• Anonym (Jag)

    Behöver tid UTAN hans barn!

    Hur ska jag få sambon att förstå att jag behöver tid UTAN hans barn? Vilda barn på 6 och 8 år. I sommar skulle vi ha 3 veckor semester på samma gång. Barnen skulle vara här på 2 av hans veckor, alltså 1 vecka av våra 3 tillsammans. Men nu blev det plötsligt ändrat då mamman bestämde sig för att resa bort. Nu har vi dem 2,5 veckor av 3. Alltså vi får inte mera ledigt än en vanlig helg. Jag vill inte passa upp hans barn på min semester, så jag sa till på jobbet att jag tar en vecka mindre semester då. Sambon blev sur och tycker att jag borde vilja umgås med barnen.. Men hur mycket semester är det då de väcker oss 6.00 varje morgon, de klarar ingenting själv så ALLT måste man hjälpa dom med. Det e ju mera jobb hemma än på det riktiga jobbet!

    Jag hade ju sett fram emot att för en gångs skull få lite extra uppmärksamhet av sambon, att inte ha ungarna hängande efter hela tiden. Att få känna att jag är viktigast en stund. Är så himla besviken!!

    Har levt ihop med dom i 4 år. Samma sak varje semester. Jag förstår ju att han vill ha dem så mycket som möjligt men han borde ju också förstå att jag kanske vill få lite tid med honom utan barnen!

  • Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!
  • Brumma
    fluu skrev 2016-07-02 09:07:56 följande:

    Däremot håller jag med andra som skrivit att barnen inte är bonusmammans ansvar.

    ------------------------------------

    Du kan bara ge uppmärksamhet åt en i taget? Intressant.

    Eh, hur är "att ha någonstans att bo med en förälder är på semester" inte ett basbehov? För små barn dessutom? För hur tråkigt det än är vad mamman gör så kan man inte tvinga henne att ta barnen. Lyckligtvis har barnen en bra pappa som tar sitt ansvar.


    Jo, jag klarar av att ge uppmärksamhet åt många om det skulle krävas. Men om mitt barn är glad och lika gärna kan leka själv i tio minuter så klarar jag självklart av att en liten stund prioritera min man om han mår dåligt.

    Pappan hade kunnat säga till mamman att hon får stanna hemma. Inte så svårt.

    Känns inte som om vi kommer någonstans här så ingen större mening med att fortsätta.
  • fluu
    Brumma skrev 2016-07-02 09:16:23 följande:
    Jo, jag klarar av att ge uppmärksamhet åt många om det skulle krävas. Men om mitt barn är glad och lika gärna kan leka själv i tio minuter så klarar jag självklart av att en liten stund prioritera min man om han mår dåligt.

    Pappan hade kunnat säga till mamman att hon får stanna hemma. Inte så svårt.

    Känns inte som om vi kommer någonstans här så ingen större mening med att fortsätta.
    Precis, som jag trodde. Så vad är då problemet om två personer i din familj behöver uppmärksamhet. Så svartvitt var det ju inte. Vi snackar inte om tio minuter här, vi snackar om var barnen behöver bo.... Enorm skillnad.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Brumma
    fluu skrev 2016-07-02 09:15:35 följande:

    Separerat då, jag tolkar det så när jag läser din presentation. Jag menar att du mästrar rätt rejält kring anledningen för skilsmässor, som om det är så det går om man sätter sina barn främst.


    Jag lever med min man - barnens pappa - sedan över femton år. Så nej?

    Ja, jag tror det är en stor anledning till skilsmässor om man inte klarar av att ge sin partner full uppmärksamhet ibland och vårda relationen då och då - utan barn. Självklart är det inte så för alla men jag tror det är en bidragande orsak.
  • fluu
    Brumma skrev 2016-07-02 09:21:03 följande:
    Jag lever med min man - barnens pappa - sedan över femton år. Så nej?

    Ja, jag tror det är en stor anledning till skilsmässor om man inte klarar av att ge sin partner full uppmärksamhet ibland och vårda relationen då och då - utan barn. Självklart är det inte så för alla men jag tror det är en bidragande orsak.
    Ah, läste lite i fel ordning där. Så helt fel av mig.

    Men alltså.... hur får du det till att ts och pappan inte får egentid tillsammans ibland? Eller att andra par inte får egentid ibland? Det är ju en specifik situation och tidpunkt tråden handlar om. Och att sätta sina barn främst och att då egen tid ihop går ju att kombinera väldigt lätt. Jag ser verkligen inte problemet.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Brumma
    fluu skrev 2016-07-02 09:24:23 följande:

    Ah, läste lite i fel ordning där. Så helt fel av mig.

    Men alltså.... hur får du det till att ts och pappan inte får egentid tillsammans ibland? Eller att andra par inte får egentid ibland? Det är ju en specifik situation och tidpunkt tråden handlar om. Och att sätta sina barn främst och att då egen tid ihop går ju att kombinera väldigt lätt. Jag ser verkligen inte problemet.


