• Anonym (Den misslyckade)

    Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.

    Jag skriver här för att jag har brutit ihop totalt, jag äts upp inifrån och är djupt deprimerad.

    Har alltid varit glad, positiv och har en bra relation. Eller den var bra, nu börjar den rasa samman pga allt!

    Vi har försökt så länge med att skaffa barn utan att lyckas. I början så tar man det som det kommer men när det har gått en tid så kommer uppgivenheten över en varenda vidriga månad när den där äckliga mensen kommer. Den kommer jämt, inte ens ett jävla missfall eller utomkved får jag (förlåt om jag sårar nån för det är inte min mening). Igår kom den igen och då klappade jag ihop. Söp ner mig och grät mig själv till sömns.

    Vet att det finns hjälp att få men min sambo vill inte i dagsläget, han är så himla säker på att det ska lösa sig naturligt (såklart han tror det eftersom han har barn redan).

    Jag orkar inte må såhär dåligt längre, jag vet inte var jag ska ta vägen. Tankar som att ifall jag inte kan få några barn alls så vill jag inte riktigt vara med längre har dykt upp, slår bort dom tankarna såklart men bara en beskrivning på hur sjukt förtvivlad jag är. Är det fler som har känt en sån här sorg??

  • Svar på tråden Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.
  • Gina43
    Anonym (Den misslyckade) skrev 2017-05-30 15:09:13 följande:

    Vi hade ett sånt bråk igår (vi bråkade aldrig förr) angående en kommentar han sa. Han berättade att hans ex blev gravid båda gångerna på första o andra försöket. Att han förstått att JAG inte har det lika lätt. Igår krossa jag ett glas rakt ner i diskhon och sa att nästa gång han säger någonting så knockar jag honom.

    Jag fattar inte hur jag kunnat bli en sån här vidrigt arg människa!


    Det var extremt okänsligt och klumpigt sagt av honom. Tala om att peta i såret och vrida om.

    Det är NI som har det tufft att få barn tillsammans. Inte DU ensam (du kanske hade blivit gravid direkt med en annan man - sånt vet ni inte). Och det ni har är en GEMENSAM grej, inte bara något som faller på DIG.

    Jag förstår att du blev arg.

    Försök att ändå bortse från hans dumma kommentar, annars mår du bara ännu sämre. Han menade det säkert inte som det kom ut. Hoppas att han bad om ursäkt.

    Slutligen: du är INTE misslyckad.
  • Anonym (Den misslyckade)
    Gina43 skrev 2017-05-31 21:23:12 följande:
    Det var extremt okänsligt och klumpigt sagt av honom. Tala om att peta i såret och vrida om.

    Det är NI som har det tufft att få barn tillsammans. Inte DU ensam (du kanske hade blivit gravid direkt med en annan man - sånt vet ni inte). Och det ni har är en GEMENSAM grej, inte bara något som faller på DIG.

    Jag förstår att du blev arg.

    Försök att ändå bortse från hans dumma kommentar, annars mår du bara ännu sämre. Han menade det säkert inte som det kom ut. Hoppas att han bad om ursäkt.

    Slutligen: du är INTE misslyckad.
    Det var klumpigt sagt av honom men till hans försvar så är det inte lätt att tackla mig i det här ämnet just nu. Har tappat min ironiska förmåga och är helt humorbefriad.

    Skäms över att säga så men det är inte många sekunder jag går utan att tänka på allt det här.
  • Anonym (G)
    Anonym (Den misslyckade) skrev 2017-05-31 21:14:40 följande:

    Beklagar verkligen! Önskar verkligen att du också får barn om det är det du vill.

    Just det här med att förlika mig med att jag kanske inte kommer får några förstår jag såklart innerst inne, jag är däremot inte mottaglig för att ens tänka på det just nu. Blir det så i slutändan så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag kommer att må.


    Får jag inte möjlighet att adoptera så blir det svårt. Och att få adoptera som ensamstående man är inte lättare.

    Så jag förlikar mig med tanken på att jag aldrig kommer att få barn. Inte kul men man måste ju gå framåt.
  • Anonym (öh)
    Anonym (Den misslyckade) skrev 2017-05-30 15:09:13 följande:
    Åh vilket kämpande och vilka sorger som ni har fått gå igenom. Härligt att ni äntligen fick barn! Det ger en annan hopp!

    Också haft en polyp som jag tog bort förra året. Efter det så var jag hoppfull men nu har jag gett upp att det ska gå på naturlig väg.

    Min sambo följer med men just nu så känns det som att han kanske lika gärna lämnar mig.

