
-
Jag är arg, rädd och frustrerad känner att jag måste skriva av mig.När jag och min sambo kom hem från jobbet jobbet i fredags så låg det ett brev i brevlådan från socialkontoret att förskolan har gjort en orosanmälan för vår 3-åriga son. Vi blev jätteoroliga och förstod ingenting. Vid några enstaka tillfällen så har vi vid hämtning fått höra att han har svurit eller slagit något annat barn. Ibland har han själv blivit slagen. De allra flesta gångerna så får man istället höra att "allt har varit bra idag". Hemma har han ibland fått kraftiga utbrott och varit trotsig så vi har funderat på om han kanske har någon diagnos.Helgen var fruktansvärd och vi funderade hela tiden vad det skulle kunna vara. Vi läste på nätet att pedagogerna har rätt att inte säga någon till föräldrarna om de misstänker att det handlar om misshandel eller sexuellt utnyttjande. Tusen tankar for genom huvudet. Vi är ju som vilken annan småbarnsfamilj som helst och har uppfostrat 3 barn sedan tidigare utan några som helst problem.Äntligen måndag! Vi pratade med pedagogerna på måndagen och de gick med på att ha ett möte med oss dagen efter för att berätta mer. På måndagen ringde vi även förskolechefen som sa att vi skulle "vara glada för att förskolan hade såna ansvarsfulla pedagoger som anmäler". Jo vi var "jätteglada"...På mötet med pedagogerna så får vi reda på att vår sons attityd mot de andra barnen blivit värre efter jul och att han svär en hel del. De tog även upp att han ibland har smutsiga och något för stora kläder. Inga misstankar om misshandel eller något sexuellt.Det första jag reagerar mot är varför bokar de inget möte med oss om detta innan de anmäler? Nu var det vi som föräldrar som sa att vi ville ha ett möte med pedagogerna. Varför ingen kommunikation?Det andra jag reagerar mot är att när vi på mötet sa att vi funderat på att vår son kanske har en diagnos så blev de förvånade och sa att det är inget de reflekterat över. De var helt inne på spåret att det är något som inte stod rätt till i vår uppfostran av vår son, våra rutiner eller att storasyskonen påverkat honom. Det känns väldigt konstigt och oproffsigt!Det tredje jag reagerar mot är varför tar man upp såna småsaker som att han ibland har fläckar på sin kofta eller något för stora skor? Tar en 3-åring skada av att han har samma tröja två dagar i rad? Gör det oss till sämre föräldrar?Det fjärde jag reagerar mot är att det kom fram helt ny information på mötet som vi inte visste innan. Det att hans attityd förändrats mycket sedan jul. Hur vore det om vi fick reda på det?Detta kan ju inte vara rätt väg att gå? De säger att de anmäler för barnets skull, men jag förstår inte hur detta ska hjälpa honom? Detta medför ju bara mycket oroliga föräldrar och tar tid och kraft från oss. Energi som vi hellre lägger på våra barn.Jag känner att man först borde prata med oss och senare kanske att vi får prata med någon specialpedagog om hans beteende inte förbättras. Att först utgå från att det är något som är fel i vår familj känns absurt!På måndag ska vi till soc. Tänk om vi får träffa någon som tycker att ju fler fel hen hittar desto bättre är hen. På några få rader så kan våra liv vara förstört!!!
-
Svar på tråden Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.
-
Enligt din beskrivning låter det absurt faktiskt. Nu vet vi givetvis inte om din beskrivning är korrekt men även om du lagt till några liknande punkter på listan kan jag inte förstå anmälan.
Det måste bli nån form av uppstramning och upplysning för de som jobbar på förskolor.
Stora/återkommande blåmärken trots att barnet inte är någon vilde, att man ser föräldrarna ta för hårt i barnet/kränka det på annat likvärdigt sätt eller att man ser att barnet är riktigt nere på något vis fast föräldrarna inte själva "ser" det när man frågar om det hade varit exempel på anledningar att anmäla.
Om de brytt sig om ert barn hade de samtalat med er. -
Alltså en socanmälan är ju som en misstroenderöst på föräldrarna. Antingen håller man som förälder med om att man är en dålig förälder och då är det ju ingen större fara. Eller så delar man inte pedagogernas syn på det egna föräldraskapet. Och har man så vitt skilda uppfattning om barnets föräldraskap som är helt grundläggande i barnets liv så kan man nog påstå att samarbete inte längre är möjligt. I det läget skulle jag inte sett något annat alternativ än att byta förskola.
-
Men jag tror det ligger utanför att ha ett "extramöte med föräldrarna". De tror uppenbarligen att ert barn far illa. Då räcker inte ett möte på förskolan, det är inte inom deras kompetensområde. Alla inom vård och skola har skyldighet att orosanmäla till socialtjänsten vid misstanke om missförhållanden när det gäller barn.
-
Ett dagis som anmäler utan att nämna något för föräldrarna skulle jag ha noll tillit till. TS, byt barnomsorg oavsett hur det går.
