Inlägg från: Anonym (Mamma - men ändå inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)

    Morsdag, bara för biomamman?

    Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

  • Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Påven Johanna skrev 2016-05-07 14:44:29 följande:

    Varför tror du att det är allt du är? Det tror inte jag. Men däremot kanske de tycker att firandet av mors dag är förbehållet deras mamma. 

    Får du ingen uppskattning alls av barnen i andra sammanhang? Ingen kram, inga förtroenden, ingenting? I så fall är det väl något fel i relationen er emellan? Åldern på barnen kan vara en annan faktor. Hur gamla är de?


    Det e nog till största delen deras pappa dom dras till när de behöver tröst eller annat. Visst kommer de till mig om han inte är hemma, men det är nog sällan. Kan bero på att han är "snällare" och låter dom göra vad dom vill. till skillnad från mig som försöker få dom att lära sig städa efter sig själva, och hjälpa till lite i hemmet. (Bor ju inte på hotell heller!) annars har vi nog en fin relation, då hemmet är rent! ;)

    Deras mamma kommer jag inte överens med, kan tänka mig att de inte vill såra henne genom att visa mig lite uppskattning?

    De är 5 och 8 år.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (Vidrigt) skrev 2016-05-07 15:46:26 följande:

    Skärp dig. Du är inte, och kommer aldrig någonsin bli, deras mamma. Inte ens i närheten. Du är deras pappas nya tjej inget annat. Skaffa egna barn om du vill vara mamma istället för att gnälla över att du inte är någon annan kvinnas barns mamma. Sjukt.


    Bad jag om något personligt påhopp? Nej, det gjorde jag inte! Antar att du är en av dom kränkta biomammorna som önskar att dina barns pappa aldrig hittar en ny som hjälper honom med DINA barn?

    Jag har aldrig sagt att jag ens VILL vara deras mamma, bara att det känns så sorgligt att jag gör exakt samma saker för dom som deras mamma gör men inte får något tillbaka. Jag städar, tvättar kläder, badar dom, läser sagor, köper kläder åt dom (för MINA pengar!) och allt annat en mamma gör.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)

    För att undvika missförstånd så vill jag säga att jag inte försöker ta deras mammas plats på något sätt. Jag är inte deras mamma och kommer aldrig att bli det heller. Jag tycker om mina bonusar men känner att jag inte orkar göra ALLT för dem. Som bioförälder får man tillbaka så mycket mer än som bonusförälder. kräver inte att jag ska bli firad på morsdag, men ibland skulle det kännas bra med lite uppskattning. Jag gör ju ändå samma jobb som mamman, och lägger lika mycket kärlek, tid och pengar på dom som hon gör.

  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (Nja) skrev 2016-05-07 16:23:13 följande:

    Låter ju inte som att du har någon vidare kontakt med barnen ens. Vilket är märkligt efter så många år och eftersom de var så små när du blev ihop med deras pappa.

    Var det slut med mamman då eller startade ert förhållande med otrohet?

    Tänker om mammans ogillande beror på det?

    Det du gör för barnen ska PAPPAN tacka dig för, det är honom du hjälper - INGEN annan!

    Vänta dig inget på mors dag förrän du själv eventuellt blir mor!


    Var nånstans låter det som att jag inte har någon vidare kontakt med barnen? Då jag läser sagor med dom varje kväll? Eller då jag gör andra saker med dom så att dom ska ha det bra här?

    Det hade varit slut med mamman redan innan yngsta föddes, då jag träffade pappan hade de varit skilda ett par månader.

    Vi blev osams då hon bokade en resa på "hennes" vecka och krävde att jag ensam hade hand om barnen medan deras pappa var borta på jobb.

    Och det är ju just det jag menar, varför kan inte biopapporna också försöka visa lite mer uppskattning för någon som tar hand om deras barn?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Fånga dagen skrev 2016-05-07 16:34:21 följande:

    Om du sköter ALLT som har med barnen att göra, kan man ju inte låta bli att undra vad deras far gör. Har han inget engagemang i barnen eller deras skötsel?  Det är väl i så fall en betydligt allvarligare sak, än det du känner sorg över.


