Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-09 13:49:24 följande:
Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.
Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.
Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.
Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
Känns som om ni har mycket större problem i era vuxna, inbördes relationer än att inte bli uppvaktad på mors dag.
Du har ingen som helst skyldighet att ta hand om din mans barn på mammans veckor. Gör du det, utan att få uppskattning för det, så är det ditt eget val och inget du kan skylla på någon annan.
Om du inte känner att din man uppskattar dig, så har du även där ett val. Antingen acceptera att han har det svårt med känslor och att uttrycka dem, eller lämna honom och försöka träffa en man som kan tillgodose dina behov på den punkten. Om du känner att du har pratat med honom om hur mycket du behöver de här bevisen för uppskattning och han inte ändrar sig, så är det bara du som kan ta ansvar för hur du vill leva i ett förhållande. Gå eller stanna och gilla läget.
Vill du inte vara en obetalt barnflicka, så sluta vara det. Att gå omkring och vara ledsen över att man inte får den uppskattning man anser sig vara berättigad till är inte särskilt konstruktivt. Och man är helt utelämnad till andras vilja, istället för till sin egen. Det är bara du som kan göra en förändring. Utifrån dig själv. Släpp offerkoftan och ta kontroll istället.
