• Anonym (Mamma - men ändå inte)

    Morsdag, bara för biomamman?

    Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

  • Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 16:22:13 följande:

    För att undvika missförstånd så vill jag säga att jag inte försöker ta deras mammas plats på något sätt. Jag är inte deras mamma och kommer aldrig att bli det heller. Jag tycker om mina bonusar men känner att jag inte orkar göra ALLT för dem. Som bioförälder får man tillbaka så mycket mer än som bonusförälder. kräver inte att jag ska bli firad på morsdag, men ibland skulle det kännas bra med lite uppskattning. Jag gör ju ändå samma jobb som mamman, och lägger lika mycket kärlek, tid och pengar på dom som hon gör.


    Hur många barn tror du tackar sina föräldrar för att de lägger tid och kärlek på dem? Eller ställer upp och lagar mat osv? De flesta barn tar det för givet att det är sånt föräldrar gör.
  • Anonym (Bibo)
    Anonym (Lisa) skrev 2016-05-07 23:16:06 följande:

    Hur många barn tror du tackar sina föräldrar för att de lägger tid och kärlek på dem? Eller ställer upp och lagar mat osv? De flesta barn tar det för givet att det är sånt föräldrar gör.


    Och Mors dag och Fars dag är det den andra föräldern som fixar så att barnen ritar en teckning eller köper någonting. Iallafall här hemma. :)
  • Anonym (Jomen)
    Anonym (Nja) skrev 2016-05-07 21:54:13 följande:

    Jag var SJUK och hade inget val just då!!!!

    Skulle aldrig frivilligt VÄLJA att barnen blir placerade, det gör väl ingen förälder?

    Jag är en mycket bra förälder och har fått förfrågan om att bli familjehem själv eftersom min familj är trygg och stabil!


    Jodå, där har du också fel! Finns en hel del föräldrar som placerar sina barn frivilligt i familjehem av olika orsaker. Och om du tror att den enda familjen som är stabil och trygg är din så har du ju fel där också. Men bli absolut inte familjehem för då blir du ju automatiskt en hemsk människa.
  • Ego Lovers
    Anonym (Lisa) skrev 2016-05-07 23:14:07 följande:
    Dessutom tror jag de flesta biomammor hellre ser att pappan som faktiskt är förälder tar sin del av föräldraansvaret och är den som gör det mesta med barnen såsom läser sagor, tar sig tid, läser läxor mm. Sedan är det såklart inget fel i att hans nya hjälper till men det är ganska vanligt att bonusmamman själv tar över i stort sett allt kring barnen. Trots allt är ju barnen där för att umgås med sin pappa.
    Håller med dig. Pappor är kompetenta men tyvärr tar nog en ny flickvän på sig en för stor börda.
  • Fånga dagen

    Jag har inte fått uppfattningen att ditt problem är att det du gör för barnen är en börda. Utan problemet är att du mår dåligt för de uteblivna tacken från barnen, och att inte bli uppvaktad på mors dag.

    Så om barnen skulle tacka dig, och köpa nåt till dig på mors dag, som tecken på sin uppskattning, så skulle du alltså vara nöjd med fördelningen av av barnens skötsel och hushållsarbetet i ert hem? Pappan leker med barnen, och du sköter allt annat? 

  • fjonkelina
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 14:57:19 följande:
    Det e nog till största delen deras pappa dom dras till när de behöver tröst eller annat. Visst kommer de till mig om han inte är hemma, men det är nog sällan. Kan bero på att han är "snällare" och låter dom göra vad dom vill. till skillnad från mig som försöker få dom att lära sig städa efter sig själva, och hjälpa till lite i hemmet. (Bor ju inte på hotell heller!) annars har vi nog en fin relation, då hemmet är rent! ;)

    Deras mamma kommer jag inte överens med, kan tänka mig att de inte vill såra henne genom att visa mig lite uppskattning?

