Ta bort något barnet vill ha?

Läskigt att så många vuxna tycker det är rimligt att en femåring ska bestraffas med att bli utan varm choklad medan syskonen får. Riktigt poängterar hur dåligt det kommer att kännas för FEMÅRINGEN när hon får titta på när de andra smaskar. Jag skulle kunna gå in på långa resonemang om utvecklingsnivåer, hjärnans funktioner hos en femåring. Förklara konsekvenser för barnets självkänsla och trygghet gentemot sina föräldrar etc etc av en sådan metod ... men jag förstår att den ansträngningen från min sida vore att kasta pärlor för svin.

Jodå utbildad förskollärare. Jag vet mycket väl hur en femåring fungerar. Barnet måste få konsekvenser för sitt beteende. Ja barnet kommer känna sig ledsen när den inte får dricka choklad. Tycker du man ska ge beröm/belöning för ett dåligt uppförande? Att inte ge barnet choklad till kvällen kan vara en konsekvens. Visst det finns många vägar att gå, men man måste göra det som fungerar för barnet och i detta fall kan det vara att just inteden här kvällen få dricka choklad.

Bidra gärna med din kunskap om femåringar hjärnor och berätta vad föräldern kan göra istället!

Viljestyrka är förövrigt något oerhört värdefullt som kan ta barnet långt i framtiden. Gäller att hjälpa henne kanalisera den i te försöka döda den med otäcka bestraffningar för att det ör bekvämare att ha ett fogligt barn.

Ja precis. Om hon verkligen bryr sig borde hon utbilda oss istället för att förolämpa oss. Kanske är hon uppfostrad utan konsekvens ;)

Rådfrågade med en väninna som är lärare(utbildad och allt!;)) och hon tyckte precis som du. Och skrev under på att föräldrar som inte ger konsekvens och är väldigt känsliga för mycket gällande barnuppfostran ofta själva har barn som beter sig illa. Det stämmer även med exemplet jag känner till. Vi är inte elaka mot våra barn. Jag behövde råd här då jag inte fullföljt tidigare och kanske är det därför hon inte lyssnar...ja, oavsett blev det inte särskilt dramatiskt..

Idag vägrade vår 7-åring komma till middagen. När hon inte kom struntade vi henne. Vi andra fyra, två tonåringar, maken och jag åt middag och hade trevligt ändå.

När lillasyster behagade dyka upp sa hon att maten var äcklig.

Vi orkar inte bråka med henne, men hon vinner ingen sympati heller. Konstaterade bara att om hon var sugen på något annat så fick hon väl fixa mat själv, sen gick alla. Barnet kan bre mackor... Inte så roligt att få göra det ensam i köket.

Hade vi satt hårt mot hårt och krävt att hon satt vid vordet så hade ALLA haft en usel middag precis som du beskriver. Förr eller senare kommer även den minsta att vilja vara med oss och ha trevligt. Tills dess kan hon äta mackor ifred.

En lång period klagade de stora så mycket på maten att jag i princip slutade erbjuda något annat än makaroner, mamma-scan och hamburgare. Jag sa som det var - jag är urless på att laga mat som alla bara tycker är skit och klagar på. Efter något halvår så var de grymt tacksamma varje gång de fick riktig hemlagad mat. Själv åt jag lunch ute på jobbet så jag led inte så värst, vilket jag sa åt dem också. Dom klagar ALDRIG på min mat nuförtiden

Att sätta gränser är att älska, men man behöver varken gapa eller skrika för det. Det räcker med att vara tydlig och konsekvent.

PS: Jag hade slutat lova varmchoklad i förväg, och jag hade inte straffat dom andra barnen för att ett barn betedde sig illa. DS

Jag tycker det är jättebra att du faktiskt vågar be om råd och tips. Du har ju fått många nu och kan ta till dig det som du känner passar dig och ditt barn. Man får testa sig fram lite.

Jodå utbildad förskollärare. Jag vet mycket väl hur en femåring fungerar. Barnet måste få konsekvenser för sitt beteende. Ja barnet kommer känna sig ledsen när den inte får dricka choklad. Tycker du man ska ge beröm/belöning för ett dåligt uppförande? Att inte ge barnet choklad till kvällen kan vara en konsekvens. Visst det finns många vägar att gå, men man måste göra det som fungerar för barnet och i detta fall kan det vara att just inteden här kvällen få dricka choklad.

Bidra gärna med din kunskap om femåringar hjärnor och berätta vad föräldern kan göra istället!

Jag förstår inte folk, de överdriver så jävla mkt. Att man som föräldrar inte får sätta gränser, att man son förälder inte ska straffa barn genom att skippa mys, lördags godis osv.

Alltså varför överdriver man så mycket?? Att barnet kan bli traumatiserad, att barnet kan utveckla massa störningar alltså kan skriva hur mkt som helst!!!

Barnet behöver veta vem som bestämmer?!!

Och vad som gäller.

Jag är 29 och när jag va liten så hade man respekt för sina föräldrar, något som inte existerar år 2018.

Jag minns att min pappa behövde endast ge mig en blick och jag slutade med en gång!! Och visste att jag gjort/sagt något fel.

Inte för det blev jag traumatiserad, inte för det har jag utvecklats till En mördare, ja ni fattar! Och nej!! Jag har aldrig varit rädd för min pappa, och nej han höjde aldrig handen mot mig!

Tycker att föräldrar ska sluta bete sig som barn och vara föräldrar !!! Att höja rösten och ta tag barnet i armen är inte misshandel! Att höja rösten i en matbutik mot sitt barn som uppför sig som en jävla apa....ja, det är typ misshandel i omgivningens ögon. Varför ska vi föräldrar vara rädda för att sätts gränser??!!!

Vi är rädda för Vad folk ska tro om oss?