Ta bort något barnet vill ha?

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Jag förstår inte folk, de överdriver så jävla mkt. Att man som föräldrar inte får sätta gränser, att man son förälder inte ska straffa barn genom att skippa mys, lördags godis osv.

Alltså varför överdriver man så mycket?? Att barnet kan bli traumatiserad, att barnet kan utveckla massa störningar alltså kan skriva hur mkt som helst!!!

Barnet behöver veta vem som bestämmer?!!

Och vad som gäller.

Jag är 29 och när jag va liten så hade man respekt för sina föräldrar, något som inte existerar år 2018.

Jag minns att min pappa behövde endast ge mig en blick och jag slutade med en gång!! Och visste att jag gjort/sagt något fel.

Inte för det blev jag traumatiserad, inte för det har jag utvecklats till En mördare, ja ni fattar! Och nej!! Jag har aldrig varit rädd för min pappa, och nej han höjde aldrig handen mot mig!

Tycker att föräldrar ska sluta bete sig som barn och vara föräldrar !!! Att höja rösten och ta tag barnet i armen är inte misshandel! Att höja rösten i en matbutik mot sitt barn som uppför sig som en jävla apa....ja, det är typ misshandel i omgivningens ögon. Varför ska vi föräldrar vara rädda för att sätts gränser??!!!

Vi är rädda för Vad folk ska tro om oss?

Varför ska du hålla på o förolämpa? Är väl mycket bättre och trevligare att bara beskriva vad du menar än att förolämpa? Det finns många vägar och sätt att hantera denna situation. Den här föräldern har nu fått många tips och råd om hur att hantera situationen. Självklart ska man belöna ett bra beteende. Men jag vill oxå fråga om man ska belöna alla beteenden som är bra? Får du beröm/belöning så fort du beter dig bra? Jag är bara nyfiken och vill gärna höra andras idéer och tankar. Och jag vill även delge mina tankar. Jag kan hålla med om att utesluta inte är det bästa att göra men det beror helt på situationen. Föräldern gör det som den anser passa.

Däremot ser jag inte en hånleende som en stressreaktion. Barnen är mycket mer kompetenta än vad du beskriver. Har mött många barn som använder ett hånleende som att jävlas rent ut sagt. Att de vill testa sina gränser och där är det ju viktigt att som förälder, pedagog osv att du är medveten om dina gränser. Vi ska ju vägleda barnet mot ET bättre beteende. Detta KAN man gör genom gränser och konsekvenser. Jag säger inte att mitt sätt är det ända rätta. Det finns många vägar att gå och jag väljer att delge några av dom, precis som du. Sedan är det upp till förelderna att agera.

Varför ska du hålla på o förolämpa? Är väl mycket bättre och trevligare att bara beskriva vad du menar än att förolämpa? Det finns många vägar och sätt att hantera denna situation. Den här föräldern har nu fått många tips och råd om hur att hantera situationen. Självklart ska man belöna ett bra beteende. Men jag vill oxå fråga om man ska belöna alla beteenden som är bra? Får du beröm/belöning så fort du beter dig bra? Jag är bara nyfiken och vill gärna höra andras idéer och tankar. Och jag vill även delge mina tankar. Jag kan hålla med om att utesluta inte är det bästa att göra men det beror helt på situationen. Föräldern gör det som den anser passa.

Däremot ser jag inte en hånleende som en stressreaktion. Barnen är mycket mer kompetenta än vad du beskriver. Har mött många barn som använder ett hånleende som att jävlas rent ut sagt. Att de vill testa sina gränser och där är det ju viktigt att som förälder, pedagog osv att du är medveten om dina gränser. Vi ska ju vägleda barnet mot ET bättre beteende. Detta KAN man gör genom gränser och konsekvenser. Jag säger inte att mitt sätt är det ända rätta. Det finns många vägar att gå och jag väljer att delge några av dom, precis som du. Sedan är det upp till förelderna att agera.

Jag har alltid gett mitt barn positiv feedback när vårt samarbete funkat. Och försökt föregå med gott exempel. Har berömt honom hundratals gånger för helt självklara saker (i alla fall för vuxna) så som när han tvättat händerna, lagt sin tallrik i diskmaskinen, plockat upp efter sig etc. Med goda resultat. Han är extremt väluppfostrad. Så länge han inte är hungrig eller trött.

Jag håller med dig och bra skrivet! Förstår inte användare på FL som ska hoppa på folk och förolämpa. Om man inte delar åsikt kan de väl bara meddela det, utan att nedvärdera. Jag förstår inte vissa människors allvarliga fel.

Precis som du nämner handlar det om att vägleda barnen, där de behöver lära sig rätt och fel, samt förstå vad som förväntas av dem vid en specifik situation, typ att man sitter och äter vid matbordet, man umgås och samtalar, men man larvar sig inte. Det Drottningen1970 föreslår är ju utsläckning av ett negativt beteende genom att ignorera, men vad lär sig barnet av det? Så flummigt och förlegat tycker jag. Barn behöver få veta när de gör fel och när de gör rätt. Med det sagt fattar jag inte heller varför barn ska ha beröm för minsta sak, typ som en lydig hund.

Saken är att TS situation är ett dilemma där det kanske inte finns några rätt eller fel svar, men det är viktigt att föräldern kan visa var gränsen går när barnet testar. Sen vill ju barn ofta samarbeta om de kan, det vill säga om de vet hur. Och där är det av betydelse att lära barn att lära sig att tänka. TS, Prata med ditt barn och försök tillsammans komma fram till hur ni vill ha det vid matbordet. Inget sker heller som ur ett vakuum utan det finns behov och känslor bakom handlingar och beteenden. Fundera kanske på vad det är som troggar beteendet? All uppmärksamhet är ju faktiskt uppmärksamhet, även negativ sådan.