Nu vet vi att detta är inte helt rätt, men vi låter våran 13-åriga dotter får röka hemma.
Vi tycker det är lika bra att hon får göra det öppet ist. för i smyg.
Är det fler som låter sina barn röka öppet hemma, i skolan, på stan etc.?
Hur går era tankar om frågan?
Jag skulle inte låta en trettonåring röka. Jag skulle höra med en vän på onkologen om hon har någon patient som tror rökningen är en anledning till cancern och fråga om hon kan höra om vederbörande kan tänka sig att ta ett snack med mitt barn.
Eller annonsera i närområdet efter någon som fått KOL av rökning.
Jag skulle göra någonting.
Tillägg till mina andra inlägg.
Jag vet vad jag pratar om. Dottern började smygröka vid 16. Vi upptäckte det inte förrän ett bra tag. Hon var mitt uppe i katastrof-tonåring-beteende o vi bråkade sjukt mycket. Strida m sina barn dagligen är fruktansvärt påfrestande o visst ibland känner man bara för att lägga sig platt. Ibland vill man gå med på vad som helst bara vi slipper detta bråkande.
Men man gör inte det!
Vi gav vår dotter endast ett alternativ, sluta eller så får du ingen månadspeng. Hjälpte henne med substitut, la upp en lagom lång sluta-röka-nedtrappning o det gick så klart bra. Idag är hon 21, hon har tackat oss mer än en ggn för att vi hjälpte henne sluta så hon slapp bli en permanent rökare. Hon har även tackat oss för att vi var så bra föräldrar, gav henne fasta ramar o regler när hon växte upp. Tackade hon oss när hon var 14-17, nä inte direkt. Hon skrek o betedde sig fruktansvärt, bråkade etc men vi tänkte inte på hur det skulle vara lättast för oss föräldrar där för stunden utan tänkte på HENNES bästa då o inför framtiden.
Skriver inte för att hylla mig själv utan för att du ska förstå att i föräldraskapet ingår inte att svika sitt barn. I stort sätt alla föräldrar möter en förbytt, argsint, skitjobbig tonåring men en bra förälder hanterar det! Orkar man inte söker man hjälp. Man sviker inte sitt barn. Dem förstår inte bäst, det gör vi föräldrar. Agera efter det!
Sia, ett fantastiskt bra inlägg. Precis så är det och jag tror du summerade bra föräldraskap för tonåringar i några få meningar! :)
Blir säkert bättre med våld..
Nu vet vi att detta är inte helt rätt, men vi låter våran 13-åriga dotter får röka hemma.
Vi tycker det är lika bra att hon får göra det öppet ist. för i smyg.
Är det fler som låter sina barn röka öppet hemma, i skolan, på stan etc.?
Hur går era tankar om frågan?
Ja vi är säkert mkt. kompis där har du/ni rätt.
Nu låter vi henne röka fritt obegränsat.
Men endast ute och på sitt rum.
Nu kan vi prata om hur hon ska sluta. Vi sa nu har vi bjudit till, nu är det upp till dig.
En annan fråga, hur fritt får era döttrar vara ute, klädval etc.
Vart sätter ni gränsen?
Det är helt sjukt hur många förenklar det här problemet. Tror ni på allvar att alla ungdomar slutar röka bara för att man sätter hårt mot hårt? Jag började röka i åttan då jag var 14 och skulle fylla 15. Lite grupptryck, ganska mycket att vara häftig osv. Det dröjde ett tag innan mina föräldrar upptäckte det men då blev det ett jävla liv med indragen månadspeng, utegångsförbud osv. Allt detta gjorde i mitt fall bara att jag ville revoltera ännu mer genom att verkligen röka framförallt under skoldagarna. Ibland ringde lärarna hem men trots allt tjat så fortsatte jag att röka och blev beroende. Cigg fick man alltid tag på. Det var kompisar som snodde hemma (mina föräldrar röker inte), det var killar som bjöd osv. Min morsa och farsa visste väl kanske inte att jag rökte ganska mycket varje dag men de visste ju att jag inte slutat trots olika konsekvenser. Utegångsförbuden blev mer sällsynta och jag var sällan hemma eftersom jag ville hänga där jag kunde röka. Förra sommaren var vi på semester och hade hyrt en stuga. Jag ville inte följa med eftersom jag insåg att jag inte skulle kunna röka men ändå tvingades jag att hänga med. Jag lyckades få med mig några cigg som jag tjuvrökte men när det gått tre dagar av den där semestern var ciggen slut och jag så jävla vidrig av mitt röksug och föräldrarna frågade varför jag var så tjurig och elak. Då bestämde jag mig att för att säga som det var, att jag var så sjukt röksugen att jag skulle kunna göra vad som helst för en cigg. Det var väl först då det gick upp för dom att jag verkligen hade utvecklat ett beroende trots alla straff och konsekvenser. Dom hade lite snack med varandra och jag glömmer aldrig när morsan sa att "nu går vi och köper cigaretter till dig." Sen den dagen får jag röka hemma (självklart bara ute) och dom köper cigg åt mig där dom drar pengar från studiebidraget. Nu är jag 17 och går första året i gymnasiet. Jag är hemma mycket mera och relationen mellan mig och morsan och farsan har blivit så mycket bättre. Jag röker dessutom lite mindre nu när jag inte behöver jaga varje tillfälle att kunna röka.