-
Bland annat därför vi inte har tillit till dem. Vi, våra föräldrar och våra vänner vet att han inte far illa.Anonym (Lotta) skrev 2017-02-09 15:53:42 följande:
Men jag tror det ligger utanför att ha ett "extramöte med föräldrarna". De tror uppenbarligen att ert barn far illa. Då räcker inte ett möte på förskolan, det är inte inom deras kompetensområde. Alla inom vård och skola har skyldighet att orosanmäla till socialtjänsten vid misstanke om missförhållanden när det gäller barn.
-
Nu kan det ju vara så att något i hans beteende avviker från vad som ses som normalt. Att barn slåss, svär osv är ändå relativt normalt på en förskola. Det finns barn i varje grupp som antingen alltid slåss, eller gör det i perioder. Inget konstigt i sig... Men det kan bli konstigt om barnet uttrycker en vuxen handling i samband med detta. Detsamma gäller ju när man misstänker att ett barn kanske utnyttjas sexuellt, man kollar ju hur beteendet hos barnet är. Är det på ett sätt som barn kan ha, ja barn pillar o petar på varandra, barn slåss osv, eller är det på ett mer vuxet sätt?
Nu kanske det är så att pedagogerna helt saknar kunskaper om detta, men ändå känner att något inte helt stämmer. Ärligt talat så är en anmälan för mycket 100 ggr bättre än en för lite. Är det inget som är konstigt med er (om jag uttrycker mig lite slarvigt) så kommer det att visas, och anmälan blir inget mer med.
Jag förstår att det är skitjobbigt för er, att ni inte fattar varför dom inte pratat med er innan osv. Men det kanske är saker o ting som inte bör tas upp med er, för OM det nu skulle visa sig att något är helt fel i ert hem eller så, så ska ni kanske inte ges möjligheten att hitta på en historia som kan låta trovärdig, däremot, om det finns naturliga förklaringar så kommer ni ju kunna redogöra detta vid mötet.
-
Men då är det ju inget problem, och utredningen kommer visa att det är ok. Försök att se på det utifrån, de flesta som slår eller utnyttjar barn framstår som helt normala för sin omgivning. Det vore ju hemskt om förskolan ignorerade varningstecken bara för att föräldrarna verkar så himla trevliga!Anonym (Anomym123) skrev 2017-02-09 16:02:59 följande:
Bland annat därför vi inte har tillit till dem. Vi, våra föräldrar och våra vänner vet att han inte far illa.
-
Varför är det alltid bättre med anmälan? En anmälan förstör ju samarbetet mellan skolan och föräldrarna och försvårar barnets skolsituation. Det är väl inte värt att förstöra för barnet utan vettiga skäl. Och även om skolan har vettig anledning att anmäla så bör de väl rimligtvis försöka rädda det samarbete som går att rädda genom att agera med hjälp av transparens och dialog med föräldrarna.Anonym (!i!i!i!i) skrev 2017-02-09 16:15:53 följande:
Nu kan det ju vara så att något i hans beteende avviker från vad som ses som normalt. Att barn slåss, svär osv är ändå relativt normalt på en förskola. Det finns barn i varje grupp som antingen alltid slåss, eller gör det i perioder. Inget konstigt i sig... Men det kan bli konstigt om barnet uttrycker en vuxen handling i samband med detta. Detsamma gäller ju när man misstänker att ett barn kanske utnyttjas sexuellt, man kollar ju hur beteendet hos barnet är. Är det på ett sätt som barn kan ha, ja barn pillar o petar på varandra, barn slåss osv, eller är det på ett mer vuxet sätt?
Nu kanske det är så att pedagogerna helt saknar kunskaper om detta, men ändå känner att något inte helt stämmer. Ärligt talat så är en anmälan för mycket 100 ggr bättre än en för lite. Är det inget som är konstigt med er (om jag uttrycker mig lite slarvigt) så kommer det att visas, och anmälan blir inget mer med.
Jag förstår att det är skitjobbigt för er, att ni inte fattar varför dom inte pratat med er innan osv. Men det kanske är saker o ting som inte bör tas upp med er, för OM det nu skulle visa sig att något är helt fel i ert hem eller så, så ska ni kanske inte ges möjligheten att hitta på en historia som kan låta trovärdig, däremot, om det finns naturliga förklaringar så kommer ni ju kunna redogöra detta vid mötet.
-
PrecisAnonym (opium) skrev 2017-02-09 16:30:08 följande:
Varför är det alltid bättre med anmälan? En anmälan förstör ju samarbetet mellan skolan och föräldrarna och försvårar barnets skolsituation. Det är väl inte värt att förstöra för barnet utan vettiga skäl. Och även om skolan har vettig anledning att anmäla så bör de väl rimligtvis försöka rädda det samarbete som går att rädda genom att agera med hjälp av transparens och dialog med föräldrarna.
-
Kan det vara då ts att de förskolan försökt ha en dialog med er föräldrar men att ni helt enkelt inte lyssnat?
Sammantaget är det du nämner, och jag gissar att det finns saker du glömt/utelämnat, skäl för oro.