Ta bort något barnet vill ha?

Förstår hur du menar! Jag missade ju att varna innan utan nu blev det mer att det blir ingen choklad idag när du beter dig såhär illa. Och sen kände jag att varför ska alla straffas för hon inte lyssnar så då sa jag att de andra kommer få ändå. Och hon förstår ju eftersom hon är 5 år, och vet varför.

Känner väl att eftersom jag missade att varna först kanske det förlorar effekt. Samtidigt märker jag att det stör henne jätte mycket och det är skönt att äntligen få reaktion på något man sagt eftersom hon annars skiter i allt. Och har stått på mig stenhårt nu. Känns ju dumt att plötsligt ångra mig. Eller flyttar jag allt till imorgon så ingen får. Hon har ju blivit irriterad nu också och tjatat och kastat kuddar b.la. så hon beter sig ju fortfarande lite illa..

Jo, precis så säger min man. Att de kommer få svårt i livet som vuxna om vi daddar med dem(vilket han nog tycker jag gör). Men den mentala bilden av att vi andra dricker varm choklad och hon står och tittar på känns så elak.

Men håller med om det du säger. Känner att många curlar, kanske även jag och sen rinner det över i en utskällning istället för de inte lyssnar på mig. Eller de lyssnar men det måste tjatas eller höjas rösten.

Tänkte mer köra ?det är för sent nu ändå? kortet med den stora(minsta fattar inte) då han ändå verkar ha glömt det och sen säga det blir imorgon istället och då kan hon få en chans till. Vill tillägga vi inte är helt hopplösa då de beter sig väldigt bra borta och på skola/dagis och vår äldsta är väldigt snäll och skötsam. Men jag personligen har märkt jag har svårt att veta vad som är rätt alltid i åldern 3-5 något. Och ett tålamod som tryter..

Du låter vettig! Ska göra till andra barnen och mig själv nu. Hon verkar ha förstått och är än så länge lugn. Får se hur det blir när det är färdigt. Är min egen barndom som präglar mig tror jag, som gör mig velig och får lätt till dåligt samvete. Tack för alla tips och olika synvinklar ni bidragit med.

Du jobbar på förskola säger du? Som vad? Rörmokare? Nån utbildad pedagog är du uppenbarligen inte.

Läskigt att så många vuxna tycker det är rimligt att en femåring ska bestraffas med att bli utan varm choklad medan syskonen får. Riktigt poängterar hur dåligt det kommer att kännas för FEMÅRINGEN när hon får titta på när de andra smaskar. Jag skulle kunna gå in på långa resonemang om utvecklingsnivåer, hjärnans funktioner hos en femåring. Förklara konsekvenser för barnets självkänsla och trygghet gentemot sina föräldrar etc etc av en sådan metod ... men jag förstår att den ansträngningen från min sida vore att kasta pärlor för svin.

Viljestyrka är förövrigt något oerhört värdefullt som kan ta barnet långt i framtiden. Gäller att hjälpa henne kanalisera den i te försöka döda den med otäcka bestraffningar för att det ör bekvämare att ha ett fogligt barn.

Ja precis. Om hon verkligen bryr sig borde hon utbilda oss istället för att förolämpa oss. Kanske är hon uppfostrad utan konsekvens ;)

Rådfrågade med en väninna som är lärare(utbildad och allt!;)) och hon tyckte precis som du. Och skrev under på att föräldrar som inte ger konsekvens och är väldigt känsliga för mycket gällande barnuppfostran ofta själva har barn som beter sig illa. Det stämmer även med exemplet jag känner till. Vi är inte elaka mot våra barn. Jag behövde råd här då jag inte fullföljt tidigare och kanske är det därför hon inte lyssnar...ja, oavsett blev det inte särskilt dramatiskt..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Var är du utbildad ? I Kongo 1972?

Alla barn vill lyckas och kan lyckas när de ges förutsättningar. Hos barn ska man förstärka gott beteende inte straffa bort oönskat beteende. Det är liksom en grundpelare i all aktuell barnpsykologi. Obegripligt att du inte har kunskap om detta.

Om barnet har ett oönskat beteende vid middagsbordet är det för att hon inte getts förutsättningarna som funkar för just henne. Middagen blir ett ställe för misslyckande och konflikt istället för trevlig samvaro och detta kommer att skapa ångest och eskalera uppförandet. Det som TS beskriver är inget direkt konstigt och skulle antagligen ha kunnat utsläckas rätt fort genom att ignoreras. Istället har man tagit en eskalerande konflikt som triggar beteendet. Tramsar och överdrivet spillande... tja.. jobbigt, men står knappast i relation till straffet som i praktiken innebär ett hot att man blir utesluten från familjegemenskapen. Det är ett väldigt starkt psykologiskt straff som utdelas till en liten femåring. Att bli utan choklad kanske inte låter som en big deal, men en femårings situation där hon utesluts medans familjen dricker choklad är betydelsen betydligt allvarligare och syftet är ju uppenbarligen att hon ska känna att om hon inte uppför sig på ett visst sätt så är hon inte välkommen i gemenskapen. Oerhört kraftfullt vapen mot en femåring som är totalt oproportionerligt i förhållande till brottet. Och hånleendet som TS beskriver är en oerhört vanlig stressreaktion hos barn som inte vet hur de ska ta sig ut en negativ situation de hamnat i... det borde ju du som utbildad pedagog kunna informera TS om..

Jag har alltid gett mitt barn positiv feedback när vårt samarbete funkat. Och försökt föregå med gott exempel. Har berömt honom hundratals gånger för helt självklara saker (i alla fall för vuxna) så som när han tvättat händerna, lagt sin tallrik i diskmaskinen, plockat upp efter sig etc. Med goda resultat. Han är extremt väluppfostrad. Så länge han inte är hungrig eller trött.

Jag håller med dig och bra skrivet! Förstår inte användare på FL som ska hoppa på folk och förolämpa. Om man inte delar åsikt kan de väl bara meddela det, utan att nedvärdera. Jag förstår inte vissa människors allvarliga fel.

Precis som du nämner handlar det om att vägleda barnen, där de behöver lära sig rätt och fel, samt förstå vad som förväntas av dem vid en specifik situation, typ att man sitter och äter vid matbordet, man umgås och samtalar, men man larvar sig inte. Det Drottningen1970 föreslår är ju utsläckning av ett negativt beteende genom att ignorera, men vad lär sig barnet av det? Så flummigt och förlegat tycker jag. Barn behöver få veta när de gör fel och när de gör rätt. Med det sagt fattar jag inte heller varför barn ska ha beröm för minsta sak, typ som en lydig hund.

Saken är att TS situation är ett dilemma där det kanske inte finns några rätt eller fel svar, men det är viktigt att föräldern kan visa var gränsen går när barnet testar. Sen vill ju barn ofta samarbeta om de kan, det vill säga om de vet hur. Och där är det av betydelse att lära barn att lära sig att tänka. TS, Prata med ditt barn och försök tillsammans komma fram till hur ni vill ha det vid matbordet. Inget sker heller som ur ett vakuum utan det finns behov och känslor bakom handlingar och beteenden. Fundera kanske på vad det är som troggar beteendet? All uppmärksamhet är ju faktiskt uppmärksamhet, även negativ sådan.