Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-09 13:49:24 följande:
Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.
Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.
Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.
Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
Men strunta i att ställa upp för mamman! Du kommer inte att få någon uppskattning. Hon ägnar sig åt känslomässig utpressning. Du har inte alls några skyldigheter i och med att du valt en man som har barn. Inga alls faktiskt. Låt henne sura! Hon surar för att hon varit så dum som har skaffat barn fastän hon helst hade kunnat göra andra saker. Hon kan inte både ha kakan och äta den. Man kan inte skaffa barn och tro att man ska kunna göra allt det där som barnfria kan göra. Hon får stå sitt kast. Det vet hon innerst inne men med dig har hon lyckats vända på det och göra det till ditt ansvar. Du har inte det ansvaret. Hon har själv valt sin situation. Säg bara nej. Utan argument. Hon vet att det är hennes eget ansvar, du behöver inte säga något mer än nej. Det hon har sagt till dig är fult och hon lär bara försöka att manipulera dig ännu mer så ett enkelt nej är det bästa.
Pappan kan du väl fråga om han uppskattar det du gör, specificera vad du gör och fråga om han uppskattar det. Om du behöver ha uppskattning och du vet att han har svårt för det verbala kan det kanske hjälpa att du tar upp det och berättar det.
