• SelmaM

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej!

    Här en till i liknande situation (slående lik din Emsoff...)

    Har en dotter som är född jan13. Därefter 2 MA och tre missfall (okt-14, jan-15, apr-15, feb-16 och nov-16) Fjärde missfallet var riktigt jobbigt, och det tog nästan ett halvår innan min kropp var på banan igen. Efter det påbörjade vi adoptionsprocess, men har också bestämt oss för att prova IVF om det är möjligt. Har ett besök hos Linnékliniken i slutet av månaden. Men är lite osäker på om det verkligen kan hjälpa vid upprepade missfall - vet ni nåt om det?

    Pepp till oss dunderkvinnor som går genom som här skit

  • SelmaM

    Men åh vad härligt, grattis!! Ett litet pickande hjärta - då är ju oddsen faktiskt väldigt bra, tillåt dig att glädjas, fast jag har full förståelse att du fortfarande är rädd. Håller alla tummarna!

  • SelmaM
    Emsoff skrev 2017-05-03 06:54:51 följande:

    Hej Selma!

    Så tråkigt att höra att det finns en till som mig. Onekligen låter det som att vi har liknande historier. Ivf hjälper inte mot missfall. Enligt vetenskapen finns det ju inget som gör det om man inte hittat fel i utredningen. Det som kan hjälpa är att göra pgs utomlands. Det är ännu inte tillåtet i Sverige än tyvärr. Kommer dock att bli, men inte under min fertilitet. Det finns en del ovetenskapliga metoder mot upprepade missfall. Ivf-kliniken i Falun gör lite tester ned prednisolon och intralipiddropp vet jag. Men det är bara de som testar. Det kan man iofs få om man hittar någon villig gynekolog vid sidan om också. Vi har gjort ett ivf-försök som inte lyckades. Vi funderar också på ivf i höst, men då får man nog ha lite i bakhuvudet att det kan bli så att man betalar en hel del pengar och att det ändå inte blir något (och att man utsätter sig för fler missfall). Så la min läkare fram det för oss. Jag tänker att kvantiteten kan vara bra, för just nu blir jag ju inte gravid alls.

    Hur gammal är du? När var du gravid sist?

    Kramar! <3


    Jag har precis fyllt 36. Du? I början av all missfallsproblematik blev jag gravid väldigt fort, men sist jag var gravid (nov) tog det 6 mån. Och sen förrs missfallet i nov har jag inte blivit gravid. Jag vet att det egentligen inte är lång tid, men vi har totalt sett försökt med syskon i nästan tre år så tålamodet är inte så bra längre.

    Idsg var vi på läkarbesök för att få intyg till adoption. Vi passade på att fråga om hennes erfarenheter av lyckliga slut vid upprepade missfall. Hon svarade det som jag egentligen redan visste - att ju fler missfall man haft, desto sämre prognos. Och att hon träffat de med 10-15 st där det fortfarande inte funkar. Egentligen peppade hon oss mest till adoption (hon trodde inte på IVF för oss - kanske att det funkar efter många försök, men det skulle kosta mycket pengar och energi). Fast adoption de flesta dagar känns rätt så var jag väldigt moloken efter dagens besök. En del av mig hoppas verkligen på att det plötsligt ska funka för oss med.

    Kram till er från Depp-S
  • SelmaM
    Emsoff skrev 2017-05-06 09:25:20 följande:
    Jag har precis fyllt 38. Jag har lekt med tanken på adoption men inte landat där. Hur kom ni fram till att det är en väg? Vill du dela med dig? Om era tankar. Jag är så galet förvirrad. November är inte så jättelänge, men förstår ändå känslan. Vi är uppe i över ett år av försök nu. Och också tre års kamp. Jag ska gå på infomöte om att bli familjehem nästa vecka.
    Frågan kring adoption har inte varit (eller är) helt rak, men det vi grundar det på är att vi verkligen verkligen vill ha fler barn. Och jag känner att det är mindre viktigt om barnet är biologiskt eller inte. Min man har haft en längre sträcka till att tänka i dom här banorna, men han har sista året börjat inse att finns ju en risk att adoption är enda sättet som vi kan få barn på. Men vi båda hoppas fortfarande på biologiskt barn, så helt i "adoptionsspåret" är vi inte än. Vi har valt att påbörja adoptionsprocessen redan nu eftersom min man är 39, och det finns risk att vi inte hinner utredas för adoption om vi väntar längre. 
    Har du varit på info om familjehem nu? Berätta gärna om det! 
  • SelmaM
    Emsoff skrev 2017-05-06 09:25:20 följande:
    Jag har precis fyllt 38. Jag har lekt med tanken på adoption men inte landat där. Hur kom ni fram till att det är en väg? Vill du dela med dig? Om era tankar. Jag är så galet förvirrad. November är inte så jättelänge, men förstår ändå känslan. Vi är uppe i över ett år av försök nu. Och också tre års kamp. Jag ska gå på infomöte om att bli familjehem nästa vecka.
    Frågan kring adoption har inte varit (eller är) helt rak, men det vi grundar det på är att vi verkligen verkligen vill ha fler barn. Och jag känner att det är mindre viktigt om barnet är biologiskt eller inte. Min man har haft en längre sträcka till att tänka i dom här banorna, men han har sista året börjat inse att finns ju en risk att adoption är enda sättet som vi kan få barn på. Men vi båda hoppas fortfarande på biologiskt barn, så helt i "adoptionsspåret" är vi inte än. Vi har valt att påbörja adoptionsprocessen redan nu eftersom min man är 39, och det finns risk att vi inte hinner utredas för adoption om vi väntar längre. 
    Har du varit på info om familjehem nu? Berätta gärna om det! 
  • SelmaM
    Jessa01 skrev 2017-05-13 08:15:03 följande:

    Idag kom mensen Gråter

    Nu blir det till att se sig om efter andra alternativ eller bara vara glad för underverket vi har. Men fy fasen vilket mörker jag är i nu!


    neeej åå vad tråkigt! 
    Vet inte om ni vill gå genom IVF igen, men vet i alla fall att Linnékliniken i Uppsala tar emot patienter med långt AMH-värde. Har en kompis som också har lågt amh (tror det var 0,4) som precis  påbörjar behandling nu. 
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017