Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

Jag har inte sagt att kvinnorna ska vilja ha de snälla och trevliga männen. Däremot är det inte vidare intelligent av kvinnorna att påstå att de vill ha något som de sedan kommer nobba.

Att vara öppen, snäll och trevlig kommer fortfarande inte ge dig några kvinnor. Du måste visa på självförtroende och driv.

Jo det är större sannolikhet att den som uppfattas som trevlig och öppen får kontakt med kvinnor än den som är tyst och blyg. De som inte klarar ögonkontakt och föra ett samtal är inte vad som betecknas som öppen och trevlig utan udda och i många fall lite lätt obehagliga eftersom de inte visar hur de är

Inte kul att uppfattas som obehaglig bara för att man råkar vara väldigt blyg...

Ja så kan det nog vara. Enbart snäll och trevlig räcker inte hos en man, iallafall tycker inte jag det. Det måste finnas nåt mer ja. Vad menar du med att attrahera på riktigt? Är det falsk och sann attraktion, eller olika grader av attraktion som du syftar på?

Det är ju knappast så att trevlig är det första som slår en när man träffar på någon som är tyst, inte klarar ögonkontakt och inte klarar av att umgås snarare är det någon man undviker just för att man inte kan avgöra hur personen är och detta gäller både när det gäller män och kvinnor.
Finns ju mängder med berättelser om de som utsatts för stalking av någon tillbakadragen ensam som de umgåtts lite med för att den verkade ensam

Det kan nog vara både och. Det finns män som uppfattas som blyga och gulliga, och andra som uuppfattas som blyga och obehagliga. Sen kan samme man uppfattas olika av olika personer. Jag minns en sådan , jag tyckte han verkade lömsk, medan min mamma tyckte han verkade så go, försynt osv.

Jag vet inte hur jag uppfattas mer än som väldigt blyg. Och det är inte konstigt egentligen att tjejer inte attraherats av mig när jag närmat mig någon men jag har aldrig reflekterat över att jag kunde verka obehaglig när jag försöker prata med en tjej.

Jag menar att det finns kvinnor som nöjer sig med en man de inte är attraherade av, eftersom dessa kvinnor vill leva i tvåsamhet.

Om de hade kunnat hade de valt en annan man men eftersom dessa kvinnor inte är tillräckligt bra på att attrahera män får de nöja sig med en man andra kvinnor inte vill ha.

Det finns en annan tråd som det skrivs där en kille skriver om sig själv.

Här är den.

www.familjeliv.se/forum/thread/78463299-hur-motverkar-man-bitterhet-vid-nat-dejting/11

Här är hur det gick när han gick på dejt.

"Trodde inte bitterheten kunde nå lägre! Varit på dajtingträff IRL med massa andra singlar. Börjar med att jag hamnar vid ett bord, pratar glatt med några andra kvinnor där, det flyter på bra. Sen kommer en av de brötigaste karaktärer jag stött på och sätter sig, lång och stor och drar "cocky and funny"-skämt som det kallas hela tiden med kvinnorna jag pratade med. Det känns som jag är på ett krigsfält på medeltiden och den stoltaste och arrogantaste riddaren har besegrat mig och håller svärdet mot strupen.

Kvinnorna skrattar med men det är svårt att veta vilka som gillar det och vilka som tycker han är en riktigt störig typ.

Jag minglar vidare efter ett tag då jag blev helt stum efter hans intåg. Jag pratar med några men vi har inte rätt koppling. Sen träffar jag den där "energirika spontana tjejen" jag nämnde förut, de som jag ofta faller för. Det är hon och tre andra killar. En av dem avböjer efter ett tag, jag hon och han pratar och vi kommer bra överens alla tre. Hon verkar intresserad av oss båda faktiskt. Vi kom väldigt bra överens. Men efter någon timme ska de båda gå och köpa en drink. Jag blir ombedd att vakta deras kläder, eftersom jag inte dricker alkohol. Jag väntar och väntar och väntar. Till slut ger jag upp och får gå o se vart de tagit vägen, och då står de i baren och pratar för fullt hus och dricker deras drink. 

Det kändes som att jag återigen blivit besegrad. Hon visade tydligt mer intresse för honom, och det var dåligt gjort av dem att bara lämna mig där tycker jag, när vi precis innan talat om att man ska "agera mot andra som man själv vill bli behandlad". Ironiskt.

Jag tackar artigt för mig till de båda, trots att jag känner bitterhet och väljer att gå hem.

Något ganska tydligt var att den andre killen framhävde gång på gång på ett lite komiskt sätt i olika sammanhang hur han var "farlig". Varje gång han sa det såg det ut som hon blev lite mer intresserad. Jag framhävde å andra sidan en gång att jag var snäll (i en viss situation jag beskrev), och ja min magkänsla säger mig att det gav mig minuspoäng, Vad tror ni?

Några synpunkter? Erfarenhet ger färdighet. Bitterheten har minskat lite efter att jag skrivit av mig iaf."

Det överlappar med den här tråden så det kan vara intressant att läsa båda.