Hur kommer man överens om sånt som inte går att kompromissa om? Det går ju liksom inte att göra "halvt" eller mötas på halva vägen i en sån fråga.. Så hur gör man?
Jag vill döpa våra barn medan han säger tvärnej och vägrar se att det är viktigt för mig.
Men bara för att han inte är en praktiserande muslim så betyder ju inte att han inte bryr sig om att barnen skulle tas upp i en religiös gemenskap som han inte delar. Och det innan de är stora nog att förstå vilket beslut de faktiskt fattar. Åtta är inte gammalt nog för det.
Ett nej väger mycket tyngre än ett ja i den här frågan, allt annat vore respektlöst mot din man.
Hmmm... det är svårt. Jag tycker iofs att om en av parterna vill döpa barn eller vill att de får mig sig någon religiös orientering så får hen göra det. Varför stör det den andre? Det skulle inte störa mig om min partner ville det. Min äldste sons farmor hade velat det och jag sa att hon får döpa honom själv om hon vill det (man får ju göra det själv, i alla fall får katoliker det, jag vet inte om det skiljer sig). Det dög dock inte, men jag tänkte inte döpa honom om inte hans pappa vill det.
Kanske kan någon annan lämplig person förklara för honom att det ÄR rättvist att du också får ge barnen din inställning till religionen med på vägen. Annars är det ju bara han som får sitt igenom. Och särskilt den som har en tro vill ju åtminstone ge barnen möjlighet att välja. De väljer ju själva ändå när de blir äldre.
Enligt dig som inte hade velat döpa dina barn oavsett ja.
Det finns inget som säger att barnen inte kan lämna om de känner så i framtiden.
Ja enligt mig som verkar ha samma åsikt som din man i detta. Du verkar å andra sidan inte bry dig om vad han tycker och bara för att han inte är troende så spelar hans åsikt ingen roll?
Enligt dig som inte hade velat döpa dina barn oavsett ja.
Det finns inget som säger att barnen inte kan lämna om de känner så i framtiden.
Ingen här verkar riktigt förstå vad TS menar eller hur religionen Islam "ärvs", dvs hur det går till när ett barn upptas i Islam som religion. Detta sker inte genom dop utan genom att man föds som barn till en muslimsk pappa.
Det innebär alltså att om barnet inte döps som spädbarn (resultatet av att "ett nej väger tyngre än ett ja i dessa fall" som någon uttryckte det) så tas barnet upp i den muslimska gemenskapen ISTÄLLET för den kristna. Barnet skulle alltså inte stå helt utan religion och sedan få "välja fritt" när det blir äldre/vuxet, vilket alla här i tråden verkar tro.
Varför skulle det vara så mycket bättre att bli "tvingad" in i Islam än att "tvingas" in i Kristendomen? Det känns tyvärr som att det förekommer väldigt mycket fördomar här från icke-troende som inte vet så mycket om hur olika religioner fungerar.
Vadå han inte troende? Han säger ju själv att han är muslim och att barnen ärver hans tro? Han tror på gud även om han inte praktiserar.
Kan du ge en rationell förklaring till varför barnet måste vara döpt?
Ingen här verkar riktigt förstå vad TS menar eller hur religionen Islam "ärvs", dvs hur det går till när ett barn upptas i Islam som religion. Detta sker inte genom dop utan genom att man föds som barn till en muslimsk pappa.
Det innebär alltså att om barnet inte döps som spädbarn (resultatet av att "ett nej väger tyngre än ett ja i dessa fall" som någon uttryckte det) så tas barnet upp i den muslimska gemenskapen ISTÄLLET för den kristna. Barnet skulle alltså inte stå helt utan religion och sedan få "välja fritt" när det blir äldre/vuxet, vilket alla här i tråden verkar tro.
Varför skulle det vara så mycket bättre att bli "tvingad" in i Islam än att "tvingas" in i Kristendomen? Det känns tyvärr som att det förekommer väldigt mycket fördomar här från icke-troende som inte vet så mycket om hur olika religioner fungerar.
Du kritiserar ju honom för att han inte praktiserar och säger att han därför inte borde bry sig. Så det låter på dig som om din religion är viktigare än hans.
Men men... vi kommer inte att nå fram till varandra. Jag tycker ditt resonemang är respektlöst. Du förstår inte varför. Vi får nog stanna där.