• Anonym (Anomym123)

    Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.

    Jag är arg, rädd och frustrerad känner att jag måste skriva av mig.
    När jag och min sambo kom hem från jobbet jobbet i fredags så låg det ett brev i brevlådan från socialkontoret att förskolan har gjort en orosanmälan för vår 3-åriga son. Vi blev jätteoroliga och förstod ingenting. Vid några enstaka tillfällen så har vi vid hämtning fått höra att han har svurit eller slagit något annat barn. Ibland har han själv blivit slagen. De allra flesta gångerna så får man istället höra att "allt har varit bra idag". Hemma har han ibland fått kraftiga utbrott och varit trotsig så vi har funderat på om han kanske har någon diagnos.
    Helgen var fruktansvärd och vi funderade hela tiden vad det skulle kunna vara. Vi läste på nätet att pedagogerna har rätt att inte säga någon till föräldrarna om de misstänker att det handlar om misshandel eller sexuellt utnyttjande. Tusen tankar for genom huvudet. Vi är ju som vilken annan småbarnsfamilj som helst och har uppfostrat 3 barn sedan tidigare utan några som helst problem.
    Äntligen måndag! Vi pratade med pedagogerna på måndagen och de gick med på att ha ett möte med oss dagen efter för att berätta mer. På måndagen ringde vi även förskolechefen som sa att vi skulle "vara glada för att förskolan hade såna ansvarsfulla pedagoger som anmäler". Jo vi var "jätteglada"... 
    På mötet med pedagogerna så får vi reda på att vår sons attityd mot de andra barnen blivit värre efter jul och att han svär en hel del. De tog även upp att han ibland har smutsiga och något för stora kläder. Inga misstankar om misshandel eller något sexuellt.
    Det första jag reagerar mot är varför bokar de inget möte med oss om detta innan de anmäler? Nu var det vi som föräldrar som sa att vi ville ha ett möte med pedagogerna. Varför ingen kommunikation?
    Det andra jag reagerar mot är att när vi på mötet sa att vi funderat på att vår son kanske har en diagnos så blev de förvånade och sa att det är inget de reflekterat över. De var helt inne på spåret att det är något som inte stod rätt till i vår uppfostran av vår son, våra rutiner eller att storasyskonen påverkat honom. Det känns väldigt konstigt och oproffsigt!
    Det tredje jag reagerar mot är varför tar man upp såna småsaker som att han ibland har fläckar på sin kofta eller något för stora skor? Tar en 3-åring skada av att han har samma tröja två dagar i rad? Gör det oss till sämre föräldrar?
    Det fjärde jag reagerar mot är att det kom fram helt ny information på mötet som vi inte visste innan. Det att hans attityd förändrats mycket sedan jul. Hur vore det om vi fick reda på det?
    Detta kan ju inte vara rätt väg att gå? De säger att de anmäler för barnets skull, men jag förstår inte hur detta ska hjälpa honom? Detta medför ju bara mycket oroliga föräldrar och tar tid och kraft från oss. Energi som vi hellre lägger på våra barn.
    Jag känner att man först borde prata med oss och senare kanske att vi får prata med någon specialpedagog om hans beteende inte förbättras. Att först utgå från att det är något som är fel i vår familj känns absurt!
    På måndag ska vi till soc. Tänk om vi får träffa någon som tycker att ju fler fel hen hittar desto bättre är hen. På några få rader så kan våra liv vara förstört!!!
  • Svar på tråden Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.
  • Anonym (opium)
    Förskolechef skrev 2017-02-11 03:25:53 följande:

    Hej TS, förstår verkligen att det känns jobbigt för er att förskolan lämnat in en orosanmälan. Det tror jag de flesta skulle tyckt. Men mitt råd är att ni tar ett djupt andetag och lyssnar på namnet....OROSanmälam, förskolan är oroliga för er son och då är de skyldiga enligt lag att lämna in en anmälan.

    Tänkte berätta hur det går till på våra förskolor om pedagogerna är oroliga. Ansvarig förskollärare pratar med mig som förskolechef eller vår specialpedagog om sin oro. Jag tar ett beslut att lämna in en anmälan från förskolans sida. Vi skriver anmälan och sen kontaktar vi socialtjänsten per telefon och pratar om deras syn på anmälan och om vi kan informera föräldrarna. Ungefär 50% av gångerna så anser att första kontakten ska komma från deras sida.

    Jag har haft ett liknande fall som ert med plötsligt förändrat beteende, ett hårt språk och flera olika tecken på missvård, även om det inte var så kraftigt. I det fallet gjorde soc bedömningen att vi inte skulle prata med föräldrarna innan.

    Jag är ganska så säker att det kommer gå bra för er även om det är kämpigt nu. Försök att dra in taggarna och se det här som en ögonöppnare och ta gärna hjälp av socialtjänsten om ni blir erbjudna det.


