Inlägg från: litetfröimagen |Visa alla inlägg
  • litetfröimagen

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej!

    Får jag ansluta mig?

    Jag är 36år , har en son på 4,5 år som blev till spontant. Vi har snart försökt bli gravida i tre år. Har gjort en FET och en ET utan att lyckas. Så lördag sätts nästa blastocyst in. funkar inte det har vi ett försök kvar. Har vart en hjärtslitande resa, har mått fruktansvärt dåligt. Varje mens är jobbig men mensen efter ivf var ännu värre. Man har byggt upp ännu mer hopp som grusas. Håller tummarna för att tredje gången är våran gång.

    Känns som om folk antingen blir gravida på första försöket eller typ åttonde när dom tar till ivf. Hur upplever ni det?

  • litetfröimagen
    Emsoff skrev 2017-08-08 07:39:06 följande:

    Håller med dig... precis så det känns. Vi har gjort 1 ivf-försök utan lycka. Ska påbörja ny behandling snart. Men har just nu ett utomkved som jag måste bli av med först. Har ett barn på 4,5 år. Har sen dess haft 4 missfall och nu ett x då.


    Usch vad trist med utomkvedes! Hur tidigt känner man av det? Vad gör man då, operation eller?

    Måste vara extra tufft när man kämpar och så när det väl tar sig så fäster det på fel ställe, lider med dig!<3
  • litetfröimagen
    Mariana79 skrev 2017-08-08 08:48:51 följande:

    Emsoff- hoppas allt går bra för dig, Hur går det för äggledaren? Måste va hemskt :(

    Litetfröimagen - håller tummarna för dig att det ska gå vägen denna gång. Själv har jag gjort 1 IVF som till en början gick men sedan upptäcktes det i v 12 att fostret tillbaka bildats så jag fick skrapas..

    Väntar på att starta upp IVF nr 2 i september....

    Lycka till alla!


    Åh vad tufft, känner med dig<3. Och vecka tolv är liksom den där veckan när man tänker att man kan pusta ut.

    När jag väntade min son oroade jag mig inte alls för missfall, men skulle jag bli gravid igen så kommer jag nog oroa mig en massa för det. när vägen till ett barn är så lång och jobbig så önskar man ju såklart att det bara ska vara raka vägen till bebis när man väl har blivit gravid, utan komplikationer.
  • litetfröimagen
    jamka skrev 2017-08-08 12:30:56 följande:

    Vi ska ringa dit när vår läkare öppnar igen efter semestern, dvs. om en vecka. Nu är det bråttom efterson jag är 40 år gammal. Har aldrig gjort ivf, är orolig hur det ska vara att arbeta när man tar sprutor och mår dåligt. Och så att ta ledigt för resor:( Men jag vill inte ge upp min dröm om att ha fler barn mot att arbeta.


    Jag har gjort en stimulering, vi körde långa protokollet. Jag mådde inte dåligt förens efter äggplocket för då blev jag överstimulerad. Men det gick över efter en vecka ungefär. Var lite täppt i näsan och trött när jag började med synarela. Jag hade förväntat mig att jag skulle må kasst, men jag mår mycket värre (monster pms/depression) av Pergotime och letrozolen än av dom hormonerna jag fick under ivf:en. Resandet fram och tillbaka till kliniken är surt, vi har två timmar dit .
  • litetfröimagen

    Då var man ruvare igen!

    Tredje gången gillt nu, så vi håller tummarna för att denna väljer att fästa. Testdag den 26 augusti.

  • litetfröimagen
    Emsoff skrev 2017-08-12 21:27:25 följande:

    Åh! <3 hejar så galet mycket och mina tummar är redan blå!


    Tack! <3

    Har slagits av en hissnande tanke från och till sen igår att nu kanske det blir en bebis, har inte känt på samma sätt dom andra gångerna. Kanske för att man vart påverkad av alla hormoner man tryckt in i kroppen. Och så har jag haft ett litet molande i livmodern sen igår eftermiddag, håller tummarna för att det är ett tecken på att det fäst!
  • litetfröimagen

    Hej! Blev inget plus denna gången heller. Det blir aldrig nått plus känns det som. Jag fick blödning i söndags på beräknad mensdag tog ett test som visade negativt. Och idag drog mensen igång ordentligt. Jag grät och sörj en massa i söndags, och igår tog min man sonen hela dagen och höll sig undan så jag fick vara helt själv och bara göra saker i min egen takt och det var jätteskönt. Så idag känns det inte lika hjärtslitande, mer arg över att det aldrig tar sig. Arg över att det känns som om jag lurar mig själv när jag tror att det ska leda till en graviditet. Arg över att jag inte gillar vår gynekolog och därför drar mig för att dra igång med sista försöket. Arg på en massa grejer.

    Är det förresten nån annan som vart missnöjd med sin gynekolog? Alltså den som genomför ivf:en. Hur har ni gjort? Finns en till gynekolog på kliniken, får väl ta mod till mig och be om den andra, men det känns sjukt jobbigt av nån anledning.