Med min historia vill jag bara säga att det sällan finns enkla lösningar som funkar för alla. Jag kanske aldrig hade fortsatt röka om dom inte varit så stenhårda men det vet jag inte. Jag tycker alla föräldrar ska göra allt dom kan för att deras barn inte ska röka men det finns ingen lösning som funkar i precis alla situationer. Den konsekvens som blir mest kännbar för mig är att dom inte kommer att betala mitt körkort. Dom har alltid sagt till mig och min storasyrra att vi ska få körkortet betalt om vi inte börjar röka. Syrran fixade det men dom kommer verkligen inte betala för mig.
Jag fattar att det är skitsvårt att sluta röka men jag tänker göra det efter gymnasiet. Det är inte värt alla pengar det kostar och alla risker som finns men det är inget man tänker på som 15-åring.
Ja vi är säkert mkt. kompis där har du/ni rätt.
Nu låter vi henne röka fritt obegränsat.
Men endast ute och på sitt rum.
Nu kan vi prata om hur hon ska sluta. Vi sa nu har vi bjudit till, nu är det upp till dig.
En annan fråga, hur fritt får era döttrar vara ute, klädval etc.
Vart sätter ni gränsen?
Det är helt sjukt hur många förenklar det här problemet. Tror ni på allvar att alla ungdomar slutar röka bara för att man sätter hårt mot hårt? Jag började röka i åttan då jag var 14 och skulle fylla 15. Lite grupptryck, ganska mycket att vara häftig osv. Det dröjde ett tag innan mina föräldrar upptäckte det men då blev det ett jävla liv med indragen månadspeng, utegångsförbud osv. Allt detta gjorde i mitt fall bara att jag ville revoltera ännu mer genom att verkligen röka framförallt under skoldagarna. Ibland ringde lärarna hem men trots allt tjat så fortsatte jag att röka och blev beroende. Cigg fick man alltid tag på. Det var kompisar som snodde hemma (mina föräldrar röker inte), det var killar som bjöd osv. Min morsa och farsa visste väl kanske inte att jag rökte ganska mycket varje dag men de visste ju att jag inte slutat trots olika konsekvenser. Utegångsförbuden blev mer sällsynta och jag var sällan hemma eftersom jag ville hänga där jag kunde röka. Förra sommaren var vi på semester och hade hyrt en stuga. Jag ville inte följa med eftersom jag insåg att jag inte skulle kunna röka men ändå tvingades jag att hänga med. Jag lyckades få med mig några cigg som jag tjuvrökte men när det gått tre dagar av den där semestern var ciggen slut och jag så jävla vidrig av mitt röksug och föräldrarna frågade varför jag var så tjurig och elak. Då bestämde jag mig att för att säga som det var, att jag var så sjukt röksugen att jag skulle kunna göra vad som helst för en cigg. Det var väl först då det gick upp för dom att jag verkligen hade utvecklat ett beroende trots alla straff och konsekvenser. Dom hade lite snack med varandra och jag glömmer aldrig när morsan sa att "nu går vi och köper cigaretter till dig." Sen den dagen får jag röka hemma (självklart bara ute) och dom köper cigg åt mig där dom drar pengar från studiebidraget. Nu är jag 17 och går första året i gymnasiet. Jag är hemma mycket mera och relationen mellan mig och morsan och farsan har blivit så mycket bättre. Jag röker dessutom lite mindre nu när jag inte behöver jaga varje tillfälle att kunna röka.
Med min historia vill jag bara säga att det sällan finns enkla lösningar som funkar för alla. Jag kanske aldrig hade fortsatt röka om dom inte varit så stenhårda men det vet jag inte. Jag tycker alla föräldrar ska göra allt dom kan för att deras barn inte ska röka men det finns ingen lösning som funkar i precis alla situationer. Den konsekvens som blir mest kännbar för mig är att dom inte kommer att betala mitt körkort. Dom har alltid sagt till mig och min storasyrra att vi ska få körkortet betalt om vi inte börjar röka. Syrran fixade det men dom kommer verkligen inte betala för mig.
Jag fattar att det är skitsvårt att sluta röka men jag tänker göra det efter gymnasiet. Det är inte värt alla pengar det kostar och alla risker som finns men det är inget man tänker på som 15-åring.