• Anonym (Mamma - men ändå inte)

    Morsdag, bara för biomamman?

    Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

  • Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (A) skrev 2016-05-07 19:00:42 följande:

    Jag kan till viss del förstå din upplevelse. Ibland är det surt och otacksamt att vara bonusförälder. Önskar du att barnen vore dina och har du dröm om egna barn? Jag tänker i sådana situationer, när jag upplever det otacksamt/orättvist att barnets mamma får så mycket uppmärksamhet trots att jag är med hennes barn mer än hon är, att barnet trots allt inte är mitt OCH att jag är glad att det inte är mitt. Barnet har sina föräldrar och MÅSTE få ha det. Man själv är och förblir en annan person med en annan sorts relation men aldrig någonsin är man förälder till barnet. Tror kanske man får acceptera det och inte känna en önskan om att bli firad av någon annans barn på morsdag. Barnet är trots allt inte ens eget. 


    Jag är ärligt GLAD att de inte är mina barn, men nog skulle jag gärna ha egna barn någon dag. Tanken på att jag kanske aldrig får bli mamma skrämmer mig. Pappan vill inte ha flera barn ännu då dom andra är så små, men vem vet om jag ens kan få barn om 5 år. Då har jag gett upp det jag drömt om länge, för hans och barnens skull.

    Kräver inte att få bli firad, men det skulle kännas bra att få veta att man åtminstone är ens liite uppskattad.

    Den yngre har nån gång kallat mig "städerskan" så det e kanske därför det svider. Är det något som biomamman kallar mig, eller är det bara det de ser mig som?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (A) skrev 2016-05-07 19:08:38 följande:

    Får jag fråga varför du gör det? Varför köper du kläder till dem? För din skull? För deras skull? Vad vill du få tillbaka? Tror du alla biologiska föräldrar alltid får uppskattning för det som de gör? Vad förväntar du dig få? 


    Jag gör det för att jag bryr mig om dom. Om jag ser att de kommer med söndriga kläder är det en självklarhet att skaffa nya då mamman inte verkar ha råd. Det jag förväntar mig av barnen i en sådan situation är ett enkelt "tack!" Och inte "va? Fick jag BARA domhär?" Jag vet att bioföräldrarna inte alltid får uppskattning heller, men som bonusförälder får man ännu mindre fast man kanske måste jobba ännu hårdare.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Ess skrev 2016-05-07 19:23:37 följande:

    Problemet är att du själv satt dig i sitsen att agera mamma, så både man och barn förväntar sig det. Hade du backat och gjort helt klart för mannen att det är på hans ansvar som barnen befinner sig där och varje gång du EV gör något för dem, så är det en tjänst åt honom. Då hade han tackat för hjälpen om du tex lagat mat på hans vecka eller skjutsat dem. 

    Sen när barnen blir äldre så är det självklart att de ska säga tack om du kommer och lägger de nytvättade kläderna på deras rum. Gör dom inte det så är det bara att upplysa dem om vart de kan hämta sina kläder, eller så får de tvätta själva.


    Vid denhär åldern borde de kunna säga tack! Har nog meddelat pappan några gånger att jag slutar städa efter dom och att de får tvätta själv. Det har slutat med sura miner och att kläderna legat i tvättkorgen tills de kommit nästa gång.

    Jag vet att jag själv har lagt mig i denhär situationen. Ville bara vara snäll i början, men det spårade ur.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Jodå) skrev 2016-05-07 19:33:51 följande:

    Och ändå ansåg man att du behövde stöd i ditt föräldraskap, och att barnen skulle få det bättre i de där hemska familjerna än hemma hos dig...


    Jag var SJUK och hade inget val just då!!!!

    Skulle aldrig frivilligt VÄLJA att barnen blir placerade, det gör väl ingen förälder?

    Jag är en mycket bra förälder och har fått förfrågan om att bli familjehem själv eftersom min familj är trygg och stabil!
  • Anonym (M)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:52:43 följande:

    Vid denhär åldern borde de kunna säga tack! Har nog meddelat pappan några gånger att jag slutar städa efter dom och att de får tvätta själv. Det har slutat med sura miner och att kläderna legat i tvättkorgen tills de kommit nästa gång.

