Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.
Jag är arg, rädd och frustrerad känner att jag måste skriva av mig.
När jag och min sambo kom hem från jobbet jobbet i fredags så låg det ett brev i brevlådan från socialkontoret att förskolan har gjort en orosanmälan för vår 3-åriga son. Vi blev jätteoroliga och förstod ingenting. Vid några enstaka tillfällen så har vi vid hämtning fått höra att han har svurit eller slagit något annat barn. Ibland har han själv blivit slagen. De allra flesta gångerna så får man istället höra att "allt har varit bra idag". Hemma har han ibland fått kraftiga utbrott och varit trotsig så vi har funderat på om han kanske har någon diagnos.
Helgen var fruktansvärd och vi funderade hela tiden vad det skulle kunna vara. Vi läste på nätet att pedagogerna har rätt att inte säga någon till föräldrarna om de misstänker att det handlar om misshandel eller sexuellt utnyttjande. Tusen tankar for genom huvudet. Vi är ju som vilken annan småbarnsfamilj som helst och har uppfostrat 3 barn sedan tidigare utan några som helst problem.
Äntligen måndag! Vi pratade med pedagogerna på måndagen och de gick med på att ha ett möte med oss dagen efter för att berätta mer. På måndagen ringde vi även förskolechefen som sa att vi skulle "vara glada för att förskolan hade såna ansvarsfulla pedagoger som anmäler". Jo vi var "jätteglada"...
På mötet med pedagogerna så får vi reda på att vår sons attityd mot de andra barnen blivit värre efter jul och att han svär en hel del. De tog även upp att han ibland har smutsiga och något för stora kläder. Inga misstankar om misshandel eller något sexuellt.
Det första jag reagerar mot är varför bokar de inget möte med oss om detta innan de anmäler? Nu var det vi som föräldrar som sa att vi ville ha ett möte med pedagogerna. Varför ingen kommunikation?
Det andra jag reagerar mot är att när vi på mötet sa att vi funderat på att vår son kanske har en diagnos så blev de förvånade och sa att det är inget de reflekterat över. De var helt inne på spåret att det är något som inte stod rätt till i vår uppfostran av vår son, våra rutiner eller att storasyskonen påverkat honom. Det känns väldigt konstigt och oproffsigt!
Det tredje jag reagerar mot är varför tar man upp såna småsaker som att han ibland har fläckar på sin kofta eller något för stora skor? Tar en 3-åring skada av att han har samma tröja två dagar i rad? Gör det oss till sämre föräldrar?
Det fjärde jag reagerar mot är att det kom fram helt ny information på mötet som vi inte visste innan. Det att hans attityd förändrats mycket sedan jul. Hur vore det om vi fick reda på det?
Detta kan ju inte vara rätt väg att gå? De säger att de anmäler för barnets skull, men jag förstår inte hur detta ska hjälpa honom? Detta medför ju bara mycket oroliga föräldrar och tar tid och kraft från oss. Energi som vi hellre lägger på våra barn.
Jag känner att man först borde prata med oss och senare kanske att vi får prata med någon specialpedagog om hans beteende inte förbättras. Att först utgå från att det är något som är fel i vår familj känns absurt!
På måndag ska vi till soc. Tänk om vi får träffa någon som tycker att ju fler fel hen hittar desto bättre är hen. På några få rader så kan våra liv vara förstört!!!
