Morsdag, bara för biomamman?

Låter ju inte som att du har någon vidare kontakt med barnen ens. Vilket är märkligt efter så många år och eftersom de var så små när du blev ihop med deras pappa.

Var det slut med mamman då eller startade ert förhållande med otrohet?

Tänker om mammans ogillande beror på det?

Det du gör för barnen ska PAPPAN tacka dig för, det är honom du hjälper - INGEN annan!

Vänta dig inget på mors dag förrän du själv eventuellt blir mor!

Mitt ex försökte få mina (våra) barn att hjälpa till att fira hans nya sambo på morsdag (dom har inga gemensamma) hennes barn var där då... det blev tvärnit och är nog enda gången dom sagt till sin pappa att jag är knäpp... Han vill även att dom köper present när hon fyller år men min yngsta (10år) vägrar vara med för att han inte hjälper henne att köpa till mig (hon köper för egna pengar men behöver skjuts)

Jag förväntar mig inte att bli firad av sambons barn skulle helt ärligt mest kännas konstigt även om vi har en bra relation

Om du sköter ALLT som har med barnen att göra, kan man ju inte låta bli att undra vad deras far gör. Har han inget engagemang i barnen eller deras skötsel?  Det är väl i så fall en betydligt allvarligare sak, än det du känner sorg över.

Dom sagt till sin pappa att HAN är knäpp ska det stå

Var nånstans låter det som att jag inte har någon vidare kontakt med barnen? Då jag läser sagor med dom varje kväll? Eller då jag gör andra saker med dom så att dom ska ha det bra här?

Det hade varit slut med mamman redan innan yngsta föddes, då jag träffade pappan hade de varit skilda ett par månader.

Vi blev osams då hon bokade en resa på "hennes" vecka och krävde att jag ensam hade hand om barnen medan deras pappa var borta på jobb.

Och det är ju just det jag menar, varför kan inte biopapporna också försöka visa lite mer uppskattning för någon som tar hand om deras barn?

Han engagerar sig väldigt mycket i barnen, inte så mycket i hushållsarbetet de veckor de är här. Jag tycker att det är viktigt att han är närvarande och leker ned dom, men samtidigt skulle han gärna få hjälpa mig också så att inte allt det praktiska hänger på mig. Jag lägger så mycket tid på hans barn så det är kanske inte för mycket begärt att få känna sig uppskattad ibland?

Men i ditt första inlägg så är "Sambon nog härlig och brukar bjuda mig på mat", då lät det som om du kände dig uppskattad av honom men inte av barnen?

Som så många redan sagt. Du är inte deras mamma och kommer aldrig att bli men därmed är inte sagt att ni måste ha en dålig relation för det. Jag är " mamma" till barn och tonåringar som behöver bo i familjehem p g.a att de biologiska föräldrarna inte fungerar att vara bra föräldrar till sina barn och ibland har de t.o.m. mycket stora brister som förälder. Hos mig har de trygghet och sina behov tillfredsställda under uppväxten men jag inser att kärleken till föräldrarna är oerhört stor. De är ofta mycket noga med att fira föräldrarnas födelsedag samt mors dag mm och det är helt ok med mig. Jag finns liksom där som en självklarhet som inte behöver bli ifrågasatt men bandet till föräldern är starkare än något annat. Jag ser det som en förmån att få vara en del av deras liv ett tag men vet att det kanske inte är för alltid vilket faktiskt är så även för dig. Att de sedan firar den som faktiskt givit dem livet betyder inte att de inte värdesätter dig som extramamma. Den som borde fira dig är din sambo för det arbetet du lägger på hans barn.

Jag kan till viss del förstå din upplevelse. Ibland är det surt och otacksamt att vara bonusförälder. Önskar du att barnen vore dina och har du dröm om egna barn? Jag tänker i sådana situationer, när jag upplever det otacksamt/orättvist att barnets mamma får så mycket uppmärksamhet trots att jag är med hennes barn mer än hon är, att barnet trots allt inte är mitt OCH att jag är glad att det inte är mitt. Barnet har sina föräldrar och MÅSTE få ha det. Man själv är och förblir en annan person med en annan sorts relation men aldrig någonsin är man förälder till barnet. Tror kanske man får acceptera det och inte känna en önskan om att bli firad av någon annans barn på morsdag. Barnet är trots allt inte ens eget. 

Får jag fråga varför du gör det? Varför köper du kläder till dem? För din skull? För deras skull? Vad vill du få tillbaka? Tror du alla biologiska föräldrar alltid får uppskattning för det som de gör? Vad förväntar du dig få?