Morsdag, bara för biomamman?

Varför tror du att det är allt du är? Det tror inte jag. Men däremot kanske de tycker att firandet av mors dag är förbehållet deras mamma. 

Får du ingen uppskattning alls av barnen i andra sammanhang? Ingen kram, inga förtroenden, ingenting? I så fall är det väl något fel i relationen er emellan? Åldern på barnen kan vara en annan faktor. Hur gamla är de?

Skärp dig. Du är inte, och kommer aldrig någonsin bli, deras mamma. Inte ens i närheten. Du är deras pappas nya tjej inget annat. Skaffa egna barn om du vill vara mamma istället för att gnälla över att du inte är någon annan kvinnas barns mamma. Sjukt.

Låter ju inte som att du har någon vidare kontakt med barnen ens. Vilket är märkligt efter så många år och eftersom de var så små när du blev ihop med deras pappa.

Var det slut med mamman då eller startade ert förhållande med otrohet?

Tänker om mammans ogillande beror på det?

Det du gör för barnen ska PAPPAN tacka dig för, det är honom du hjälper - INGEN annan!

Vänta dig inget på mors dag förrän du själv eventuellt blir mor!

Om du sköter ALLT som har med barnen att göra, kan man ju inte låta bli att undra vad deras far gör. Har han inget engagemang i barnen eller deras skötsel?  Det är väl i så fall en betydligt allvarligare sak, än det du känner sorg över.

Varför skulle biomammor sitta och önska att pappan träffar någon som hjälper till med barnen? De flesta pappor klarar det galant utan hjälp.

Jag kan till viss del förstå din upplevelse. Ibland är det surt och otacksamt att vara bonusförälder. Önskar du att barnen vore dina och har du dröm om egna barn? Jag tänker i sådana situationer, när jag upplever det otacksamt/orättvist att barnets mamma får så mycket uppmärksamhet trots att jag är med hennes barn mer än hon är, att barnet trots allt inte är mitt OCH att jag är glad att det inte är mitt. Barnet har sina föräldrar och MÅSTE få ha det. Man själv är och förblir en annan person med en annan sorts relation men aldrig någonsin är man förälder till barnet. Tror kanske man får acceptera det och inte känna en önskan om att bli firad av någon annans barn på morsdag. Barnet är trots allt inte ens eget. 

Får jag fråga varför du gör det? Varför köper du kläder till dem? För din skull? För deras skull? Vad vill du få tillbaka? Tror du alla biologiska föräldrar alltid får uppskattning för det som de gör? Vad förväntar du dig få? 

Problemet är att du själv satt dig i sitsen att agera mamma, så både man och barn förväntar sig det. Hade du backat och gjort helt klart för mannen att det är på hans ansvar som barnen befinner sig där och varje gång du EV gör något för dem, så är det en tjänst åt honom. Då hade han tackat för hjälpen om du tex lagat mat på hans vecka eller skjutsat dem. 

Sen när barnen blir äldre så är det självklart att de ska säga tack om du kommer och lägger de nytvättade kläderna på deras rum. Gör dom inte det så är det bara att upplysa dem om vart de kan hämta sina kläder, eller så får de tvätta själva.

Du skriver själv att du inte är barnens mamma och aldrig kommer bli det, du skriver också att du inte önskar att du vore det, så varför vill du bli firad på MORsdag. Jag förstår inte det. Mors dag är en dag då man firar mamman och du är inte barnens mamma.

Sedan tycker jag du tar påtok för mycket ansvar, du ska givetvis inte städa och tvätta efter barnen eller lägga några pengar på dem. Kommer de med trasiga kläder får pappan fixa det. Visst kan du sitta barnvakt någon gång men nu låter det som att du gör mer än pappan och det är helt fel.

Nej du är inte likvärdig med deras mamma.

Barn kan absolut fira sina binusföräldrara, men det är något som byggs upp o som förtjänas. Du verkar ju inte en gilla barnen??

Och nej jag är ingen bitter biomamma. Jag firar min bonuspappa varje farsdag o jag älskar honom, han är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Men det blev han inte bara för att han träffade min mamma o delade bostad med mig. Det blev han för att han älskar mig, tog hand om mig, visade mig respekt o helt enkelt var en av de bästa personer som finns.

Nej ta inte upp barnfrågan. Att skaffa gemensamma barn i en ickefungerande familj är dödsdömt!

Vänta med gemensamma barn tills du har fått en familj du kan trivas i. Tills allt fungerar som det ska med barnen, mannen och helst även exet.

Varför lämnade han sin gravida fru? Vad hände där? Kastade hon ut honom?

Ts vem är det du vill ha uppskattning av för det "jobb" du lägger ner på barnen? Är det av barnen själva 5 och 8 år, deras far eller deras mamma?

Vem är det som ska tacka dig? Barnen, deras pappa eller deras mamma?

Vem tycker du ska ordna med uppvaktningen till dig på mors dag? Barnen, pappan eller deras mamma?

Du har funnits i de här barnens liv sen de var 1 och 4 år, och de har bott med er vv. Du vill ha "betalt" för "jobbet" du lägger ner på dem. Vem ska betala tycker du? Jag hoppas att du inte lägger över det ansvaret på barnen 5 och 8 år.

Säg ifrån TS,när du inte har tid/lust ta hand om andras ungar!Låt ingen trampa på dig.Du verkar redan vara trött på det och det förstår man.Jag skulle ha sagt ifrån och tänk på mitt eget liv istället.