• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • SelmaM
    Emsoff skrev 2017-05-06 09:25:20 följande:
    Jag har precis fyllt 38. Jag har lekt med tanken på adoption men inte landat där. Hur kom ni fram till att det är en väg? Vill du dela med dig? Om era tankar. Jag är så galet förvirrad. November är inte så jättelänge, men förstår ändå känslan. Vi är uppe i över ett år av försök nu. Och också tre års kamp. Jag ska gå på infomöte om att bli familjehem nästa vecka.
    Frågan kring adoption har inte varit (eller är) helt rak, men det vi grundar det på är att vi verkligen verkligen vill ha fler barn. Och jag känner att det är mindre viktigt om barnet är biologiskt eller inte. Min man har haft en längre sträcka till att tänka i dom här banorna, men han har sista året börjat inse att finns ju en risk att adoption är enda sättet som vi kan få barn på. Men vi båda hoppas fortfarande på biologiskt barn, så helt i "adoptionsspåret" är vi inte än. Vi har valt att påbörja adoptionsprocessen redan nu eftersom min man är 39, och det finns risk att vi inte hinner utredas för adoption om vi väntar längre. 
    Har du varit på info om familjehem nu? Berätta gärna om det! 
  • SelmaM
    Emsoff skrev 2017-05-06 09:25:20 följande:
    Jag har precis fyllt 38. Jag har lekt med tanken på adoption men inte landat där. Hur kom ni fram till att det är en väg? Vill du dela med dig? Om era tankar. Jag är så galet förvirrad. November är inte så jättelänge, men förstår ändå känslan. Vi är uppe i över ett år av försök nu. Och också tre års kamp. Jag ska gå på infomöte om att bli familjehem nästa vecka.
    Frågan kring adoption har inte varit (eller är) helt rak, men det vi grundar det på är att vi verkligen verkligen vill ha fler barn. Och jag känner att det är mindre viktigt om barnet är biologiskt eller inte. Min man har haft en längre sträcka till att tänka i dom här banorna, men han har sista året börjat inse att finns ju en risk att adoption är enda sättet som vi kan få barn på. Men vi båda hoppas fortfarande på biologiskt barn, så helt i "adoptionsspåret" är vi inte än. Vi har valt att påbörja adoptionsprocessen redan nu eftersom min man är 39, och det finns risk att vi inte hinner utredas för adoption om vi väntar längre. 
    Har du varit på info om familjehem nu? Berätta gärna om det! 
  • SelmaM
    Jessa01 skrev 2017-05-13 08:15:03 följande:

    Idag kom mensen Gråter

    Nu blir det till att se sig om efter andra alternativ eller bara vara glad för underverket vi har. Men fy fasen vilket mörker jag är i nu!


    neeej åå vad tråkigt! 
    Vet inte om ni vill gå genom IVF igen, men vet i alla fall att Linnékliniken i Uppsala tar emot patienter med långt AMH-värde. Har en kompis som också har lågt amh (tror det var 0,4) som precis  påbörjar behandling nu. 
  • Emsoff

    Jessa01 Hur mår du?

    Usch, jag lider så mycket med alla och med mig själv. Hur kunde det bli så här? Varför är det så svårt för vissa och hur lätt som helst för andra? Vi har allt att ge ett till barn. Vi har ekonomi, utrymme, trygghet... allt! Hoppas att vi kan få ge det till någon annans barn som har det tufft istället. Imorgon har Stockholm stad informationsträff om att bli familjehem. Jag ser fram emot kvällen!

  • Jessa01

    Precis så- mörkt och orättvis är världen ibland!

    Jag följer gärna era tankar här om andra alternativ. Nu när detta verkade vara vår sista chans med egna ägg Gråter

  • Emsoff
    Jessa01 skrev 2017-05-14 19:20:48 följande:

    Precis så- mörkt och orättvis är världen ibland!

    Jag följer gärna era tankar här om andra alternativ. Nu när detta verkade vara vår sista chans med egna ägg Gråter


    Det var ett mycket bra möte. Vet inte vilken kommun du bor i. Men gå in på www.familjehemsverige.se och läs mer. I Stockholm var det just nu mycket spädbarn som behövde placering. Vi skulle nog helst vilja hjälpa ett barn som är 2-6 år. Men kolla om det finns någon infoträff där du bor och gå och lyssna. Processen tar cirka 6 månader.
  • Jessa01

    Idag fick vi dödsdomen, det är inte lönt att fortsätta med IVF.

    Jag, envis som en åsna, sade att jag och mannen inte är redo att ge upp. Läkaren menade att det är oetiskt av dem att gå vidare då vi har mindre än 10 % chans att bli gravida. De ska diskutera på kliniken om de ska låta oss göra ett försök till.

    Vad gör vi nu!!?? Jag är inte redo för andra alternativ än!

  • Emsoff
    Jessa01 skrev 2017-05-23 19:52:41 följande:

    Idag fick vi dödsdomen, det är inte lönt att fortsätta med IVF.

    Jag, envis som en åsna, sade att jag och mannen inte är redo att ge upp. Läkaren menade att det är oetiskt av dem att gå vidare då vi har mindre än 10 % chans att bli gravida. De ska diskutera på kliniken om de ska låta oss göra ett försök till.

    Vad gör vi nu!!?? Jag är inte redo för andra alternativ än!


    Men jag förstår inte. Hur kan de ge en procentsiffra? Vad grundas den på? Hur motiverar de beslutet?

    Ett tips är att gå och prata med någon! Få hjälp med att reda ut alla tankar och trådar. Det är skönt att göra det och så mycket värt det.
  • Mariana79

    Hej tjejer nu är jag tillbaks igen, ni kanske inte kommer ihåg mig - skrev i början av tråden.

    Jag har inte riktigt läst ikapp allt men det verkar vara blandar resultat här inne?

    Min kropp har inte svarat helt bra på min viktresa... (har för mycket övervikt för att göra ivf nr 2) jag har endast gått ner 8 kilo på 6 månader vilket inte är tillräckligt! Var hos min läkare i måndags som inte tyckte jag skulle starta förrän jag gått ner minst 10 kilo till..

    Jag har kämpat som ett as, räknar kalorier och tränar 4 pass i veckan.. jag äter bara GI mat... har tagit hjälp av dietist som även hon blev förvånad av den lilla viktnedgången. Det vi kunde komma fram till var att min stressnivå är hög och därför svarar inte kroppen på det sätt som det bör...

    Så nu har jag fått metformin igen (har ätit det förut men kunde inte fullfölja det då jag mådde så dåligt av dem) nu ska jag dock hänga i och försöka mig på dessa tabletter igen samtidigt som jag fortsätter med träning och GI mat har även plussat på med fasta 5:2..

    Vi kom överens om att jag skulle återkomma i augusti, hoppas nu innerligt på att min kropp svarar på detta!

  • Mariana79
    Jessa01 skrev 2017-05-23 19:52:41 följande:

    Idag fick vi dödsdomen, det är inte lönt att fortsätta med IVF.

    Jag, envis som en åsna, sade att jag och mannen inte är redo att ge upp. Läkaren menade att det är oetiskt av dem att gå vidare då vi har mindre än 10 % chans att bli gravida. De ska diskutera på kliniken om de ska låta oss göra ett försök till.

    Vad gör vi nu!!?? Jag är inte redo för andra alternativ än!


    Men varför? Av vilken anledning kan ni inte fortsätta med ivf? Usch vad jag lider med er :(
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017