Hur tänker ni kring kommande terrorattacker?
Lever ni efter devisen "Det kommer aldrig hända mig eller mina anhöriga" eller tänker ni som jag, nästa gång kan det vara jag eller någon närstående som dör av terrorn.
Det är till 100% sunni-muslimer som ligger bakom attackerna. Och det är även den grenen som också bygger allt fler moskeer i landet. I princip kanske blivande stridsledningscentraler där radikaliseringen av ungdomar sker inför nya dåd.
?Den som inte kan redogöra för de senaste 3000 åren, lever bara ur hand i mun.?
Oviljan att inte se bakomliggande strukturer hos den generella delen av befolkningen är vad som är mest skrämmande enligt min uppfattning. Detta relativiserande om statistik mellan olika faror är nog mest en försvarsmekanism för den obildade och något konflikt rädda människan.
Faktum är att historien visar på extremt skrämmande exempel i kölvattnet av islamistisk terror. Vi har otaliga exempelt på sekulära länder som bara de senaste 70 åren har fallit offer för wahhabismen. Ett känt exempelt är Gamal Abdel Nassers hånfulla tal emot det muslimska brödraskapet i Egypten 1958, där han hånar dem som vill sätta slöja på landets kvinnor, se på landet idag. Det samma går att se i Iran som gått från ett öppet sekulärt samhälle till en teokrati. Mordet på Benazir Bhutto av islamister satte förmodligen kvinnors roll i Pakistan 30 år tillbaka i tiden.
Libanon är likaså ett extremt skrämmande exempel bara de senaste 40 åren.
Ska man se ännu längre tillbaka i historien så blir bilden ännu klarare att detta handlar om imperialism, där salafister på riktigt ser Islam som det ända sättet att leva för hela jordens befolkning. Studera exempelivs slaget vid Wein så förstår man helt plötsligt Polens inställningen till muslimsk invandring.
Att säga att man inte ser detta som ett större problem än själva sannolikheten att själv dö i ett attentat är skamligt och tyder på en egoistisk lättja när det kommer till att ta ansvar för demokratin och det arv vi fått att vårda.
Jag är absolut inte rädd för att personligen falla offer för ett terrorattentat, jag är mer rädd för att de kommunistiska krafterna som influerar vårat samhälle till att skapa ett ständigt proletariat som alltid ska rösta på "partiet" genom indoktrinering och invandring, på köpet av deras propaganda, förblindar befolkningen att inte se dessa strukturer genom bandrollen "antirasism".
Att socialister och islamister har nära till varandra är inte särskilt svårt att se då dem båda ideologiskt har en intellektuell bortförklaring till en aggresiv fördelningspolitik genom att påstå att det materiella tillhör "basen av populationen". Islamister genom deras deduktionsprinciper om Allahs hand i allt som skapas och produceras genom att "han har gjort det möjligt" tilllika det socialistiska argumentet om välfärdens hava och icke hava pga arbetarens strå till stacken.
Som naturvetare har jag ingen respekt för dessa sk. intellektuella slutsatser, faktum är att socialism och liknande mentaliteter ALLTID gynnas under en global ekonomisk recession/depression. Det handlar om att de svaga individerna i ekosystemet grupperar sig för att på så vis kunna utkräva makt, detta gäller oavsett art. Att Karl Marx får fäste i en tid efter att den ekonomiska bubblan efter ånglokets innovativa tid spruckit med massarbetslöshet som följd är föga förvånade. När det är högkonjuktur vill ingen vara kommunist helt enkelt. Faktum är att 80% av oss är väldigt oärliga och egoistiska och har en förmåga att bilda sig en världsåskådning som ger dem bättre chanser att överleva något som inte borde förvåna, sanningen är nog den att om ni verkligen frågar er själva "är jag ärlig" så känner ni vad som är sant.
Vi måste börja se saker ur ett mer antropologiskt perspektiv, inte låta oss fångas upp i pajkastning och sakfrågor, låt inte all den kunskap som finns gå förlorad och slutligen ta detta på allvar istället för att två våra händer för att passa in i en social konstellation, grupptryck är väldigt farligt.
Vi bor nära Drottninggatan och har alltså varit väldigt nära två terrorattentat i Sverige de senaste sju åren.
Jag är rasande över att politikerna totalt struntar i att ordna gränskontroller, kräva ID av de som söker asyl eller stävja de hatpredikanter som finns eller bjuds in till svenska moskéer. Om jag hanterade problem på mitt jobb lika nonchalant skulle jag få sparken. Och då handlar det inte ens om liv och död utan om att kunder får vänta för länge eller får fel leverans.
Nej, eftersom det är uppenbart.
Men du kanske tycker att terrorister agerar lugnt och rationellt och genomtänkt? Är det egenskaper som du förknippar med religiös fanatism?
Ta hela Stockholm för enkelhetens skull.
Den som verkligen ville riskera livet i centala Stockhom kunde ha tagit jobb i bygget av Citybanan. Sex personer dog i arbetet med en järnväg på fem kilometer mellan Tomteboda och Södra station.
De allra flesta jag känner är inte rädda för att dö själva, dör man så dör man. Utan det är snarare sättet, att få halsen avskuren eller terrorister som jagar en med knivar eller skjutvapen. Eller det värsta - att miste en anhörig, och att veta skräcken som de blivit utsatta för och tortyren.
Helt idiotiskt jämföra det med en arbetsolycka, trafikolycka eller liknande trams.