    De är 5 och 8 år.
    Hur tänker du att barn ska visa sin uppskattning? Dom är 5 och 8 år.....Deras liv kanske inte är det roligaste med varannan vecka hos pappa med bonusmamma. Hur veckan hos mamman ser ut har vi heller ingen aning om. Knappast något dom valt och önskat själva. Det ligger på dig om du vill eller inte vill göra allt runt barnen,det är inget dom har med att göra.
  • Anonym (Papay)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 16:46:48 följande:
    Var nånstans låter det som att jag inte har någon vidare kontakt med barnen? Då jag läser sagor med dom varje kväll? Eller då jag gör andra saker med dom så att dom ska ha det bra här?

    Det hade varit slut med mamman redan innan yngsta föddes, då jag träffade pappan hade de varit skilda ett par månader.
    Vi blev osams då hon bokade en resa på "hennes" vecka och krävde att jag ensam hade hand om barnen medan deras pappa var borta på jobb.

    Och det är ju just det jag menar, varför kan inte biopapporna också försöka visa lite mer uppskattning för någon som tar hand om deras barn?
    Varje kväll? Varför läser inte pappan sagor? Bryr han sig inte om sina barn? Jag tror problemet ligger mer i att du är mer förälder till barnen än vad barnens pappa är. Han ska vara föräldern av er två och du ska vara den hjälpande handen, inte tvärtom! Jag tror du måste börja med att ta ett snack med pappan!
  • Anonym (Papay)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:52:43 följande:
    Vid denhär åldern borde de kunna säga tack! Har nog meddelat pappan några gånger att jag slutar städa efter dom och att de får tvätta själv. Det har slutat med sura miner och att kläderna legat i tvättkorgen tills de kommit nästa gång.
    Jag vet att jag själv har lagt mig i denhär situationen. Ville bara vara snäll i början, men det spårade ur.
    Varför har inte pappan kunnat tvätta någon gång under den hela barnfria veckan? Har han något handikap? Varför vill du ens ha barn med någon som inte gör någonting i hemmet? Hur tror du det skulle bli under det första året som kan vara rätt tufft? Varför gick han och hans förra fru skilda vägsr när ett av barnen var bäbis? Har du frågat honom om varför de separerade?
  • Anonym (mor)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:41:43 följande:
    Jag är ärligt GLAD att de inte är mina barn, men nog skulle jag gärna ha egna barn någon dag. Tanken på att jag kanske aldrig får bli mamma skrämmer mig. Pappan vill inte ha flera barn ännu då dom andra är så små, men vem vet om jag ens kan få barn om 5 år. Då har jag gett upp det jag drömt om länge, för hans och barnens skull.

    Kräver inte att få bli firad, men det skulle kännas bra att få veta att man åtminstone är ens liite uppskattad.

    Den yngre har nån gång kallat mig "städerskan" så det e kanske därför det svider. Är det något som biomamman kallar mig, eller är det bara det de ser mig som?
    "Städerskan"?! Och vad sa du? Det absolut MINSTA du kan begära är väl vanligt hyfs? Skrämmande att dessa ungar halva sin tid fostras av ngn de helt saknar respekt för som det verkar? De kommer att bli fullständigt odrägliga men det är ju iofs inte ditt problem utan föräldrarnas helt och hållet.
  • Anonym (Papay)
    Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 21:41:43 följande:
    Jag är ärligt GLAD att de inte är mina barn, men nog skulle jag gärna ha egna barn någon dag. Tanken på att jag kanske aldrig får bli mamma skrämmer mig. Pappan vill inte ha flera barn ännu då dom andra är så små, men vem vet om jag ens kan få barn om 5 år. Då har jag gett upp det jag drömt om länge, för hans och barnens skull.
    Kräver inte att få bli firad, men det skulle kännas bra att få veta att man åtminstone är ens liite uppskattad.
    Den yngre har nån gång kallat mig "städerskan" så det e kanske därför det svider. Är det något som biomamman kallar mig, eller är det bara det de ser mig som?
    Hur ser din man på dig då? Ung städerska/barnflicka som han dessutom får knulla?
Svar på tråden Morsdag, bara för biomamman?