Behöver tid UTAN hans barn!

Fast, i ett förhållande där båda är bioföräldrar ÄR det ju oftast så. Om ett par med bara bio-barn får planerna på "egentid" inställda för att barnvakten blir sjuk eller får annat som kommer emellan kan en ju bli besviken, men jag tror ändå att få i den situationen ser det som ett straff och hellre jobbar än att då vara med sina barn. Och det är nog rätt ovanligt att sammanboende bioföräldrar lämnar bort barnen 1-2 veckor varje år.

Jag tror också att det är få sammnaboende föräldrapar som skiljer sig för att de inte får X antal barnfria veckor/år, vårda sin relation kan en göra även om en inte skulle ha tillgång till en enda barnvakt.

TS och hennes partner verkar helt enkelt ha olika prioritet i livet. Han tar gärna emot att få ha sina barn mer medans för henne är egentid med sin partner som är prio ett -låter som om det är dags att prata om hur de vill leva sina liv.

TS sambo har valt att gå in och ta hand om sina barn (och en kan tycka mycket om hur hans ex agerar). Han skulle ha samtalat mer med sin partner om detta, men i mina ögon är han en bra förälder som inte säger att barnen får klara sig själva för att han vill ha egentid när nu den andra vårdnadshavaren brister.

Vad gäller "normala förhållanden" så har du, vad jag förstått av dina inlägg aldrig levt som förälder i en kärnfamilj, så du kanske har svårt att sätta dig in i hur det är. Men där är det två föräldrar som har lika stort intresse av att barnen inte far illa, och som när inte barnvakt finns att tillgå inte bryter ihop för att de behöver umgås med barnen och skjuta upp sin planerade egentid. Att barnens basbehov tillgodoses går då för båda före "egentiden". Det ÄR det normala i en familj där alla barn är bådas.

Men ni har väl gemensamma barn? Menar du alltså att om din partner tyckte att ni verkligen behövde egentid så skulle ni lämna ert/era barn ensamma om barnvakten av en eller annan anledning inte kunde ta hand om dem? Ok, det låter ju sunt...

Även den som har barnen varannan vecka kan ju anlita barnvakt.

I TS fall eftersom de ändå, enligt henne, har barnen ofta på mammans veckor så kan de ju anlita barnvakt en helg under en av pappaveckorna -då vet de ju att barnen har omsorg när de vill ha "egentid". Detta förutsätter ju dock att mannen VILL prioritera det.

Gå till familjerådgivning och prata ut tillsammans du och sambon.

Problemet för dig är ju inte främst mammans/exets beteende (även om det kanske är lättare att lägga över ansvaret på henne än på sambon) utan att din partner går med på det. Hon gör som hon gör för att hon kan och om det nu är som du skrev i trådstarten att han vill ha barnen så mycket han kan så vet du egentligen var han står.

Ja, TS tex har en man som fixar det att vara förälder.

Lekpappa? Oj, så fördomsfullt det låter!

Verkar ju som att han klarar dem alldeles galant själv, för när TS backat från saker som hon tidigare av eget val hjälpt till med så fixar han det. Att hon ska ha dem sista veckan på semestern handlade ju om att de gemensamt prioriterat att spara pengar för att resa istället för att ha barnomsorg ordnad.

Men, tur för barnen att deras pappa i alla fall ser till att de får känna sig trygga med att han inte skulle lämna dem på gatan. För vad kan han annars göra som situationen nu ser ut?

När han insåg att exet inte gav med sig om längden på sin resa försökte nog han också komma på vem han kunde fråga om barnvakt, men TS själv har berättat att det inte finns någon som skulle kunna ta barnen en vecka. Det är lätt att säga att han skulle prioriterat TS men vad skulle resultatet ha varit för barnen då? De kan ju inte direkt vara ensamma medan båda föräldrarna reser.

Ja, tråkigt om det blir ytterligare en separation, men barnen klarar nog det bättre än att placeras i jourhem av socialen för att båda deras föräldrar prioriterade "egentid" framför att se till barnens basbehov.

.

Om TS själv väljer att fixa markservicen är det ju hennes val.

Och om de nu inte inledde sitt förhållande innan hans separation från barnens mamma har han ju gissningsvis haft hand om barnen själv då (och med tanke på exets beteende säkert under det förhållandet också). Så det verkar som om han är en pappa som tar sitt föräldraansvar, även om det inte passar i din argumentation.

Tråkigt att du, som annars verkar hävda mäns och kvinnors lika förmåga till föräldraansvar nedlåter dig till fördomsfullt smutskastande när det inte passar dina syften.

Som sagt, en förälder som (väl troligtvis) levt ensam med sina barn och som dessförinnan levde med en partner som inte verkar prioritera barnen står nog inte handfallen om hen återigen skulle bli ensamstående, hur mycket det än motverkar ditt behov av att göra ner och svartmåla den föräldern för att främja dina egna argument.

Har TS skrivit att sambon inte KAN sköta hushållssysslor?

Och vad har andra trådar med TS sambo att göra? Det finns otaliga trådar om pappor som skiter i sina barn också, eller bonusmammor som är riktiga häxor, ska vi dra in de trådarna också tycker du?

Cynism må vara ditt förhållningssätt när du tolkar världen, men det gör inte att det du skriver låter mindre fördomsfullt.

Vad skulle f.ö DU ha gjort i pappans ställe? Ingen kan tvingas att vara en ansvarsfull förälder, och när nu den andra föräldern brister i ansvar skall han då skita i att barnen inte har någon som tar hand om dem? Vad skulle du rått honom till i den uppkomna situationen?

I mina ögon är det verkligen att ta föräldraansvar att inte lämna barnen vind för våg utan ställa upp på dem.

Ja, det är skittråkigt att TS kom i kläm, men lika lite som en man kan tvingas ta mer än ekonomiskt ansvar för sin avkomma så kan en kvinna tvingas ta hand om sitt barn. Han har inga lagliga åtgärder för att pressa på mamman att ta mer ansvar annat än att begära hela vårdnaden och se hur hon reagerar (vilket skulle kunna resultera i att barnen bodde på heltid hos honom).

TS, det verkar som om du ju sitter med svaret på problemet själv. Han KAN inte lämna barnen ensamma bara för att han har "rätt" till en barn"fri" vecka när nu hans ex inte prioriterar deras barn. Han kan inte förändra hennes beteende hur mycket han än skulle vilja sätta hårt mot hårt och bara åka iväg på er resa, för de som skulle fara illa är barnen som inte skulle ha någon som tog hand om dem. Det är tråkigt att barnens mamma inte tar sin del av ansvaret, men du har en partner som har vett nog att inse att barnen är oskyldiga till situationen och att deras behov av omsorg måste gå före, när nu deras mamma struntar i det.