Morsdag, bara för biomamman?

Varför tror du att det är allt du är? Det tror inte jag. Men däremot kanske de tycker att firandet av mors dag är förbehållet deras mamma. 

Får du ingen uppskattning alls av barnen i andra sammanhang? Ingen kram, inga förtroenden, ingenting? I så fall är det väl något fel i relationen er emellan? Åldern på barnen kan vara en annan faktor. Hur gamla är de?

Det e nog till största delen deras pappa dom dras till när de behöver tröst eller annat. Visst kommer de till mig om han inte är hemma, men det är nog sällan. Kan bero på att han är "snällare" och låter dom göra vad dom vill. till skillnad från mig som försöker få dom att lära sig städa efter sig själva, och hjälpa till lite i hemmet. (Bor ju inte på hotell heller!) annars har vi nog en fin relation, då hemmet är rent! ;)

Deras mamma kommer jag inte överens med, kan tänka mig att de inte vill såra henne genom att visa mig lite uppskattning?

De är 5 och 8 år.

Du vill bli uppvaktad av dina bonusbarn 5 och 8 år på mors dag, som tack för att du försöker "uppfostra" dem, tvättar deras kläder och annat liknande. Den uppskattningen är det väl barnens far som ska ge dig i så fall. Och det kan han göra vilken dag som helst.

Att du känner sorg över att inte bli firad av barnen, är i sig lite sorgligt tycker jag. Har ni ett gott förhållande så visar de nog sin tillgivenhet på andra sätt. Men att barnen ska visa dig tacksamhet över vad du gör, är väl att begära mer av dem än av deras far. Jag tycker du ska låta mors dag få vara just mors dag.

Det låter ju hemskt om så är fallet. Stackars ungar!

Men oavsett så tycker jag att det är att ha orimligt högt ställda förväntningar på så små barn att de ska visa dig sin uppskattning för dina regler på en dag som de förstås vet är till för mamman, deras mamma. 

Jag är säker på att du betyder mycket för dem förutsatt att relationen er emellan verkligen är god, men du kanske missar att se det om du har hängt upp dig på att det är just på mors dag som du ska bli firad av dem. 

Får du ingen teckning till vardags? Ger du dem någon kram eller står du bara för inpräntandet av regelboken? Ungar behöver mycket annat också om känslorna ska bli av den art du kanske önskar dig. Och sådana förutsättningar bör ni ju ha haft i och med att du funnits med dem sedan de var 1 och 4 år. 

Det är många som inte firar mors o fars dag, och det är ännu fler där det är den andra föräldern som får styra upp så att de åtminstone ritar ett kort till föräldern.
Jag tror knappast det är barnen själva som velat fira morsdag hemma hos sin mamma, utan snarare mamman som velat ha dem hemma då för att hitta på något, eller äta lite gott.

Kan du inte ta det med din man, att nu när det varit morsdag kan vi inte göra något speciellt till helgen när barnen kommer. 

jag har inte så jättemycket att referera till då jag inte har barn själv och inte heller bor med någon som har barn sen tidigare. Men jag har bott i fosterfamilj nästan hela tonårstiden. Jag såg min fostermamma som en förebild och hon gav mig massa kärlek och är nog utifrån sett en bättre mamma än min biologiska. Men hon har aldrig kunnat ersätta eller ens riktigt gått att jämföra med min biologiska mamma. Jag och min biologiska mamma har ett band som är oersättligt och hon ger mig en kärlek som ingen annan någonsin kommer kunna ge.

Med risk för att det kanske låter elakt nu när jag säger det men oavsett hur bra styvmamma du än är och även om du älskar barnen som om dom vore dina egna så kommer dom aldrig älska dig mer än henne. Dom har ett band till henne som är oersättligt. Du kan inte jämföra henne med dig. Dom uppskattar dig för den du är och för vad du gör men inte som en mamma.

Måste bara lägga till att det är svårt att få god kontakt styvförälder och styvbarn emellan. Oavsett hur stabilt förhållandet känns så finns alltid risken för en separation. Barnen har redan gått igenom en separation hos föräldrarna och har svårt för att släppa in någon ny i familjen för att dom vet att den personen skulle kunna lämna dom. Inget konstigt i det.

Bad jag om något personligt påhopp? Nej, det gjorde jag inte! Antar att du är en av dom kränkta biomammorna som önskar att dina barns pappa aldrig hittar en ny som hjälper honom med DINA barn?

Jag har aldrig sagt att jag ens VILL vara deras mamma, bara att det känns så sorgligt att jag gör exakt samma saker för dom som deras mamma gör men inte får något tillbaka. Jag städar, tvättar kläder, badar dom, läser sagor, köper kläder åt dom (för MINA pengar!) och allt annat en mamma gör.

För att undvika missförstånd så vill jag säga att jag inte försöker ta deras mammas plats på något sätt. Jag är inte deras mamma och kommer aldrig att bli det heller. Jag tycker om mina bonusar men känner att jag inte orkar göra ALLT för dem. Som bioförälder får man tillbaka så mycket mer än som bonusförälder. kräver inte att jag ska bli firad på morsdag, men ibland skulle det kännas bra med lite uppskattning. Jag gör ju ändå samma jobb som mamman, och lägger lika mycket kärlek, tid och pengar på dom som hon gör.

Nej tänk att jag faktiskt inte är det. Men det verkar vara vanligt bland "bonusmammor" att tro att det enbart är bittra biomammor som kan kritisera er.

Men gör inget av det då! Du har inget ansvar gentemot din killes barn! Allt du gör gör du av egen vilja och du ska inte förvänta dig något i utbyte. Det är fan ta mig sjukt att gå runt att vara bitter för att barn som inte är dina inte firar dig på morsdag. Du är INTE deras mamma och kommer ALDRIG bli OAVSETT vad du gör för dem, så varför förväntar du dig någon uppvaktning på morsdag?! Det är sjukt.