    Jag vet att jag själv har lagt mig i denhär situationen. Ville bara vara snäll i början, men det spårade ur.


    Låt dom ligga i tvättkorgen då och sluta köp kläder... Jag har slutat städa undan efter sambons barn hela tiden.... Först blev han sur och reagerade med vad är det för jäkla sätt att tänka.. Tills han insåg vad sjukt mkt jag plockat och städat efter hans barn... Jag borde tagit en diskussion tidigare men det började lite och växte och växte och växte tillslut blev jag jätteirriterad Och fräste fram det vilket inte var så bra..

    Säg helt sonika till sambon att du faktiskt inte är någon hushållerska och att du kommer sluta sköta allt markarbete och tvätt och klädinköp när det gäller hans barn.. Och säg att du faktiskt tycker du ska kunna få ett tack när du väl köper kläder... Eller säg att du gärna kan köpa kläder i fortsättningen också men att han får betala om det nu är så att han själv aktivt inte vill ta den biten... Men göra allt hemarbete när han har barnen ska du inte göra
  • Anonym (Bibo)

    Jag tror att det är pappan du vill och behöver få uppskattning av. Det är så lätt att man ger kärlek, pengar och ställer upp på att städa och tvätta. Så vänjer dom sig vid det och så känner man sig utnyttjad. Barnen är inte så stora heller ännu.

    Jag har två bonusdöttrar och för mig är det självklart att dom är med sin mamma på Mors dag och hennes födelsedag. Samma att dom är här på Fars dag och pappas födelsedag. Även på sina systrars födelsedagar. Jag bjuder alltid in dom till min också, MEN kan förstå att det kan krocka med något annat. Men oftast kommer dom. Nu har vi levt ihop i 9 år. Jag känner mig närmre och närmre dom nu. Däremot har det inte alltid varit så. Det har varit perioder när jag känt att vi glidit isär. Men man får jobba på det. Tonåringar tycker jag är svårt. Men nu är ena 20 och andra 17 så den värsta tiden är över. Tack och lov.

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:33:17 följande:
    De flesta biomammor BORDE önska att pappans nya är snäll och kan tänka sig att hjälpa till. Det finns dom som inte accepterar barnen och gör så lite som möjligt med dom.
    Det gör de säkerligen, men det var inte det jag svarade på om du läser. Utan att biomammor skulle önska att någon kom och hjälpte till med barnen.
  • SallySue

    Nej, du kan inte förvänta dig det av barnen. De ar inte förmåga att se det du gör och känna tacksamhet.

    Däremot bör du markera för din partner så du inte blir en dörrmatta. Du bör också kräva ett svar på när ni blr börja försöka med barn, bränn inte dina broar på någon som är bekväm och tar dig för givet.

    Med gemensamma barn tror jag även relationen med styvbarnbarn blir bättre, då blir ni ju sammanlänkade som familj på ett annat sätt.

  • Ego Lovers

    Det är väl klart att majoriteten av alla barn står sin egen mor närmast och firar henne. Det var ju ändå hon som burit den om givit dem livet. Att känna avundsjuka inför det är löjligt. Skaffa ett eget barn då

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:33:17 följande:
    De flesta biomammor BORDE önska att pappans nya är snäll och kan tänka sig att hjälpa till. Det finns dom som inte accepterar barnen och gör så lite som möjligt med dom.
    Dessutom tror jag de flesta biomammor hellre ser att pappan som faktiskt är förälder tar sin del av föräldraansvaret och är den som gör det mesta med barnen såsom läser sagor, tar sig tid, läser läxor mm. Sedan är det såklart inget fel i att hans nya hjälper till men det är ganska vanligt att bonusmamman själv tar över i stort sett allt kring barnen. Trots allt är ju barnen där för att umgås med sin pappa.
Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?