    Men förstår ni inte att man inte gå bakom ryggen på folk utan att relationen pajar? Vill ni förstöra barnets skolgång kanske utan anledning?
  • Anonym (opium)
    Anonym (Anomym123) skrev 2017-02-10 21:36:22 följande:

    Men jag menar att hans dagtrötthet på dagis kan bero på att han kommit in i fel dygnsrytm: Han sover för länge på dagis > han är pigg på kvällen och somnar sent > han får sova kort tid på natten eftersom han går upp 06.30 > han är trött på dagis osv.Det var ju även pedagogerna inne på så vi bestämde nu att han inte skulle sova dagtid där.På helgerna är han verkligen inte trött dagtid.


    Varför har ni inte testa plocka bort dagvilan om han inte somnar på kvällarna?
  • Flygfotogen
    Anonym (opium) skrev 2017-02-11 16:35:10 följande:
    Men förstår ni inte att man inte gå bakom ryggen på folk utan att relationen pajar? Vill ni förstöra barnets skolgång kanske utan anledning?
    Förstår du vad lagen säger? Vem vågar chansa och till vilket pris?
  • Anonym (opium)
    Flygfotogen skrev 2017-02-11 19:32:53 följande:

    Förstår du vad lagen säger? Vem vågar chansa och till vilket pris?


    Men som sagt så kan ju förskolan ta ansvar för det de kan och försöka rädda det som räddas kan. Och kanske åtminstone prata med föräldrarna..
  • Flygfotogen
    Anonym (opium) skrev 2017-02-11 20:20:37 följande:
    Men som sagt så kan ju förskolan ta ansvar för det de kan och försöka rädda det som räddas kan. Och kanske åtminstone prata med föräldrarna..
    De har ju haft ett möte nu och förmodligen då med syftet att försöka behålla en bra relation. Mötet ska man ibland inte ha före anmälan görs. Människor är liksom för manipulativa och inställsamma för att det ska vara en bra idé och det kan göra att en anmälan inte görs fast det verkligen bör göras.

    Ibland har pedagoger pratat med föräldrar flera gånger och kanske långt innan en anmälan görs men inget händer. Ofta har de nog inte helt förstått allvaret i det man faktiskt säger och viftat bort problemen. När anmälan då görs reagerar de med chock och oförståelse.
  • Anonym (opium)
    Flygfotogen skrev 2017-02-12 10:50:29 följande:

    De har ju haft ett möte nu och förmodligen då med syftet att försöka behålla en bra relation. Mötet ska man ibland inte ha före anmälan görs. Människor är liksom för manipulativa och inställsamma för att det ska vara en bra idé och det kan göra att en anmälan inte görs fast det verkligen bör göras.

    Ibland har pedagoger pratat med föräldrar flera gånger och kanske långt innan en anmälan görs men inget händer. Ofta har de nog inte helt förstått allvaret i det man faktiskt säger och viftat bort problemen. När anmälan då görs reagerar de med chock och oförståelse.


    Så förskolepersonal ska låta bli att prata med föräldrar pga risker med att de ska bli "manipulerade"?
  • Anonym (också drabbad)

    Man blir faktiskt mörkrädd. Var är samhället på väg, sunt förnuft, mänsklig kontakt, intresse och lyhördhet?

    Och nu menar jag INTE i de fall där flera indicier tyder på att barnet far riktigt illa. Då ska fsk självklart agera.

    Bara göra en anmälan på lösa grunder, små problem så får soc ta hand om det jobbiga? Hur i hela friden kan man ens tänka tanken att det är rätt väg att gå. Ja såvida man inte vill bli av med barnet/föräldrarna som på något sätt kanske är jobbiga. En trasig relation är med all säkerhet garanterad om man går bakom ryggen på föräldrarna som står där chockade. Jag anser det skrämmande hur de som tar hand om våra barn inte mäktar med att föra en dialog och ha nära kontakt då det gäller det finaste vi har! 

    Vår fsk skickade in en orosanmälan utan att kontakta oss pga vår 2,5 sagt att mamma sparkat och slagit pappa. Inte sant. Detta sagt till en pedagog som ej jobbar med vårt barn. Denne + fsk-chefen frågade inte någon på vårt barns avd om vad de ansåg om huruvida detta kunde vara trovärdigt. När jag pressade fsk-chefen på om de märkt något avvikande eller annat hos vårt barn blev svaret nej. Hen var precis lika glald och stabil som innan. Sov åt etc som vanligt. Exakt vad hur och till vem detta sades fick vi inte veta. De hade "bara gjort sin plikt utan värderingar". Värderingen är väl solklar - de ansåg att jag var en potentiell våldsverkare i hemmet och detta dessutom inför vårt barn!

