Han vägrar döpa våra barn

Det verkar som att du inte alls känner till vad kristen tro är .  "Du skriver "i övrigt varit en god människa". Problemet med den frasen är att det inte finns några allt igenom goda människor på det här klotet . Jag är det då sannerligen inte . Jag har många brister, men jag tror ändå att Gud älskar mig och att Kristus öppnat upp saligheten för mig i kärlek och nåd .

Visst är det viktigt att söka göra det goda , men i mig själv är jag inte fullkomlig. "Kommer till helvetet för att man är döpt i fel kyrka" ? Något sådant har jag aldrig påstått. Jag är rätt så ekumeniskt sinnad . Jag är Svensk-Kyrklig , men går gärna med mina kompisar som är med i andra kyrkor , till deras församlingar . Min bästa väninna är katolik tex, och ibland går jag med henne till hennes församling . Jag har varit på pingstgudstjänst också, och i andra samfund . Det är samma Kristus , samma bibel , i grunden samma tro , även om vissa skillnader finns .

Det är bra, gör inte det. Men många tänker ändå tyvärr så, om Jehovas vittnen, om kristna protestanter eller om vilken annan religiös övertygelse som helst. Själv är jag dock inte religiös och håller till viss del med Anonym (Och). Jag håller även med om att vissa personer ser fula ut och en massa andra saker. Det betyder inte att man bör säga att en person är ful till honom/henne, eller kort, eller har dålig andedräkt eller vad som helst, om man nu inte känner varandra bra och säger det för att hjälpa. Man bör inte heller säga saker som Anonym (Och) nu sa.

Som svar på tråden så prata med din man igen. Försök förstå honom. Fråga varför han absolut inte vill att ni ska ha ett dop. Försök sedan att lösa det. Kanske han främst är emot att ert barn ska vara med i Svenska kyrkan? En möjlig lösning då kanske kan vara att han döps, men att ni sedan avskriver barnet från kyrkan om det nu går. Sen att ert barn får välja själv vid 18 års ålder. Förstår du varför din man tycker som han gör kanske en lösning går att hitta som fungerar för er båda.

Mitt svar var ursprungligen till en Annonym (S) som tyckte det var skillnad för mig som ateist att inte vilja döpa mina barn och för två oliktroende där det fanns någon form av "straff" inblandat om barnet döptes in i fel religion. Den typ av exkluderande tänkande som vissa troende har och som jag har väldigt svårt för. Jag är medveten om att jag förenklade mitt svar kraftigt, det kan bli så när man sitter och skriver på bussen. Jag har hyfsad kunskap om kristendom och var själv kristen fram till en händelse för många år sedan som gjorde att jag förlorade min tro. Det har så klart påverkat mig mycket vilket gör att jag blir lite provocerad när ateism beskrivs som ett slappt icke-val vilket antytts i den här tråden.

Genom se det för vad det är. Om du inte tror på det, hur betyder då att få lite vatten på huvudet något? Det är alltså inget som lämnat något märke, inget som kan ge bieffekter osv. Det är absolut ingenting och ser du det för vad det är så ser du att det är ingen skillnad på dopvattnet och vanligt jäkla badvatten som du fått på dig otaliga gånger under ditt liv.

Om någon från en specifik religion lurade mig att exempelvis göra en gest eller uttala en mening som enligt deras religion gjorde att jag nu var en i gänget så hade jag ju bara sagt "mmm, men visst" och fortsatt med mitt liv eftersom jag inte tror på deras religion. Gesten eller vad det nu var är alltså ingenting för mig, finns inte, betyder inget. Förstår du hur jag menar?

För honom gör det kanske det ja. För andra inte. Jag själv är kristen, men hade kunnat skaffa barn med någon av annan religion och låta vårt barn ta del av min partners religion också. Exempelvis hade det varit helt okej med mig om någon typ av välsignelse lästes över barnet. För det är en sådan sak som barnet liksom kan avsäga sig sedan om hen vill, det lämnar inga spår. Jag hade däremot inte varit okej med exempelvis omskärelse, för det kan man inte göra ogjort.

Det här handlade om ett åtta årigt barn. Att det inte har några bieffekter för dig när ditt spädbarn blir döpt är en sak. En åttaåring tror på det mesta den får höra, speciellt när det kommer från mamma. Drar man i den en massa "munbo jumbo" (som du kallade det) om Jesus himmelen och helvetet så lär det ha en helt annan effekt än det har på dig.

Lär ditt barn att tänka för sig självt då..... Lär ditt barn att man får tänka som man vill och att andra människors sätt också kan vara bra. Så nej, jag(som jobbar i kyrkan och i många år jobbade med barnen och således sett dem växa upp) ser inte hur ett dop ändrar den saken.

Barn kan inte bestämma hur den övriga familjen ska leva. De kan alltså inte kräva att få fira jul eller födelsedagar. Bebisar och småbarn har av naturliga skäl inte heller några åsikter i de här frågorna.

Men du skrev att barnen får bestämma själva först i tonåren, om föräldrarna tillåter det. Det stämmer inte. Föräldrar får bestämma mycket men inte allt.

Om en 12-åring vägrar be, bära religiös klädsel eller studera religiösa urkunder, får föräldrarna inte tvinga hen, då vi har religionsfrihet i Sverige och den omfattar även barn. En 5-åring kanske inte kan vägra följa med till kyrkan eller moskén, för 5-åringen kan inte vara ensam hemma under tiden. Men en 10-åring klarar ju det. 

Sen kan ju tvång eller försök till tvång ske ändå, men skulle barnet kontakta Soc eller om skolan orosanmäler så startas en utredning.

Precis, det är ett gravt missförstånd att föräldrarna bestämmer allt fram till 18-årsdagen, eller får behandla barnet hur som helst. Små barn gör ju som sina föräldrar / syskon och kan inte lämnas ensamma eller fatta egna beslut. Det är en sak. Men så snart barnet är äldre kan det inte tvingas på en viss religion, inte enligt lagen.

Ok, visste inte att det fanns så naiva människor. Lycka till med allt.