  • litetfröimagen
    UndrandeSökare skrev 2017-08-23 06:14:54 följande:

    Litet frö i magen - Beklagar att det inte blev plus. Har du fått testa prednisolon någon gång? (Kortisontabletter) och blodförtunnande sprutor (Fragmin) och tabletter(trombyl) ?.Jag har sett flera som lyckats med det. Du är välkommen till Atentråden om du vill veta mer.

    "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten" heter tråden här på Familjeliv.


    Nä det har vi inte fått, har läst lite om det. Ska prata med min gynekolog om det nästa gång. Kikar nog in och läser lite, tack för tipset!
  • litetfröimagen
    Emsoff skrev 2017-08-23 14:17:00 följande:

    Jag har bytt. Det var inga problem. Möttes av mycket förståelse!

    Så trist att det inte tog sig :(


    Ja jag får nog bara säga som det är och be om att få byta. Finns en sköterska på kliniken som är helt fantastisk och jag har verkligen förtroende för henne, ska nog prata med henne.
  • litetfröimagen
    Mariana79 skrev 2017-08-23 14:24:34 följande:

    Jag beklagar :(

    Skönt att ändå få ut alla känslor för att sedan kunna ladda om. Jag är aldrig nöjd med mina gynekologer, men det är nog för att de tycker jag är överviktig och de har en benägenhet att påpeka det för mig varje gång. Jag vet att jag är stor (inte fet) och är så urbota trött på att höra det. Pga min övervikt så är det aldrig någon som kan se förbi det, att det kanske inte bara hänger på vikten att jag inte blir gravid. Jag försöker förklara att jag inte alltid varit överviktig utan normalviktig och trots det så blev vi inte gravid. Men läkarna vägrar tro att det är ngt annat som felar med mig. De är fullt fokuserade på att vår sekundära barnlöshet är pga vikten. Jag förklarar för dem att jag tom var större än nu när jag blev spontant gravid med vår son. Men det spelar ingen roll...

    Så ja jag är missnöjd, men i mitt fall kan jag inte byta gyn. Man kan bli stressad över att ens läkare inte är Ok, så byt om du kan tycker jag.


    Hon vi har får mig alltid känna mig som om jag sjåpar mig. Första återföringen vi skulle göra så nöp hon mig inuti fiffin med den där tången som öppnar upp med, jag sa då aj. För jag tycker inte det är nått man bara ska bita sig igenom. Och då himla hon med ögonen och sa -Hur ska det gå om du tycker detta gör ont. Och så har jag en krokig livmodertapp vilket resulterar i att dom får gräva en massa för att komma in. Och det gör jätteont, verkligen! Och hela tiden medans hon håller på och jag uttrycker att det gör ont säger hon -men detta ska inte göra ont, jag är jätteförsiktig. Alltså jag vill typ skrika fuck you kärringjävel! och springa därifrån. Vad tycker ni, det är väl inte jag som överreagerar?

    Det är därför jag inte vill påbörja ny ivf, rädd att jag ska få henne vid nästa äggplock, förra gången fick jag den andra gynekologen och det funkade.
  • litetfröimagen
    Mariana79 skrev 2017-08-23 14:24:34 följande:

    Jag beklagar :(

    Skönt att ändå få ut alla känslor för att sedan kunna ladda om. Jag är aldrig nöjd med mina gynekologer, men det är nog för att de tycker jag är överviktig och de har en benägenhet att påpeka det för mig varje gång. Jag vet att jag är stor (inte fet) och är så urbota trött på att höra det. Pga min övervikt så är det aldrig någon som kan se förbi det, att det kanske inte bara hänger på vikten att jag inte blir gravid. Jag försöker förklara att jag inte alltid varit överviktig utan normalviktig och trots det så blev vi inte gravid. Men läkarna vägrar tro att det är ngt annat som felar med mig. De är fullt fokuserade på att vår sekundära barnlöshet är pga vikten. Jag förklarar för dem att jag tom var större än nu när jag blev spontant gravid med vår son. Men det spelar ingen roll...

    Så ja jag är missnöjd, men i mitt fall kan jag inte byta gyn. Man kan bli stressad över att ens läkare inte är Ok, så byt om du kan tycker jag.


    Och det där angående vikt, jag vägde som mest när jag blev gravid. Hade gått upp typ tolv kilo när jag slutade röka hade det tufft på jobbet mm . Bantade ner mig tio kg efter graviditeten men det gjorde ingen skillnad för fertiliteten. Jag tänkte testa slopa socker och minska på kolhydrater samt be att få behandling mot bakteriell vaginos, har haft det i omgångar förut och jag misstänker att det är på ingång igen. ska även be om att min man ska behandlas, annars går det bara runt runt. Min vikt har definitivt ökat det sista året, men jag tänker att det kan ju handla om en obalans i livmodern, ph värden och sånt. Så jag tänkte köra på det ett tag och skjuta nästa ivf tills efter jul. Känns läskigt att påbörja sista försöket, blir så slutgiltigt då på nått vis.
  • litetfröimagen

    Hej allihop! Har inte vart inne på ett tag. Vi har lagt ivf på is tills efter jul. Vill försöka lite själva till innan vi kör sista försöket.

    Beklagar utomkvedes och andra tråkiga besked ni fått på senaste tiden<3

    Hoppas att vi lyckas allihop snart!

    Kram

Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017