill lära mina barn att det också är viktigt, och något fint, att man tar hand och bryr sig om sina anhöriga. Om man har små barn som ts har, så kan man försöka hitta en balans, inte åka på en lång semester så att man kan vara nära mamman, och sen emellanåt försöka hitta på lite grejer med barnen. Om min mamma inte hade långt kvar att leva, skulle jag också vilja att mina barn umgicks så mycket med sin mormor som de kunde.

Jag förstår mig inte på din logik, men sen har jag också en mamma som har varit väldigt kärleksfull under alla år och gjort allt för mig och mina systrar. Då känner man ju annorlunda såklart. Det handlar mycket om vad man har för förhållande till sin mamma.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 13:51

#208

Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 12:14:31 följande:

Vet vi hur gammal den här mamman är? Min morfar dog härom veckan och jag har inte ens nämnt det för mina barn. Om det var min mamma, så hade jag berättat, men inte hade jag tvingat dem att sitta och förtidssörja bredvid hennes dödsbädd på deras sommarlov. Och då är min mamma 60. Vore hon 80 skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens?

Trist inlägg. Blir bara ledsen. Varför har du inte nämnt för dina barn att din morfar har dött? Hur gamla är dina barn, är de väldigt små?

Vi pratar inte heller om någon dödsbädd här än, när de sista dagarna kommer då får väl ts se hur hon ska göra med barnen. Varför överdriver du? Och man "tvingar" inte sina barn att umgås och bry sig om sina mor och farföräldrar. Om de har bra förhållande så älskar de att umgås med varandra.

Trist syn du har verkligen. Är tacksam och lättad över att jag själv är från en familj där man bryr sig om varandra och tycker faktiskt synd om dig för ditt så cyniska synsätt på familjeband. Skulle du själv vilja ruttna bort ensam i ett hörn utan att någon höjde på ögonbrynen vid 80 års ålder? Är det så du vill att dina egna barn ska bli? Varför ens göra barn om de inte bryr sig om en? Speciellt på gamla dar behöver man ju hjälp, stöd och sällskap.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 15:15

#216

Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 14:26:26 följande:

Så här tycker jag också.

Jag lämnar den här tråden nu. Jag mår bara sämre av att läsa svaren jag får här, det är skönt att några förstår mig som du, men jag känner att jag får så mycket kritik på ett sätt som jag inte behöver nu.

Tack för ditt inlägg och ni som skriver mer stöttande.

<3

Jag tycker det verkar som att inte alla har en så fin och nära relation till sin mamma som du har till din. Ta därför detta med dig som något positivt att vara glad för, att det du och din mamma har är speciellt och kärleken du fått av din mamma är antagligen ett privilegie. Var glad över kärleken som hon gett dig och att hon lärt dig bra värderingar. Var nöjd med hur du behandlar och är där för henne nu sista tiden i hennes liv. Ditt barn kommer se det här och förhoppningsvis få samma band till dig i framtiden för du för på så sätt över dina värderingar till ditt barn. Du visar även att du är stark som stannar kvar och kämpar.

Jag tycker det är så beundransvärt att du tar ut henne i rullstol till parken och andra ställen, vilken underbar dotter du är. Vilken fin människa! Du ska vara stolt över dig själv. Det finns hopp för mänskligheten iallafall.

Anonym (Kram)

Äldre 25 Jun 22:17

#221

Anonym (Systern) skrev 2019-06-24 21:06:02 följande:

Hej. Jag har varit "din syster" i en liknande situation. Jag var den som, efter ett negativt besked om en anhörig, reste bort ett tag och värderade min egentid högt. Jag vill bara säga utifrån mig själv att den tiden då jag reste bort, höll mig undan, var på jobbet (ja gud vad jobbet blev viktigt under den tiden, det enda stället där jag behandlades "normalt") var inte på något sätt kul. Jag behövde den tiden för att bearbeta och processa. Min pappa fick ett cancerbesked och bland det första jag gjorde var att resa utomlands med min sambo. Var det en rolig semester? Hade vi kul, skrattade på stranden, drack drinkar och badade i poolen? Nej. Vi pratade, pratade, pratade, allt genomsyrades av att min pappa hade cancer, jag var extremt ledsen och upprörd och behövde bara komma bort en stund för att få tid att gå igenom min egen reaktion, rannsaka mitt eget liv, hitta strategier för hur jag skulle kunna överleva alltihop. Min syster reagerade precis som du, hon var skuldbeläggande, kallade mig för egoist, att jag inte "bidrog", bara tänkte på mig själv samtidigt som det enda jag tänkte på var hur jag skulle kunna överleva, bidra, stötta. Hennes reaktion har satt en kil i vår relation som nog kommer finnas där för alltid.

