Morsdag, bara för biomamman?

Jag är ärligt GLAD att de inte är mina barn, men nog skulle jag gärna ha egna barn någon dag. Tanken på att jag kanske aldrig får bli mamma skrämmer mig. Pappan vill inte ha flera barn ännu då dom andra är så små, men vem vet om jag ens kan få barn om 5 år. Då har jag gett upp det jag drömt om länge, för hans och barnens skull.

Kräver inte att få bli firad, men det skulle kännas bra att få veta att man åtminstone är ens liite uppskattad.

Den yngre har nån gång kallat mig "städerskan" så det e kanske därför det svider. Är det något som biomamman kallar mig, eller är det bara det de ser mig som?

Eller så har man turen att träffa en man med underbara barn och en vettig och trevlig biomamma!

Handlar nog mycket om ens egen inställning att göra och just Du gör helt rätt i att hålla dig undan män med barn!