• Anonym (Mamma - men ändå inte)

    Morsdag, bara för biomamman?

    Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

  • Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?
  • Tuss 1

    Ja varför inte? Min dotter ritar en teckning åt både sin bio och bonuspappa.

  • Ess
    sextiotalist skrev 2016-05-08 16:26:11 följande:
    Det gjorde sambon. Det var han som var mest drivande att vi skulle ha barnet när jag blev oplanerat gravid.

    Det har dykt upp några sladdisar
    Det kan ju klart bli så också. Men om det är viktigt för ts att skaffa barn, så tycker jag att hon ska ta reda på hur han ställer sig till det nu, så att det inte blir ett blankt nej senare.
  • annananonym
    Ess skrev 2016-05-08 21:03:49 följande:

    Det kan ju klart bli så också. Men om det är viktigt för ts att skaffa barn, så tycker jag att hon ska ta reda på hur han ställer sig till det nu, så att det inte blir ett blankt nej senare.


    Sant! Risken är stor att det blir så eftersom hans anledning till att vänta låter som en dålig bortförklaring!
  • Ego Lovers
    Fånga dagen skrev 2016-05-08 12:28:58 följande:

    Ts vem är det du vill ha uppskattning av för det "jobb" du lägger ner på barnen? Är det av barnen själva 5 och 8 år, deras far eller deras mamma?

    Vem är det som ska tacka dig? Barnen, deras pappa eller deras mamma?

    Vem tycker du ska ordna med uppvaktningen till dig på mors dag? Barnen, pappan eller deras mamma?

    Du har funnits i de här barnens liv sen de var 1 och 4 år, och de har bott med er vv. Du vill ha "betalt" för "jobbet" du lägger ner på dem. Vem ska betala tycker du? Jag hoppas att du inte lägger över det ansvaret på barnen 5 och 8 år.


    Väldigt bra inlägg!
  • Anonym (Släpp)

    Häng inte upp dig känslomässigt på morsdag, fokusera på din födelsedag istället.

  • BioBonus

    Inte ens mina egna barn firar mig på Mors dag :)
    Lägger ingen som helst vikt vid det. Jag tror min bonusdotter firar sin mamma, men har ingen aning om i vilken utsträckning.
    Känns som en onödig sak att hänga upp sig på. 

  • Anonym (Mamma - men ändå inte)
    Fånga dagen skrev 2016-05-08 12:28:58 följande:

    Ts vem är det du vill ha uppskattning av för det "jobb" du lägger ner på barnen? Är det av barnen själva 5 och 8 år, deras far eller deras mamma?

    Vem är det som ska tacka dig? Barnen, deras pappa eller deras mamma?

    Vem tycker du ska ordna med uppvaktningen till dig på mors dag? Barnen, pappan eller deras mamma?

    Du har funnits i de här barnens liv sen de var 1 och 4 år, och de har bott med er vv. Du vill ha "betalt" för "jobbet" du lägger ner på dem. Vem ska betala tycker du? Jag hoppas att du inte lägger över det ansvaret på barnen 5 och 8 år.


    Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.

    Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.

    Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.

    Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
  • BioBonus
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-09 13:49:24 följande:
    Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.

    Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.

    Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.

    Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
    Känns som om ni har mycket större problem i era vuxna, inbördes relationer än att inte bli uppvaktad på mors dag.
    Du har ingen som helst skyldighet att ta hand om din mans barn på mammans veckor. Gör du det, utan att få uppskattning för det, så är det ditt eget val och inget du kan skylla på någon annan.
    Om du inte känner att din man uppskattar dig, så har du även där ett val. Antingen acceptera att han har det svårt med känslor och att uttrycka dem, eller lämna honom och försöka träffa en man som kan tillgodose dina behov på den punkten. Om du känner att du har pratat med honom om hur mycket du behöver de här bevisen för uppskattning och han inte ändrar sig, så är det bara du som kan ta ansvar för hur du vill leva i ett förhållande. Gå eller stanna och gilla läget.

    Vill du inte vara en obetalt barnflicka, så sluta vara det. Att gå omkring och vara ledsen över att man inte får den uppskattning man anser sig vara berättigad till är inte särskilt konstruktivt. Och man är helt utelämnad till andras vilja, istället för till sin egen. Det är bara du som kan göra en förändring. Utifrån dig själv. Släpp offerkoftan och ta kontroll istället.
  • Anonym (Morsa)

    Men en 5-åring och 8-åring tror jag inte tänker utstuderat alls. Vill de uppmärksamma dig gör de det självmant som äldre.

    Min svärmor har aldrig firat mors dag under min mans uppväxt. Vilket vi gjort i min familj. Men dagen JAG blev mamma ringde hon och grät över att hon inte uppmärksammats av sin son (trots att de aldrig gjort det innan)

    On topic, jag uppmärksammade alltid min mormor och farmor på mors dag, trots att de inte är "min mamma". För att jag ville (som vuxen) oftast med enkel blomma/blombud typ.

    Har däremot aldrig uppvaktat mina föräldrars "nya" på respektive dag därför att jag var vuxen när de kom in i bilden, och de har aldrig varit en modersfigur i mitt liv.

    I familjer med varannan vecka mm kan jag tycka att man efter ök kanske låter barnen vara hos mamma på mors dag och hos pappa på fars dag, om föräldrarna vill det.

  • Ess
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-09 13:49:24 följande:
    Om vi börjar med barnen ; där förväntar jag mig inte speciellt mycket. Bara ett enkelt "tack för maten!" Eller "tack för kläderna!" om jag har gjort mat eller köpt något åt dom.

    Av pappan skulle jag gärna få höra att han uppskattar allt jag gör för honom och barnen, han kan som sagt bjuda på mat och sånt, men han har svårt med att prata känslor och säger sällan (eller aldrig) att han uppskattar något.

    Av biomamman skulle jag också gärna få ett tack ibland. Det är mest henne jag har problem med i denhär situationen. Hon förväntar sig ibland att jag tar hand om barnen nån timme på hennes veckor, (pappan är som jag redan skrev borta på jobb då!) och säger jag nej blir hon irriterad och påstår att det är min skyldighet att ta dom då jag valde att flytta ihop med en man som hade barn. Då skulle det vara skönt med lite uppskattning från hennes sida då jag ändå har ställt upp många gånger, men det enda jag får är sura miner de gånger jag inte vill.

    Jag vill helt enkelt inte känna mig som en barnflicka som inte får betalt.
    Att säga tack är en uppfostringsfråga. Det är bara att påminna dem när de glömmer att tex säga tack för maten.

    Med det uppförandet mamman verkar ha, så hade jag med gott samvete sagt nej. Hade hon börjat argumentera om mina sk skyldigheter, så hade jag bett henne dra och slängt på luren.

    När det gäller mannen så ställ krav på att han tar hushållet under barnveckan och att han själv sköter sina barn, sen kan du göra det du tycker är kul med dem, eller låta bli.
    Jag förstår faktiskt inte varför så många kvinnor backar för att det blir "sura miner", det är ju liksom bara att skita i och gå hemifrån och göra nåt man tycker är kul istället för att sitta och glo på surk*ken.
Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?