Jag tycker du lägger in mycket egna tankar i hur din syster prioriterar. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men i ärlighetens namn så är din reaktion lika egoistisk. Du förutsätter att din syster inte bryr sig om något, skiter i att er mamma är sjuk, bara tänker på sig själv. Det du säger är att din reaktion är "rätt" och din systers reaktion är "fel". Jag vill bara säga: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Alla reagerar inte som du. Alla släpper inte allt, sätter livet på paus, för en anhörig som är sjuk. Om jag hade gjort det så hade jag själv gått under, och då hade två personer dött istället för en. Du behöver acceptera att ditt sätt inte är det rätta för alla. Om du mår bättre av att hjälpa till och finnas där för din mamma i livet slutskede så betyder inte det att alla andra sätt är fel eller dåliga. Alla är olika. Din syster kanske bidrar med något annat, någon annanstans, i ditt liv eller i din mammas liv under resans gång. Förstör inte er relation för att hon väljer att åka på semester, er relation ska leva kvar och hålla, även efter att er mamma gått bort.

Jag känner att du kanske kan svara på det här. Jag tror egentligen inte att ts tycker att hennes syster är egoist bara för att hon vill komma bort lite. Jag tror att det hon reagerar mest på är följande:

1. Systern åker inte bara iväg ett tag utan fem veckor. Tänker inte systern på att något kan hända om hon är borta?

2. Systern informerade henne inte själv om det här utan hon fick reda på det genom hennes mamma.

3. Hittills har de turats om att ta hand om sin mamma, nu måste ts och pappan dra ännu större lass utan sin syster, därav kanske det hade varit sjysst att iallafall meddela ts om planerna och kanske berätta just varför hon har behovet att resa bort. Då tror jag att ts kanske hade varit mer ödmjuk inför sin systers val. Ts har ju också små barn och längre bort från mamman och det är ju inte bra egentligen att hon ska behöva dra största lasset. Jag tror att ts känner sig överkörd helt enkelt.

4. Förutom sina egna känslor, så tänker hon nog väldigt mycket på också att hon inte vill att hennes mamma ska vara sårad av systerns beteende. Hon hade nog helst velat se att mamman känner så mycket kärlek det bara går från båda syskonen. Så hon är nog besviken på systern av det skälet också.

Istället för att alla bara ska svara att man reagerar olika, så skulle jag vilja höra olika förklaringar på varför ni tror att systern gjort som hon gjort vad gäller ovanstående. Personligen så skulle jag nog känna mig som ts i hennes situation, att systern är egoistisk och inte skött sitt förhållande till sin syster som hon borde. Det är ju liksom första reaktionen. Men jag är öppen för att höra vad ni har att säga, det kanske kan hjälpa ts också att förstå sin syster bättre.

Anonym (Kram)

Äldre 26 Jun 09:06

#224

Anonym (Man48) skrev 2019-06-25 23:02:39 följande:

Säg till din syster rakt öppet ärlig vad du känner angående detta problem med din mor.

Visa att du kan bli arg ledsen och besviken på henne för att hon har den attityden angående er mor. Var inte en sådan offerkofta mes ....låt det bli en konflikt och var beredd på det ...vill hon åka så gör hon det i alla fall ..men hon vet vad du tycker,

Visa din ståndpunkt människa och stå för den.

Jag skulle inte åka iväg på lång resa om min far var då dålig att han behövde hjälp.

Min mor är död sen länge ...

Det är många här dock som tycker att hon inte ska säga nånting, för att inte förstöra relationen. Jag tycker som du att man alltid ska säga vad man känner, det är bättre för relationen i slutändan. Man ska alltid tala ut om saker. KOMMUNIKATION. Och man undviker eventuella missförstånd. Jag tror att om hon inte pratar med systern om det här nu så kommer ts i framtiden ta avstånd från sin syster och då är deras relation garanterat förstörd iallafall. Om det var min syster hade jag definitivt pratat med henne om hur hon tänker.

Däremot får offerkofta mes stå för dig själv. Tycker inte att man talar till folk på det sättet, speciellt inte i den här situationen. Så trist med sån ton tycker jag

Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

INNEHÅLL