Ta bort något barnet vill ha?

Detta är skälet till att ditt barn beter sig dåligt: du hotar ofta om konsekvenser som aldrig infrias. Jag har aldrig behövt vara drastisk och dra in på saker eller straffa eftersom jag uppfostrar hela tiden, ända från början. Jobbigt och tjatigt men det ger resultat. Att göra punktinsatser och vara plötsligt sträng tror jag inte är lösningen. Man måste ta tag i allting hela tiden, prata och visa. 

Det blir alltså konsekvens regelbundet tex inte får ha iPad om man bankar med den eller om de slåss och väsnas får de befinna sig på sina rum istället. Jag har dock inte straffat på så sätt som igår. Har tyckt det känts elakt

Tänkte mer köra ?det är för sent nu ändå? kortet med den stora(minsta fattar inte) då han ändå verkar ha glömt det och sen säga det blir imorgon istället och då kan hon få en chans till. Vill tillägga vi inte är helt hopplösa då de beter sig väldigt bra borta och på skola/dagis och vår äldsta är väldigt snäll och skötsam. Men jag personligen har märkt jag har svårt att veta vad som är rätt alltid i åldern 3-5 något. Och ett tålamod som tryter..

Om den enormt viljestarka 5-åringen har haft för vana på senaste att tramsa vid matbordet och bla inte sitter ordentligt och allmänt stör middagen, spiller överdrivet och skiter i vad man säger, hånler eller tom skrattar en i ansiktet när man höjer rösten...och man tidigare lovade varm choklad till kvällsmaten. Är det då fel att säga till henne att hon inte får någon choklad? Känns ju som att hur hon än beter sig får hon ändå myset isåfall vilket gör att hon inte känner det blir någon konsekvens. Har hört om att det ska höra ihop med barnets handling och inte något helt annat

men tycker ändå det är rimligt i detta fall, när hon betett sig så illa varje middag senaste tiden. Tänkte först skita i det helt men känns så taskigt mot de andra barnen att de ska bli straffade för hon inte lyssnar.

Hur gör ni med era barn? Tänker på det här med att man inte ska straffa med sånt barnet inte kopplar till händelsen men kom igen, inte som om man drar fram lördagsgodiset om barnen betett sig riktigt illa precis innan...

Jag tror inte heller på straff, men reagerar lite på din kommentar "korrekt beteende utifrån föräldrarnas önskemål".

Alltså skrika och bete sig illa vid matbordet är inte något som någon uppskattar. Det kan absolut vara så att hon är trött och orkar inte hålla ihop efter en lång dag. Men man måste också få henne att förstå att hennes sätt att vara gör att alla mår dåligt.

Jag tolkar inte ts som att det var normalt skratt och bus, utan skrik och bråk. Inte att hon skulle sitta rak i ryggen, perfekt bordskick och endast svara på tilltal. Utan att flickan skulle helt enkelt inte uppföra sig och förstöra för andra.

TS
Sedan är det detta med att spilla. Det är inte helt ovanligt att barn är fumliga i den åldern, ben och armar växer lite som de vill så att spill får man nästan räkna med (men inte att de medvetet välter glaset).

Vad vi gjorde. Vi gjorde klart att alla ska trivas vid matbordet, orkade man inte sitta med så fick man mer än gärna sitta framför tv´n. Vi hade inga problem med att i vardagen sonen fick sitta och äta framför TV´n, bättre det än massa bråk och alla blev trötta och irriterade.
OK, vi tog inte den striden, men för oss var matro viktigare än striden.

Jag blir så beklämd när jag läser såna här inlägg där föräldrar försöker straffa barn till korrekt beteende utifrån förälderns önskemål. Fundera istället över varför barnet beter sig som hon gör och vad som kan förändra situationen för henne.

Vad innebär att inte sitta ordentligt för dig? Hur viktigt är det att sitta ordentligt? Hur spiller man överdrivet?

Varför får du höja rösten men hon inte får varken le eller skratta?

Varför kopplar du mys och lördagsgodis till en handling som utspelar sig under middagsmåltiden?

Jag skulle nog hållit tyst om uppförandet, undrat om barnet var extra trött eller om det händer nåt i livet eller utvecklingen hos barnet. Chokladen och lördagsgodiset får man för att man får det, inte för att man sitter still vid middagen.

Vid ett lugnare tillfälle skulle jag fråga barnet vad som händer vid middagarna, varför har det blivit så jobbigt? Och berättat att jag också tycker att det är jobbigt när det spills, larvas eller vad det nu är. Undrat hur vi skulle kunna göra för att det ska bli bättre för oss alla.

Sen skulle jag nog bara vänta ut situationen och tänka att middagarna med barnen blir nog lite roligare och lättare när de växer upp alltmer. För det mesta med barn ger sig med tiden, och ofta lite snabbare om man inte gör så himla stor sak av det. 

Jag blir så beklämd när jag läser såna här inlägg där föräldrar försöker straffa barn till korrekt beteende utifrån förälderns önskemål. Fundera istället över varför barnet beter sig som hon gör och vad som kan förändra situationen för henne.

Vad innebär att inte sitta ordentligt för dig? Hur viktigt är det att sitta ordentligt? Hur spiller man överdrivet?

Varför får du höja rösten men hon inte får varken le eller skratta?

Varför kopplar du mys och lördagsgodis till en handling som utspelar sig under middagsmåltiden?

Jag skulle nog hållit tyst om uppförandet, undrat om barnet var extra trött eller om det händer nåt i livet eller utvecklingen hos barnet. Chokladen och lördagsgodiset får man för att man får det, inte för att man sitter still vid middagen.

Vid ett lugnare tillfälle skulle jag fråga barnet vad som händer vid middagarna, varför har det blivit så jobbigt? Och berättat att jag också tycker att det är jobbigt när det spills, larvas eller vad det nu är. Undrat hur vi skulle kunna göra för att det ska bli bättre för oss alla.

Sen skulle jag nog bara vänta ut situationen och tänka att middagarna med barnen blir nog lite roligare och lättare när de växer upp alltmer. För det mesta med barn ger sig med tiden, och ofta lite snabbare om man inte gör så himla stor sak av det.