Hur tänker ni kring kommande terrorattacker?
Lever ni efter devisen "Det kommer aldrig hända mig eller mina anhöriga" eller tänker ni som jag, nästa gång kan det vara jag eller någon närstående som dör av terrorn.
Ja så tror jag också. Nu är det alltså min anhöriga som orsakar terrorattacken? Eller vad? Det blir lite svårt att diskutera om scenariorna ska skifta så.
Det enda du gör med sådana här inlägg är att få mig att ana att du egentligen är helt ointresserad av att diskutera sakfrågan utan du vill mest jäklas lite. Det förstår du väl själv att man inte kan byta riktning helt på frågorna, i vilket samtal kan du göra det?
Folk brukar se skillnad mellan offer och förövare.
Tycker din fråga var osmaklig.
Nej, det fanns flera personer som utifrån dunkla motiv menade att sorgen och saknaden efter ett terroristoffer skulle vara värre än efter någon annan som omkommit plötsligt och oväntat.
Jag kan också vara lite så där osmaklig. För inte så många år sen tog jag regelbundet pendeltåget och hälsade på en nära släkting i min egen ålder. Han hade drabbats av cancer. Det blev en långsam och plågsam död för honom i synnerhet sedan metastaserna i skelettet gjorde sig påminde all hans tid.
Jag skulle mycket hellre sett att han dödats av en terrorist än fått en möta sjukvårdens nonchalans och mycket begränsade resurser i ett Moderatstyrt landsting.
Nej, det fanns flera personer som utifrån dunkla motiv menade att sorgen och saknaden efter ett terroristoffer skulle vara värre än efter någon annan som omkommit plötsligt och oväntat.
Jag kan också vara lite så där osmaklig. För inte så många år sen tog jag regelbundet pendeltåget och hälsade på en nära släkting i min egen ålder. Han hade drabbats av cancer. Det blev en långsam och plågsam död för honom i synnerhet sedan metastaserna i skelettet gjorde sig påminde all hans tid.
Jag skulle mycket hellre sett att han dödats av en terrorist än fått en möta sjukvårdens nonchalans och mycket begränsade resurser i ett Moderatstyrt landsting.