• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • Emsoff
    litetfröimagen skrev 2017-08-12 20:01:44 följande:

    Då var man ruvare igen!

    Tredje gången gillt nu, så vi håller tummarna för att denna väljer att fästa. Testdag den 26 augusti.


    Åh! <3 hejar så galet mycket och mina tummar är redan blå!
  • litetfröimagen
    Emsoff skrev 2017-08-12 21:27:25 följande:

    Åh! <3 hejar så galet mycket och mina tummar är redan blå!


    Tack! <3

    Har slagits av en hissnande tanke från och till sen igår att nu kanske det blir en bebis, har inte känt på samma sätt dom andra gångerna. Kanske för att man vart påverkad av alla hormoner man tryckt in i kroppen. Och så har jag haft ett litet molande i livmodern sen igår eftermiddag, håller tummarna för att det är ett tecken på att det fäst!
  • Emsoff
    litetfröimagen skrev 2017-08-13 16:31:09 följande:
    Tack! <3

    Har slagits av en hissnande tanke från och till sen igår att nu kanske det blir en bebis, har inte känt på samma sätt dom andra gångerna. Kanske för att man vart påverkad av alla hormoner man tryckt in i kroppen. Och så har jag haft ett litet molande i livmodern sen igår eftermiddag, håller tummarna för att det är ett tecken på att det fäst!
    Ja, nu är det dags att någon lämnar den här gruppen med ett lyckat resultat!
  • Jessa01

    Hej allihop! Har tagit paus ifrån allt vad IVF heter under sommaren och är nu inne på 8e dagen med Synarela. Då jag är en envis jävel så testar vi en gång till. Denna gången är jag mer avslappnad och råkade tom glömma att spraya i morse *skäms*

    Tråkigt att läsa att ni fick utomkveds emsoff :(

  • Mariana79

    Hej!

    Lycka till nu Jessa01!

    Här förbereds det för fullt inför nästa IVF som förhoppningsvis startar vecka 38.. kämpar på med vitaminer & mediciner och viktnedgång... känner mig dock helt slutkörd och vet inte hur jag ska hitta energi till nästa IVF.. Jag försöker tänka positivt men det är svårt, känns som om mitt hopp börjar sina.. Jag har mens just nu så det är väl därför jag är extra låg. Jag kommer nog igen och tar nya tag.

    All lycka till till er alla!

  • litetfröimagen

    Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.

    Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.

  • UndrandeSökare

    Litet frö i magen - Beklagar att det inte blev plus. Har du fått testa prednisolon någon gång? (Kortisontabletter) och blodförtunnande sprutor (Fragmin) och tabletter(trombyl) ?.Jag har sett flera som lyckats med det. Du är välkommen till Atentråden om du vill veta mer.

    "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten" heter tråden här på Familjeliv.

  • Emsoff
    litetfröimagen skrev 2017-08-22 21:53:55 följande:

    Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.

    Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.


    Jag har bytt. Det var inga problem. Möttes av mycket förståelse!

    Så trist att det inte tog sig :(
  • Mariana79
    litetfröimagen skrev 2017-08-22 21:53:55 följande:

    Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.

    Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.


    Jag beklagar :(

    Skönt att ändå få ut alla känslor för att sedan kunna ladda om. Jag är aldrig nöjd med mina gynekologer, men det är nog för att de tycker jag är överviktig och de har en benägenhet att påpeka det för mig varje gång. Jag vet att jag är stor (inte fet) och är så urbota trött på att höra det. Pga min övervikt så är det aldrig någon som kan se förbi det, att det kanske inte bara hänger på vikten att jag inte blir gravid. Jag försöker förklara att jag inte alltid varit överviktig utan normalviktig och trots det så blev vi inte gravid. Men läkarna vägrar tro att det är ngt annat som felar med mig. De är fullt fokuserade på att vår sekundära barnlöshet är pga vikten. Jag förklarar för dem att jag tom var större än nu när jag blev spontant gravid med vår son. Men det spelar ingen roll...

    Så ja jag är missnöjd, men i mitt fall kan jag inte byta gyn. Man kan bli stressad över att ens läkare inte är Ok, så byt om du kan tycker jag.
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017