    Han engagerar sig väldigt mycket i barnen, inte så mycket i hushållsarbetet de veckor de är här. Jag tycker att det är viktigt att han är närvarande och leker ned dom, men samtidigt skulle han gärna få hjälpa mig också så att inte allt det praktiska hänger på mig. Jag lägger så mycket tid på hans barn så det är kanske inte för mycket begärt att få känna sig uppskattad ibland?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (Lisa) skrev 2016-05-07 19:25:23 följande:

    Varför skulle biomammor sitta och önska att pappan träffar någon som hjälper till med barnen? De flesta pappor klarar det galant utan hjälp.


    De flesta biomammor BORDE önska att pappans nya är snäll och kan tänka sig att hjälpa till. Det finns dom som inte accepterar barnen och gör så lite som möjligt med dom.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (A) skrev 2016-05-07 19:00:42 följande:

    Jag kan till viss del förstå din upplevelse. Ibland är det surt och otacksamt att vara bonusförälder. Önskar du att barnen vore dina och har du dröm om egna barn? Jag tänker i sådana situationer, när jag upplever det otacksamt/orättvist att barnets mamma får så mycket uppmärksamhet trots att jag är med hennes barn mer än hon är, att barnet trots allt inte är mitt OCH att jag är glad att det inte är mitt. Barnet har sina föräldrar och MÅSTE få ha det. Man själv är och förblir en annan person med en annan sorts relation men aldrig någonsin är man förälder till barnet. Tror kanske man får acceptera det och inte känna en önskan om att bli firad av någon annans barn på morsdag. Barnet är trots allt inte ens eget. 


    Jag är ärligt GLAD att de inte är mina barn, men nog skulle jag gärna ha egna barn någon dag. Tanken på att jag kanske aldrig får bli mamma skrämmer mig. Pappan vill inte ha flera barn ännu då dom andra är så små, men vem vet om jag ens kan få barn om 5 år. Då har jag gett upp det jag drömt om länge, för hans och barnens skull.

    Kräver inte att få bli firad, men det skulle kännas bra att få veta att man åtminstone är ens liite uppskattad.

    Den yngre har nån gång kallat mig "städerskan" så det e kanske därför det svider. Är det något som biomamman kallar mig, eller är det bara det de ser mig som?
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (A) skrev 2016-05-07 19:08:38 följande:

    Får jag fråga varför du gör det? Varför köper du kläder till dem? För din skull? För deras skull? Vad vill du få tillbaka? Tror du alla biologiska föräldrar alltid får uppskattning för det som de gör? Vad förväntar du dig få? 


    Jag gör det för att jag bryr mig om dom. Om jag ser att de kommer med söndriga kläder är det en självklarhet att skaffa nya då mamman inte verkar ha råd. Det jag förväntar mig av barnen i en sådan situation är ett enkelt "tack!" Och inte "va? Fick jag BARA domhär?" Jag vet att bioföräldrarna inte alltid får uppskattning heller, men som bonusförälder får man ännu mindre fast man kanske måste jobba ännu hårdare.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Ess skrev 2016-05-07 19:23:37 följande:

    Problemet är att du själv satt dig i sitsen att agera mamma, så både man och barn förväntar sig det. Hade du backat och gjort helt klart för mannen att det är på hans ansvar som barnen befinner sig där och varje gång du EV gör något för dem, så är det en tjänst åt honom. Då hade han tackat för hjälpen om du tex lagat mat på hans vecka eller skjutsat dem. 

    Sen när barnen blir äldre så är det självklart att de ska säga tack om du kommer och lägger de nytvättade kläderna på deras rum. Gör dom inte det så är det bara att upplysa dem om vart de kan hämta sina kläder, eller så får de tvätta själva.


    Vid denhär åldern borde de kunna säga tack! Har nog meddelat pappan några gånger att jag slutar städa efter dom och att de får tvätta själv. Det har slutat med sura miner och att kläderna legat i tvättkorgen tills de kommit nästa gång.

