• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • Emsoff

    Då har man förstört midsommar för hela familjen. Svägerskan visade sig vara gravid och jag fick panikångest så vi fick åka hem kl 23 på kvällen. Till övriga sa vi att jag var sjuk. Glad midsommar! Fy fan vad jag är usel!

  • Jessa01
    Emsoff skrev 2017-06-23 10:04:22 följande:

    Då har man förstört midsommar för hela familjen. Svägerskan visade sig vara gravid och jag fick panikångest så vi fick åka hem kl 23 på kvällen. Till övriga sa vi att jag var sjuk. Glad midsommar! Fy fan vad jag är usel!


    Å nej <3
    Tack det lugnt. Känslor och ångest är tyvärr oundvikligt :(
    KRAMAR
  • LilV

    Hej! Jag hoppar in här. Fyller 35 i år och varit gravid när jag var 16, men avslutade den graviditeten. Har gått igenom fertilitetsutredning efter att ha försökt bli gravida i över 2 år. Inget fel hittades förutom ett ngt högt tsh-värde (3.2) Äter nu levaxin och mitt värde ligger på 0.51. Har hittills lyckats hålla det här med att vi inte blir gravida ifrån mig, inte låtit det påverka mig så mycket, bara tänkt att det som händer händer, försökt att inte oroa mig över saker jag inte kan påverka. Men efter att remiss till ivf skickades in igår känner jag att det kryper närmre. Att vi inte kan få barn själva är nu ett faktum och jag känner mig ledsen. Har inte känt mig stressad då både mina och min sambos föräldrar fått barn efter 35, men nu är stressen påtaglig. Hur hanterar ni allt? Vänner runt omkring mig får barn och jag känner mig mer och mer nere. Vill inte berätta för ngn, vill inte att ngn ska tycka synd om mig. ????

  • Emsoff
    LilV skrev 2017-06-30 21:00:44 följande:

    Hej! Jag hoppar in här. Fyller 35 i år och varit gravid när jag var 16, men avslutade den graviditeten. Har gått igenom fertilitetsutredning efter att ha försökt bli gravida i över 2 år. Inget fel hittades förutom ett ngt högt tsh-värde (3.2) Äter nu levaxin och mitt värde ligger på 0.51. Har hittills lyckats hålla det här med att vi inte blir gravida ifrån mig, inte låtit det påverka mig så mycket, bara tänkt att det som händer händer, försökt att inte oroa mig över saker jag inte kan påverka. Men efter att remiss till ivf skickades in igår känner jag att det kryper närmre. Att vi inte kan få barn själva är nu ett faktum och jag känner mig ledsen. Har inte känt mig stressad då både mina och min sambos föräldrar fått barn efter 35, men nu är stressen påtaglig. Hur hanterar ni allt? Vänner runt omkring mig får barn och jag känner mig mer och mer nere. Vill inte berätta för ngn, vill inte att ngn ska tycka synd om mig. ????


    Jag har nog inga bra råd att komma med. För jag kan inte fullt hantera det, men min dotter gör ju såklart att det för det känns okej mellan "attackerna". Men då och då kommer allt ikapp och då som en mörk blöt filt.

    Lycka till med din ivf. Jag tror på er! Du har ju varit gravid, ni behöver säkert bara lite hjälp på traven! Kram!
  • Jessa01

    Jag vet inte heller hur man hanterar det...

    Just nu måste jag acceptera att jag inte kommer att få fler biologiska barn och det är riktigt grymt!

    Men idag-för första gången- var jag tacksam för att ha ett barn. Alla mina vänner som har två små har hela tiden fullt upp och svårt att hinna med. Jag kan stanna upp och njuta av små detaljer som jag inte tror de hinner med. Tanken var lite lugnande för mig idag.

  • Emsoff

    Gravid igen, men antagligen ett utomkved. Så jävla less på det här. Är det inte det ena så är det det andra. Blir väl av med en äggledare på köpet. Nytt VUL på fredag. Håller tummarna för att de ser en graviditet i livmodern då... men antagligen inte. Borde ha synts igår (vecka 5+5).

  • jamka

    Jag fick i förrgår mitt fjärde MA , det här i v. 9 men det var två hinnsäckar och jag ville så gärna få tvillingar. Jag har en son på 9 år och sedan han var 1 år har vi försökt skaffa syskon till honom. Nu har jag hunnit bli 40 år och jag tror att min enda chans är ivf men troligen går åt skogen även detta.Jag är så ledsen att jag har bara ett barn medan alla andra minst två????Men så otroligt tacksam att jag inte är barnlös.

  • ACJ

    Hej!

    Hoppar in i tråden då jag och min man försöker få till ett syskon till vår 4-åring och efter 18 månaders egna försök ska vi söka hjälp. Ni som har ett barn sen innan, har ni fått bekosta utredningar och behandlingar själva?

  • ACJ
    jamka skrev 2017-08-03 08:59:57 följande:

    Ja, vi ska bekosta själva.


    Tack för svar!

    Har förstått att ev behandlingar kostar en del, men ungefär vad kostar själva utredningen? Undersökningar och analyser av prover osv?
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017