• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • Emsoff
    SaJoH skrev 2017-12-10 13:17:07 följande:

    Jag tänkte jag borde uppdatera lite.

    Vårt första IVF ledde till graviditet och imorgon har vi förlossning (kejsarsnitt). Allt har gått bra hittills. Vi hade tur som lyckades på första försöket. Mina tankar går till alla som kämpar för att få ett barn eller ett syskon. Infertilitetsidentiteten finns alltid inom mig, jag är en av alla ?barnlösa mammor?. Hoppas nu att bebisen kommer ut välbehållen och att spädbarnstiden också går bra. Finns med er i tanken och sänder styrkekramar i den fortsatta kampen, oavsett utfall <3 <3


    Men jippiiiiiiii! Grattis och lycka till imorgon!
  • Jessa01
    Emsoff skrev 2017-12-09 08:54:25 följande:

    Hur går det för er? Mariana, har du något nytt försök på gång?


    Hej! Vi ska påbörja sista försöket, långa protokollet nu efter jul. Jag har misslyckats helt med dieten och ser inte helt ljust på försöket. Håller alla mina tummar för er! 
  • Jessa01
    Mariana79 skrev 2017-12-09 13:17:44 följande:
    Är just nu på väg på en spa helg med min älskade, ska ladda batterierna lite... läkaren ringer den 18/12 Så jag antar att vi kör i januari igen.

    Tack för din omtanke, hoppas allt är bra med dig <3
    Håller alla tummar för er! Jag ska erkänna att min diet inte har fungerat Oskyldig Vi gör sista försöket nu efter jul...
  • Jessa01
    SaJoH skrev 2017-12-10 13:17:07 följande:

    Jag tänkte jag borde uppdatera lite.

    Vårt första IVF ledde till graviditet och imorgon har vi förlossning (kejsarsnitt). Allt har gått bra hittills. Vi hade tur som lyckades på första försöket. Mina tankar går till alla som kämpar för att få ett barn eller ett syskon. Infertilitetsidentiteten finns alltid inom mig, jag är en av alla ?barnlösa mammor?. Hoppas nu att bebisen kommer ut välbehållen och att spädbarnstiden också går bra. Finns med er i tanken och sänder styrkekramar i den fortsatta kampen, oavsett utfall <3 <3


    GRATTIS!!
  • Mariana79
    Jessa01 skrev 2017-12-18 17:42:48 följande:

    Håller alla tummar för er! Jag ska erkänna att min diet inte har fungerat  Vi gör sista försöket nu efter jul...


    Det blir samma här, ett försök med långa protokollet för första gången, ska även byta till Gonal F denna gång. Vi börjar med sprayen i mitten av januari. Har du kört långa protokollet förut?

    Viktmässigt så håller jag det - 14 kg är det nu. Vill ju gärna ner lite till innan sprutstart men det är nog för mycket begärt nu när det är jul och nyår. Jag tänker faktiskt njuta så mycket som möjligt av julen och bara försöka att åtminstone stå still viktmässigt.

    Nu hoppas vi på ett bra 2018 för oss <3
  • Jessa01

    Hej, jag tänkte fortsätta skriva i denna tråd för jag är så nyfiken på hur det går för er?? Jag har börjat med spray nu- detta blir vårt fjärde eller femte försök- ska säga att jag inte har koll. Har gjort det långa protokollet innan och tror att det är bäst. Äggkvaliteten vill inte med mig bara...

    Inte heller har det gått bra med Metforminet, har dålig mage och ingen viktnedgång ;)

    Idag bröt jag ihop fullständigt. Detta året har varit otroligt tufft. Med flera IVF försök utan framgång och annat trassel på det. Med ett jobb som går på halvfart började jag plugga för att kanske kunna komma vidare- det har inte gett någonting alls. Så livet känns väldigt hopplöst just nu...

    Idag ställde jag därför ett ultimatum till min man, att jag får köpa häst eller flytta till Stockholm. har jobbat i huvudstaden tidigare och har större chans till kvalificerat arbete där. Jag känner mig orättvis mot honom men jag behöver någonting positivt i mitt liv. Jag är lyckligt lottad för man och den finaste son jag kan tänka mig men ibland räcker inte det... Usch vad orättvis och barnslig jag känner mig nu

  • Mariana79
    Jessa01 skrev 2017-12-29 12:46:21 följande:

    Hej, jag tänkte fortsätta skriva i denna tråd för jag är så nyfiken på hur det går för er?? Jag har börjat med spray nu- detta blir vårt fjärde eller femte försök- ska säga att jag inte har koll. Har gjort det långa protokollet innan och tror att det är bäst. Äggkvaliteten vill inte med mig bara...

    Inte heller har det gått bra med Metforminet, har dålig mage och ingen viktnedgång ;)

    Idag bröt jag ihop fullständigt. Detta året har varit otroligt tufft. Med flera IVF försök utan framgång och annat trassel på det. Med ett jobb som går på halvfart började jag plugga för att kanske kunna komma vidare- det har inte gett någonting alls. Så livet känns väldigt hopplöst just nu...

