Jag bryter ihop, orkar inte längre med barnlösheten och det eviga kämpandet.

Då måste jag fråga varför inte?

Nu är jag iof kvinna som är ofrivilligt barnlös.

Det är väl ändå en sorg oavsett om man inte kan få barn med sin man eller om man inte kan få barn för att man inte hittar någon respektive att skaffa barn med?

Då kan jag ju lika gärna säga, va glad att du har någon att försöka med iaf. Här sitter jag 39 år gammal och inser att tiden rinner ut men jag har ingen att skaffa barn med. Det är en sorg vill jag lova!

Tänk då att som man vilja skaffa barn men inte hittar någon kvinna att skaffa barn med. Det är väl urjävligt det med?!

Jag tror män kan känna sig lika misslyckade och otillräckliga att inte kunna göra kvinnan gravid.
Där är ingen skillnad i min värld.

What, det där var bara en vidrig tanke från din sida! Jag blir faktiskt uppriktigt irriterad på att du försöker insinuera att män som vill ha hand om barn skulle ha någon typ av sexuell dragning till barnet.

Då borde ju alla barn till skilda föräldrar som spenderar ensamtid hos sin pappa vara i farozonen i din värld?!

Nä det där var det dummaste resonemanget jag har hört!