    Vi hade ett sånt bråk igår (vi bråkade aldrig förr) angående en kommentar han sa. Han berättade att hans ex blev gravid båda gångerna på första o andra försöket. Att han förstått att JAG inte har det lika lätt. Igår krossa jag ett glas rakt ner i diskhon och sa att nästa gång han säger någonting så knockar jag honom.

    Jag fattar inte hur jag kunnat bli en sån här vidrigt arg människa!
    Fattar han inte att det lika gärna kan vara fel på honom? Min man har tre barn sedan sitt tidigare äktenskap men när vi skulle försöka få ett gemensamt så hade han inte längre några spermier. Han var då 44 år gammal. 

    Det är ju jävligt fräckt av din sambo att inte gå med dig och starta upp en utredning.
  • Anonym (Lilla My)
    Anonym (G) skrev 2017-06-01 09:40:13 följande:

    Får jag inte möjlighet att adoptera så blir det svårt. Och att få adoptera som ensamstående man är inte lättare.

    Så jag förlikar mig med tanken på att jag aldrig kommer att få barn. Inte kul men man måste ju gå framåt.


    Wtf? Du kan ju inte jämföra barnlöshet som man med en kvinna som inte kan få barn. Patetiskt!
  • ÄlskaVarandra

    Varför inte be till vår herre och frälsare Jesus Kristus ?

    Jag känner många som har öppnat sitt hjärta för herren och verkligen bett om barn. Några månader senare har de blivit gravida.

    Du har inget att förlora, Gud älskar oss (sina barn) och gör allt vi ber helhjärtat om!

  • Påven Johanna II
    ÄlskaVarandra skrev 2017-06-01 11:14:08 följande:

    Varför inte be till vår herre och frälsare Jesus Kristus ?

    Jag känner många som har öppnat sitt hjärta för herren och verkligen bett om barn. Några månader senare har de blivit gravida.

    Du har inget att förlora, Gud älskar oss (sina barn) och gör allt vi ber helhjärtat om!


    Lägg av med knäppgöksgallimatiasen. 
  • Anonym (C)
    Anonym (Lilla My) skrev 2017-06-01 10:12:44 följande:
    Wtf? Du kan ju inte jämföra barnlöshet som man med en kvinna som inte kan få barn. Patetiskt!
    Då måste jag fråga varför inte?

    Nu är jag iof kvinna som är ofrivilligt barnlös.

    Det är väl ändå en sorg oavsett om man inte kan få barn med sin man eller om man inte kan få barn för att man inte hittar någon respektive att skaffa barn med?

    Då kan jag ju lika gärna säga, va glad att du har någon att försöka med iaf. Här sitter jag 39 år gammal och inser att tiden rinner ut men jag har ingen att skaffa barn med. Det är en sorg vill jag lova!

    Tänk då att som man vilja skaffa barn men inte hittar någon kvinna att skaffa barn med. Det är väl urjävligt det med?!
  • Anonym (Den misslyckade)
    Anonym (öh) skrev 2017-06-01 09:46:03 följande:
    Fattar han inte att det lika gärna kan vara fel på honom? Min man har tre barn sedan sitt tidigare äktenskap men när vi skulle försöka få ett gemensamt så hade han inte längre några spermier. Han var då 44 år gammal. 

    Det är ju jävligt fräckt av din sambo att inte gå med dig och starta upp en utredning.
    Hur gick det för er? Hur gammal var du då?

    Jag har också sagt det till min sambo, bara för att han har lyckats få barn för 100 år sen så betyder det inte att han fortfarande är superfertil.

    Han kommer följa med. Men men men, just nu känns allt bara trist och tungt.
  • Anonym (öh)
    Anonym (Den misslyckade) skrev 2017-06-01 11:19:59 följande:
    Hur gick det för er? Hur gammal var du då?

    Jag har också sagt det till min sambo, bara för att han har lyckats få barn för 100 år sen så betyder det inte att han fortfarande är superfertil.

    Han kommer följa med. Men men men, just nu känns allt bara trist och tungt.
    Jag var 36 och hade väldigt fina värden på allt som gick att undersöka, ta prov på, sticka hål, sticka in saker i, räkna, köra ultraljud över och i och så vidare. Allt såg toppen ut för min del. 

    För oss gick det inte bra. Vi gjorde sex IVF-försök med de få spermier som de lyckade få ut, äggen befruktades och jag blev gravid samtliga gånger men fick tidiga och sena missfall alla gångerna. Fertilitetsläkarna bedömde det som om det handlade om mycket dålig kvalitet på de väldigt få spermierna (så nu många år efteråt händer det att jag frågar mig varför de ändå lät oss göra så många IVF-behandlingar. Mitt mer cyniska jag konstaterar vid varje tillfälle jag tänker på det att det väl handlade om pengarna. Vi betalade allt själva eftersom vi gick privat). 
Svar på tråden Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.