Ise skrev 2017-01-10 10:11:48 följande:
Oj det hade jag ingen aning om! Födde vanligt liggande första killen som tog sååå lång tid, men andra stod jag faktiskt upp på knä lutandes mot en annan säng och det gick verkligen superfort! Så det kan ju stämma väldigt bra då. Konstigt att ingen sagt något! Men de kanske inte har koll på hur min livmoder är vinklad på bb. Får säga till dem nästa gång :)
Vad tråkigt att höra att dina tidigare förlossningar inte är några bra minnen - blev det mycket komplikationer? Du behöver inte berätta om du inte vill. Hoppas du får ett snitt istället den här gången isf!
Ja det är väl en bra grej. Ju fler gånger man föder desto mer vet man!
Det är ingen fara det är inte jobbigt att berätta. Vill inte skrämma andra, bara
men summa kardemumma så var första förlossningen en chock för mig. Den tog 36 timmar. Jag var rädd och hade ont hela tiden och det var väldigt segdraget. Barnmorskor kom och gick i skift. Mot slutet så lade min kropp ned, i sista skedet. Trots värkstimulerande dropp på max och ivrigt påhejandes så släckte den bara ned. Jag fick panik för att jag hade så ont och för att jag förstod att jag inte skulle klara det. En tredje barnmorska kallades in och hon lade sig på min mage och tryckte ur bebisen. Jag höll på att förlora medvetandet av smärtan och när bebisen kom ut orkade jag inte lyfta armarna och ta emot honom. Jag var helt traumatiserad och fick en förlossningsdepression. Med andra bebisen ville jag först ha snitt men övertalades till en till vaginal förlossning. "Det kommer gå så hiiiiiiimla bra. Snabbare, lättare och mindre ont" sa de. Och det stämde inte.
Så, jag tror att ett snitt är bäst för mig. Vill inye vara med om det där igen. Helst
jag vet att det finns lika många förlossningsupplevelser som det finns bebisar och de flesta kvinnor föder och tycker det är häftigt och bra. Jag vet att det är ovanligt att vilja ha snitt och jag vet att det också kan gå fel. Men jag skulle ändå känna mig lugnare med ett planerat snitt. Tack för ditt stöd.