    Jag blev så chockad och förtvivlad av detta att jag inte klarade av att vare sig sova eller arbeta. För både mig och min sambo föll hela relationen med fsk i spillror. Även om de vid samtalet hos soc snabbt kom fram till att de ej var oroliga för vårt barn så kvarstår sorgen och klumpen i magen att relationen till fsk aldrig kommer bli densamma. Har en klump i magen varje gång jag lämnar. Enda anledning att vårt barn går kvar är pga hen trivs. Själv skulle jag bara vilja be fsk-chefen och resten av inblandade fara åt he och ta vårt barn långt därifrån.

    Att man inte kan ta ett större vidare ansvar för vad man faktiskt orsakar.  Be om ursäkt? Obehagligt med ett angivarsamhälle som duckar för konflikter eller rak hederlig kommunikation!

    I TS fall var inga misstankar om våld inblandade så helt obegripligt att de ej talat med er innan anmälan skickades in!

  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (också drabbad) skrev 2017-02-19 16:14:21 följande:

    Man blir faktiskt mörkrädd. Var är samhället på väg, sunt förnuft, mänsklig kontakt, intresse och lyhördhet?

    Och nu menar jag INTE i de fall där flera indicier tyder på att barnet far riktigt illa. Då ska fsk självklart agera.

    Bara göra en anmälan på lösa grunder, små problem så får soc ta hand om det jobbiga? Hur i hela friden kan man ens tänka tanken att det är rätt väg att gå. Ja såvida man inte vill bli av med barnet/föräldrarna som på något sätt kanske är jobbiga. En trasig relation är med all säkerhet garanterad om man går bakom ryggen på föräldrarna som står där chockade. Jag anser det skrämmande hur de som tar hand om våra barn inte mäktar med att föra en dialog och ha nära kontakt då det gäller det finaste vi har! 

    Vår fsk skickade in en orosanmälan utan att kontakta oss pga vår 2,5 sagt att mamma sparkat och slagit pappa. Inte sant. Detta sagt till en pedagog som ej jobbar med vårt barn. Denne + fsk-chefen frågade inte någon på vårt barns avd om vad de ansåg om huruvida detta kunde vara trovärdigt. När jag pressade fsk-chefen på om de märkt något avvikande eller annat hos vårt barn blev svaret nej. Hen var precis lika glald och stabil som innan. Sov åt etc som vanligt. Exakt vad hur och till vem detta sades fick vi inte veta. De hade "bara gjort sin plikt utan värderingar". Värderingen är väl solklar - de ansåg att jag var en potentiell våldsverkare i hemmet och detta dessutom inför vårt barn!

    Jag blev så chockad och förtvivlad av detta att jag inte klarade av att vare sig sova eller arbeta. För både mig och min sambo föll hela relationen med fsk i spillror. Även om de vid samtalet hos soc snabbt kom fram till att de ej var oroliga för vårt barn så kvarstår sorgen och klumpen i magen att relationen till fsk aldrig kommer bli densamma. Har en klump i magen varje gång jag lämnar. Enda anledning att vårt barn går kvar är pga hen trivs. Själv skulle jag bara vilja be fsk-chefen och resten av inblandade fara åt he och ta vårt barn långt därifrån.

    Att man inte kan ta ett större vidare ansvar för vad man faktiskt orsakar.  Be om ursäkt? Obehagligt med ett angivarsamhälle som duckar för konflikter eller rak hederlig kommunikation!

    I TS fall var inga misstankar om våld inblandade så helt obegripligt att de ej talat med er innan anmälan skickades in!


    Alltså, jag förstår att det måste varit väldigt jobbigt för dig. Men jag vill ändå bara poängtera att det inte alls behöver ligga en värdering i att 'du skulle kunna vara en våldsverkare i hemmet'. De flesta som blir misshandlade hemma visar ju aldrig något utåt. Så man kan inte begära att folk ska kunna bedöma vem som är kapabel till våld i hemmet. För skulle man alltid gå på magkänslan och argument 'hen som är så trevlig/snäll/lugn/charmig osv' så skulle man missa många offer längs vägen...
  • Anonym (Garanti)
    Anonym (Hmmm) skrev 2017-02-19 20:56:59 följande:
    Alltså, jag förstår att det måste varit väldigt jobbigt för dig. Men jag vill ändå bara poängtera att det inte alls behöver ligga en värdering i att 'du skulle kunna vara en våldsverkare i hemmet'. De flesta som blir misshandlade hemma visar ju aldrig något utåt. Så man kan inte begära att folk ska kunna bedöma vem som är kapabel till våld i hemmet. För skulle man alltid gå på magkänslan och argument 'hen som är så trevlig/snäll/lugn/charmig osv' så skulle man missa många offer längs vägen...
    Jag lovar dig, det gå att lura soc också och få dem att tro att allt är frid och fröjd trots att hemmet är mer eller mindre en krigszon.
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Garanti) skrev 2017-02-19 21:04:11 följande:

    Jag lovar dig, det gå att lura soc också och få dem att tro att allt är frid och fröjd trots att hemmet är mer eller mindre en krigszon.


    Ja, det går det säkert, det tvivlar jag inte på.
Svar på tråden Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.