Varför vill alla bli sjukskrivna?

Först och främst är det oerhört olika från individ till individ.

För mig så var det hemskt, jag sökte själv hjälp för att jag blev osäker på min verklighetsuppfattning och blev alla gånger inlagd på låsta avdelningar på psyket.

Det är inget särskilt roligt, men i mina fall behövdes det nog.

Att sedan bli utskriven från sjukhuset och vara sjukskriven var mer eller mindre ett helvete. Att leva som sjukskriven och varje stund känna hur man inte klarar av att leva ett normalt liv är en plåga. När man successivt blir bättre och tristessen kommer och tiden det tar att få komma tillbaka till arbete och ett mer normalt liv drar ut på tiden så mådet jag väldigt dåligt. Att känna att man inte behövs utan bara är en belastning för samhället och de runt omkring en hjälper inte.

Vad som byggde upp det, i mitt fall har jag återkommande depressioner med psykotiska inslag. Jag brukar känna när det är på väg och göra vad jag kan för att motverka det. Ibland går det, ibland inte.

Skulle nog vilja tillägga till den eller de som kallar TS för oerfaren. Erfarenhet har inget med ålder att göra utan vad man varit med om i livet, att kalla en ungdom för oerfaren är inte rätt då man inte har inblick i dess liv. Dock är de unga vilket medför både fördelar och nackdelar.

En del har en ökad fallenhet för det, eller känslighet eller vad man nu vill kalla det.

Mina läkare tror att det beror på trauman jag levt genom, personligen tror jag inte det utan snarare att jag har vant mig vid ett negativt tankemönster.

Man kan se hjärnan som ett stort vägnät, de vägar som är mest trafikerade byggs ut och blir så småningom till motorvägar dit man försöker leda trafiken.

Så i mitt fall tror jag att mina trauman har lett till att jag vant mig vid negativa tankegångar och hur jag än försöker så leds jag tillbaka till dem. Iom det har jag blivit deprimerad.

Detta är oerhört kortfattat sätt att försöka beskriva det utan att gå in på personliga saker i mitt liv.

Jag kan inte tala för andra än mig själv, jag har dagar, ibland flera isträck då jag har oerhört svårt att ta mig ur sängen, för mig betyder det att vissa toabesök klarar jag, oftast fyller jag i samband med dessa en och en halvliter vatten på flaska. Mat finns inte ens i tanken. Jag äter inte dessa dagar. Men man gör ju inte av med så mycket energi då man inte förbrukat så mycket. En och EM halv liter vacker räc

Sen krävs det i många människovårdande yrken att man inte kan visa upp att man har dåliga dagar.

Under de drygt tio åren jag jobbade inom vården kände jag att jag alltid var tvungen att visa mig åtminstone neutral. Sken det igenom att jag hade en dålig dag så fick det direkta negativa konsekvenser för patienterna.

När jag däremot jobbade inom processindustrin så kunde jag lungt sätta på mig mina hörlurar och lyssna på Kjell Hägglund och må kasst en dag och samtidigt utföra mitt jobb utan att det blev värre för någon.