    Jag vet att jag själv har lagt mig i denhär situationen. Ville bara vara snäll i början, men det spårade ur.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Fröken Apelsin skrev 2016-05-08 10:20:43 följande:

    Du skriver själv att du inte är barnens mamma och aldrig kommer bli det, du skriver också att du inte önskar att du vore det, så varför vill du bli firad på MORsdag. Jag förstår inte det. Mors dag är en dag då man firar mamman och du är inte barnens mamma.

    Sedan tycker jag du tar påtok för mycket ansvar, du ska givetvis inte städa och tvätta efter barnen eller lägga några pengar på dem. Kommer de med trasiga kläder får pappan fixa det. Visst kan du sitta barnvakt någon gång men nu låter det som att du gör mer än pappan och det är helt fel.


    Menar inte endast morsdag, utan alla dagar jag är med barnen. Men när morsdagen närmar sig tänker jag på det extra mycket. Varför gör jag samma "jobb" då jag inte ens får en tiondel av vad en bioförälder får tillbaka? Mitt "jobb" uppskattas inte på samma sätt! Om en bioförälder köper en leksak så är hon/han världens bästa förälder, om bonusföräldern gör samma sak så försöker man antingen köpa barnens kärlek eller så är ungen otacksam och frågar varför hen inte fick nåt mer. Klart att morsdagen är till för mamman, men då borde det ju också finnas nån dag då man som bonusförälder också får känna sig uppskattad. Som bonusförälder tror jag att man många gånger har det tuffare än en bioförälder.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (Uu) skrev 2016-05-08 08:12:30 följande:

    Nej du är inte likvärdig med deras mamma.

    Barn kan absolut fira sina binusföräldrara, men det är något som byggs upp o som förtjänas. Du verkar ju inte en gilla barnen??

    Och nej jag är ingen bitter biomamma. Jag firar min bonuspappa varje farsdag o jag älskar honom, han är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Men det blev han inte bara för att han träffade min mamma o delade bostad med mig. Det blev han för att han älskar mig, tog hand om mig, visade mig respekt o helt enkelt var en av de bästa personer som finns.


    Tidigare har jag skrivit att jag tycker om mina bonusbarn, ifall du kanske missat det?

    Jag firar också min egen bonusmamma, fast jag är vuxen och inte har bott ihop med henne mer än ett par veckor. Men hon har ställt upp och finns alltid där, precis som jag finns här för mina bonusbarn.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    annananonym skrev 2016-05-08 10:07:30 följande:

    Nej ta inte upp barnfrågan. Att skaffa gemensamma barn i en ickefungerande familj är dödsdömt!

    Vänta med gemensamma barn tills du har fått en familj du kan trivas i. Tills allt fungerar som det ska med barnen, mannen och helst även exet.

    Varför lämnade han sin gravida fru? Vad hände där? Kastade hon ut honom?


    De hade ett stormigt förhållande i många år, bodde mest ihop för barnets skull. Hon hade slarvat med sina piller och ville inte göra abort. Det blev för mycket för båda två och de tog gemensamt beslut att separera.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Fånga dagen skrev 2016-05-08 12:28:58 följande:

    Ts vem är det du vill ha uppskattning av för det "jobb" du lägger ner på barnen? Är det av barnen själva 5 och 8 år, deras far eller deras mamma?

    Vem är det som ska tacka dig? Barnen, deras pappa eller deras mamma?

    Vem tycker du ska ordna med uppvaktningen till dig på mors dag? Barnen, pappan eller deras mamma?

    Du har funnits i de här barnens liv sen de var 1 och 4 år, och de har bott med er vv. Du vill ha "betalt" för "jobbet" du lägger ner på dem. Vem ska betala tycker du? Jag hoppas att du inte lägger över det ansvaret på barnen 5 och 8 år.


    Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.

    Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.

    Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.

    Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Anonym (Tjej) skrev 2016-05-09 21:30:44 följande:

    Säg ifrån TS,när du inte har tid/lust ta hand om andras ungar!Låt ingen trampa på dig.Du verkar redan vara trött på det och det förstår man.Jag skulle ha sagt ifrån och tänk på mitt eget liv istället.


    Ja, såhär orkar jag ju inte ha det!
Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?