Ta bort något barnet vill ha?

Anonym (Utmattad) skrev 2018-10-29 18:00:38 följande:

Om den enormt viljestarka 5-åringen har haft för vana på senaste att tramsa vid matbordet och bla inte sitter ordentligt och allmänt stör middagen, spiller överdrivet och skiter i vad man säger, hånler eller tom skrattar en i ansiktet när man höjer rösten...och man tidigare lovade varm choklad till kvällsmaten. Är det då fel att säga till henne att hon inte får någon choklad? Känns ju som att hur hon än beter sig får hon ändå myset isåfall vilket gör att hon inte känner det blir någon konsekvens. Har hört om att det ska höra ihop med barnets handling och inte något helt annat

men tycker ändå det är rimligt i detta fall, när hon betett sig så illa varje middag senaste tiden. Tänkte först skita i det helt men känns så taskigt mot de andra barnen att de ska bli straffade för hon inte lyssnar.

Hur gör ni med era barn? Tänker på det här med att man inte ska straffa med sånt barnet inte kopplar till händelsen men kom igen, inte som om man drar fram lördagsgodiset om barnen betett sig riktigt illa precis innan...

Jag blir så beklämd när jag läser såna här inlägg där föräldrar försöker straffa barn till korrekt beteende utifrån förälderns önskemål. Fundera istället över varför barnet beter sig som hon gör och vad som kan förändra situationen för henne.

Vad innebär att inte sitta ordentligt för dig? Hur viktigt är det att sitta ordentligt? Hur spiller man överdrivet?

Varför får du höja rösten men hon inte får varken le eller skratta?

Varför kopplar du mys och lördagsgodis till en handling som utspelar sig under middagsmåltiden?

Jag skulle nog hållit tyst om uppförandet, undrat om barnet var extra trött eller om det händer nåt i livet eller utvecklingen hos barnet. Chokladen och lördagsgodiset får man för att man får det, inte för att man sitter still vid middagen.

Vid ett lugnare tillfälle skulle jag fråga barnet vad som händer vid middagarna, varför har det blivit så jobbigt? Och berättat att jag också tycker att det är jobbigt när det spills, larvas eller vad det nu är. Undrat hur vi skulle kunna göra för att det ska bli bättre för oss alla.

Sen skulle jag nog bara vänta ut situationen och tänka att middagarna med barnen blir nog lite roligare och lättare när de växer upp alltmer. För det mesta med barn ger sig med tiden, och ofta lite snabbare om man inte gör så himla stor sak av det.

sextiotalist skrev 2018-10-31 16:15:33 följande:

Jag tror inte heller på straff, men reagerar lite på din kommentar "korrekt beteende utifrån föräldrarnas önskemål".

Alltså skrika och bete sig illa vid matbordet är inte något som någon uppskattar. Det kan absolut vara så att hon är trött och orkar inte hålla ihop efter en lång dag. Men man måste också få henne att förstå att hennes sätt att vara gör att alla mår dåligt.

Jag tolkar inte ts som att det var normalt skratt och bus, utan skrik och bråk. Inte att hon skulle sitta rak i ryggen, perfekt bordskick och endast svara på tilltal. Utan att flickan skulle helt enkelt inte uppföra sig och förstöra för andra.

TS
Sedan är det detta med att spilla. Det är inte helt ovanligt att barn är fumliga i den åldern, ben och armar växer lite som de vill så att spill får man nästan räkna med (men inte att de medvetet välter glaset).

Vad vi gjorde. Vi gjorde klart att alla ska trivas vid matbordet, orkade man inte sitta med så fick man mer än gärna sitta framför tv´n. Vi hade inga problem med att i vardagen sonen fick sitta och äta framför TV´n, bättre det än massa bråk och alla blev trötta och irriterade.
OK, vi tog inte den striden, men för oss var matro viktigare än striden.

Och det var ju precis exakt det jag skrev. Jag tycker att man som förälder ska fundera både över de krav man ställer och varför man ställer dem och också fundera över barnets möjligheter att möta de kraven. Jag skrev också att jag skulle prata med barnet och beskriva hur jag ser på det och fråga barnet hur hen ser på situationen.

Att erbjuda någon som inte orkar med måltiden att sitta enskilt är något helt annat än att ta bort tex efterrätten eller lördagsgodiset.

Sen har vuxna och föräldrar också en massa oönskade beteenden som barnet kanske skulle vilja ha bort, men där finns väldigt liten makt hos barnet att förändra situationen.

Föräldern får höja rösten men barnet får inte skrika. Vari ligger den egentliga skillnaden? Jo, att föräldern bestämmer reglerna. Och den makten kommer med ett ansvar, dels att tänka över vilka regler som ska gälla och varför och även att fundera över sitt eget beteende som vuxen och förälder.

Ta bort något barnet vill ha?

INNEHÅLL