    Hon skriver att hon sett fram emot egentid "för en gång skull". Att hon arbetar skift och de få helger de är barnfri brukar mamman boka in saker så att de inte kan vara det.

    Så nej, jag ser inte att det enbart handlar om en enstaka tidpunkt. TS beskriver ett problem som pågår hela tiden.

    Hade det handlat om en enda gång hade mitt svar blivit annorlunda.

    Ja, jag funderade på hur du fick min presentation till att jag var separerad :) Var tvungen att gå in och läsa för att kolla :D
  • fluu
    Brumma skrev 2016-07-02 09:33:33 följande:
    Hon skriver att hon sett fram emot egentid "för en gång skull". Att hon arbetar skift och de få helger de är barnfri brukar mamman boka in saker så att de inte kan vara det.
    Så nej, jag ser inte att det enbart handlar om en enstaka tidpunkt. TS beskriver ett problem som pågår hela tiden.
    Hade det handlat om en enda gång hade mitt svar blivit annorlunda.

    Ja, jag funderade på hur du fick min presentation till att jag var separerad :) Var tvungen att gå in och läsa för att kolla :D
    Jag ser det ändå inte som "aldrig". Mest önskvärt vore givetvis att mamman tog sitt ansvar och inte bokade in saker utan barnen hela tiden, det skulle jag främst jobba för, men man kan ju som sagt inte tvinga. Har inte läst hela tråden, men ett samarbetssamtal vore bra. För det är klart att det är ett problem. Och att det är jobbigt, det fattar jag absolut.

    Läste dina "roller" i fel ordning.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Biomamma)

    TS,fundera vad du vill av ditt liv.Vill du ha det här livet som du har nu?Kommer du att orka med detta flera år framåt?Om svaret är ja,då får du göra det bästa av det.Om svaret är nej,måste du nog ändra på nåt för din egen bästa och lycka.

  • Anonym (Hedvig)

    TS sambo har valt att gå in och ta hand om sina barn (och en kan tycka mycket om hur hans ex agerar). Han skulle ha samtalat mer med sin partner om detta, men i mina ögon är han en bra förälder som inte säger att barnen får klara sig själva för att han vill ha egentid när nu den andra vårdnadshavaren brister.

    Vad gäller "normala förhållanden" så har du, vad jag förstått av dina inlägg aldrig levt som förälder i en kärnfamilj, så du kanske har svårt att sätta dig in i hur det är. Men där är det två föräldrar som har lika stort intresse av att barnen inte far illa, och som när inte barnvakt finns att tillgå inte bryter ihop för att de behöver umgås med barnen och skjuta upp sin planerade egentid. Att barnens basbehov tillgodoses går då för båda före "egentiden". Det ÄR det normala i en familj där alla barn är bådas.

    Men ni har väl gemensamma barn? Menar du alltså att om din partner tyckte att ni verkligen behövde egentid så skulle ni lämna ert/era barn ensamma om barnvakten av en eller annan anledning inte kunde ta hand om dem? Ok, det låter ju sunt...


    Brumma skrev 2016-07-02 08:53:38 följande:

    Nej. I ett normalt förhållande väljer man inte ut en person som kommer efter de andra. I ett normalt förhållande värderar man varandra lika högt och ser till att ALLA behov och önskemål är lika viktiga.


  • Anonym (fia)
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-01 23:02:10 följande:

    Tack, ni snälla människor som "är på min sida"! Det är så skönt att det finns några som håller med mig!

    Ni andra borde själva leva med någon annans barn, och på samma gång försöka få det att funka med barnens mamma/pappa!

    Denhär tråden handlade inte om att skuffa undan något barn, inte heller om att jag inte vill se dem, eller att jag är trött på barnen. Det handlar om att JAG behöver få tid tillsammans med min sambo. Att jag är besviken då våra semesterplaner skrotas då mamman i sista sekunden bokar in en 3veckors resa och lämnar över barnen åt oss. Om vi har 2 ynka lediga veckor tillsammans per år, utan barn, så vill jag gärna att vi faktiskt har det också. Att gå från 14 dagar till 3 är ganska jobbigt, sist vi hade en helt ledig dag var i mars. Dessutom blev min efterlängtade resa avbokad, och vem har nytta av det om inte mamman? Kanske jag har rätt att vara besviken?

    Barnen klarar ingenting själv, därför väljer jag att jobba en vecka extra. Jag har det lugnare på jobbet än hemma. Där är der tyst, jag får dricka mitt kaffe ifred och jag behöver inte lyssna på något gnäll. Är jag egoistisk då? Om jag vill ha det lugnt på min semester?

    Det handlar om just det, att jag skulle ha det lugnt och skönt de 2 veckorna! Inte om de 50 andra veckorna i året, utan om just dehär 2 som skulle vara barnfria!


    Du säger hela tiden mamman gör si och så.
    Men den stora frågan är väl: varför sa inte pappan "Nej, jag kan inte ta barnen den veckan, för vi har också en resa inbokad"?
Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!