    Idag ställde jag därför ett ultimatum till min man, att jag får köpa häst eller flytta till Stockholm. har jobbat i huvudstaden tidigare och har större chans till kvalificerat arbete där. Jag känner mig orättvis mot honom men jag behöver någonting positivt i mitt liv. Jag är lyckligt lottad för man och den finaste son jag kan tänka mig men ibland räcker inte det... Usch vad orättvis och barnslig jag känner mig nu


    Du är varken orättvis eller barnslig. Ni är 2 om att göra barn men det är på din kropp och på ditt psyke det tär. Självfallet måste du ha något i livet som du kan ta på, du måste hitta en väg eller ett mål som du kan koncentrera dig på och få energi av. Det sista du är är självisk. Du offrar extremt mycket av dig själv till denna oerhört jobbiga process. Du är värd det du önskar. Och jag garanterar att din man är den första att skriva under på det <3 Kram och gott nytt! 2018 ska bli ett super år för oss <3
  • Emsoff
    Jessa01 skrev 2017-12-29 12:46:21 följande:

    Hej, jag tänkte fortsätta skriva i denna tråd för jag är så nyfiken på hur det går för er?? Jag har börjat med spray nu- detta blir vårt fjärde eller femte försök- ska säga att jag inte har koll. Har gjort det långa protokollet innan och tror att det är bäst. Äggkvaliteten vill inte med mig bara...

    Inte heller har det gått bra med Metforminet, har dålig mage och ingen viktnedgång ;)

    Idag bröt jag ihop fullständigt. Detta året har varit otroligt tufft. Med flera IVF försök utan framgång och annat trassel på det. Med ett jobb som går på halvfart började jag plugga för att kanske kunna komma vidare- det har inte gett någonting alls. Så livet känns väldigt hopplöst just nu...

    Idag ställde jag därför ett ultimatum till min man, att jag får köpa häst eller flytta till Stockholm. har jobbat i huvudstaden tidigare och har större chans till kvalificerat arbete där. Jag känner mig orättvis mot honom men jag behöver någonting positivt i mitt liv. Jag är lyckligt lottad för man och den finaste son jag kan tänka mig men ibland räcker inte det... Usch vad orättvis och barnslig jag känner mig nu


    Tycker att du är helt normal. Den här resan äter upp en. Tycker det är rätt att försöka få in något positivt i livet. Hur reagerade din man på dina önskemål?

    Hos mig tickar graviditeten på än så länge. Vecka 16 nu. Känner mig fullständigt ogravid och tror såklart att den är död där inne. Njuter inte ett dugg. Och jag vet att det är normalt efter 4 missfall. Men jag sörjer såklart att jag inte kan vara glad. Jag har grym ångest för att så många nu vet om. Om jag får missfall så är det många som måste underrättas. Igår kväll kom också alla tillfällen av dåligt bemötande i sjukvården ikapp mig. Bröt ihop och började älta allt för min man. Han frågade om jag ville göra nått med det. Skriva till patientombudsmannen eller nått. Men jag vet inte. Tror det hör till processen. Skiten måste ut.

    Borde heller inte beklaga mig, för jag är ju gravid... eller är jag det :(
  • Jessa01
    Mariana79 skrev 2017-12-29 14:34:57 följande:
    Du är varken orättvis eller barnslig. Ni är 2 om att göra barn men det är på din kropp och på ditt psyke det tär. Självfallet måste du ha något i livet som du kan ta på, du måste hitta en väg eller ett mål som du kan koncentrera dig på och få energi av. Det sista du är är självisk. Du offrar extremt mycket av dig själv till denna oerhört jobbiga process. Du är värd det du önskar. Och jag garanterar att din man är den första att skriva under på det <3 Kram och gott nytt! 2018 ska bli ett super år för oss <3
    Tack snälla! Någonstans så måste jag fortsätta bearbeta tanken på att det inte blir fler barn. Då hjälper häst ;)
    Oavsett på vilket sätt så blir 2018 bättre än 2017- styrkekram!
  • Jessa01
    Emsoff skrev 2017-12-30 10:02:20 följande:
    Tycker att du är helt normal. Den här resan äter upp en. Tycker det är rätt att försöka få in något positivt i livet. Hur reagerade din man på dina önskemål?

    Hos mig tickar graviditeten på än så länge. Vecka 16 nu. Känner mig fullständigt ogravid och tror såklart att den är död där inne. Njuter inte ett dugg. Och jag vet att det är normalt efter 4 missfall. Men jag sörjer såklart att jag inte kan vara glad. Jag har grym ångest för att så många nu vet om. Om jag får missfall så är det många som måste underrättas. Igår kväll kom också alla tillfällen av dåligt bemötande i sjukvården ikapp mig. Bröt ihop och började älta allt för min man. Han frågade om jag ville göra nått med det. Skriva till patientombudsmannen eller nått. Men jag vet inte. Tror det hör till processen. Skiten måste ut.

    Borde heller inte beklaga mig, för jag är ju gravid... eller är jag det :(
    Det är jätteläskigt att vara gravid. Speciellt när man fått kämpa lite extra för det! Varken du eller jag reagerar konstigt med tanke på vad vi går igenom. Självklart ska du anmäla/lyfta din behandling om du orkar. Själv insåg jag att mitt "meltdown" mest handlade om att få sörja alltihop. Du och din man har såklart sorg som hänger i sedan innan även när detta underbara händer er just nu. 
    Tills annat sker så är du gravid ;) Du behöver inte vara överlycklig i en gravdibubbla. För eller senare så kommer ungen ut :P
    Varma kramar!
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017