sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
Hej. Är du som jag:
- 35 år
- ett barn som kommit till på naturlig väg
- svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
- oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
- på väg in i eller gått igenom IVF
Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...
Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!
Ledsna Johanna
