Anonym (Intressant) skrev 2016-12-03 12:26:42 följande:
Det jag tycker är intressant är egentligen varför det blir så här. Och hur hade det varit om vi inte hade haft så generös sjukförsäkring?
Om man tittar på andra länder där man inte kan vara sjukskriven så länge, ibland inte alls för de här diagnoserna, så ser det ju helt annorlunda ut. Det finns säkert en del som har det riktigt illa i de samhällena och som skulle behövt hjälp, men de är mycket färre än vad vi ser i Sverige.
Tittar man sen i länder och samhällen där livet handlar mer om att överleva så försvinner dessa problem nästan helt. Och det är ju väldigt intressant!
Jag tror att många av de system vi har (som egentligen ska vara ett skyddsnät för oss) faktiskt har lett till många nya problem istället. Kanske behöver människan kämpa lite för sin överlevnad för att må bra, eller nåt.
Trots att vi lever i ett land med världens bästa föräldraförsäkring, oerhört starkt anställningsskydd, bland den högsta ledigheten, starkaste sociala skyddsnät, bästa sjukvård, högsta levnadsstandard, i princip inget att oroa sig för helt enkelt, så har vi ändå bland den högsta psykiska ohälsan.
Våra sociala skyddsnät har tagit bort människors förmåga och vilja att förbättra sin egen situation. Folks kämpaglöd har fostrats bort. Det var av en god anledning, men den mörka baksidan börjar visa sig. Vägen tillbaka kommer att vara oerhört tuff...
I vårat välfärdssamhälle ska det vara så effektivt som möjligt, stressa och vara arbetsmyror och samtidigt ha hög livskvalitet.
Jag får det inte riktigt att gå ihop.
Man har mer koll på psykiska sjukdomar, stress, vad man kan kräva för arbetsmiljö mm förr var det bara att bita ihop, det blir bättre livskvalitet men påverkar också mentaliteten hos många, det är inte alltid skyddsnätet funderar som det ska, du kan bli sjukskriven ska få hjälp men det är inte alltid det händer inte så mycket. Fastnar i skyddsnätet.
Man kan plocka bort skyddsnätet, men man kan ju hamna där själv.
Jobba för att överleva ger en annan mentalitet och man kan inte sjukskriva sej, ska man jobba tills man stupar blir livskvalitet är ett problem. Har du inte förstått det har du nog haft det väldigt lätt i livet.
som Kirenaj68 skrev, men det har också varit lika här, jobba tills du stupar sen får dina barn sköta om dej annars blir det fattigstugan.
Det ligger då i ens egna intresse att barnen ska jobba, "jobba annars är du värdelös"
Större klasskillnader och arbetsmyror utan rättigheter.
Samhället har kommit långt men det är som det brukar bli när något förändras, man måste anpassa sej, det är sällan barnen/unga som står för förändringarna men det är de får ta de största smällarna men har också lättast att anpassa sej.
Man ska inte behandla barn som små vuxna men barn är barn väldigt länge nu för tiden, inte bara i Sverige, "håll käften och jobba" har blivit "gå i skola" för att kunna få jobb. Jobba istället för skola som skyddsnät finns knappt längre.
Kanske delvis ett resultat av att båda föräldrarna jobbar, barnen får gå på dagis, skola, fritis, mer skola, ännu mer skola. Det ska vara snabbt och effektivt för många föräldrar levnadsstandard kan gå före livskvalitet, prestationsångest.
Man kanske har missat något om man växer upp så.
Undrar hur det går för de som blev curlade som barn och vilken mentalitet deras föräldrar så snällt byggt upp.
. Någon oro för framtida arbetslöshet fanns inte för jobb var det gott om. Någon internet som stal fokus från skolan fanns inte då.