Morsdag, bara för biomamman?

Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 14:35:05 följande:

Nu när morsdag närmar sig känner jag mig lite sorgsen. Har levt tillsammans med Sambons barn i snart 4 år, varannan vecka. Egentligen ska barnen vara med oss på morsdag men mamman har sedan länge bytt dagar så att hon ska få vara med barnen då. Egentligen skönt för mig så får jag lite ledigt, men känner mig ledsen då jag ändå tar hand om hennes barn lika ofta som hon själv gör. Ändå är det bara hon som uppvaktas. Hon har ju fött dem jo, men jag har ju ändå lika mycket ansvar som hon har nu. Någon annan som känner samma som jag? Samma jobb men ingen uppskattning? Sambon är nog härlig och brukar bjuda mig på mat, men barnen bryr sig inte destu mer. För dom är jag bara en som städar efter dom och ser till att dom har det bra här hos oss.

Varför tror du att det är allt du är? Det tror inte jag. Men däremot kanske de tycker att firandet av mors dag är förbehållet deras mamma.

Får du ingen uppskattning alls av barnen i andra sammanhang? Ingen kram, inga förtroenden, ingenting? I så fall är det väl något fel i relationen er emellan? Åldern på barnen kan vara en annan faktor. Hur gamla är de?

Påven Johanna

Äldre 7 May 15:41

#4

Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 14:57:19 följande:

Det e nog till största delen deras pappa dom dras till när de behöver tröst eller annat. Visst kommer de till mig om han inte är hemma, men det är nog sällan. Kan bero på att han är "snällare" och låter dom göra vad dom vill. till skillnad från mig som försöker få dom att lära sig städa efter sig själva, och hjälpa till lite i hemmet. (Bor ju inte på hotell heller!) annars har vi nog en fin relation, då hemmet är rent! ;)

Deras mamma kommer jag inte överens med, kan tänka mig att de inte vill såra henne genom att visa mig lite uppskattning?

De är 5 och 8 år.

Det låter ju hemskt om så är fallet. Stackars ungar!

Men oavsett så tycker jag att det är att ha orimligt högt ställda förväntningar på så små barn att de ska visa dig sin uppskattning för dina regler på en dag som de förstås vet är till för mamman, deras mamma.

Jag är säker på att du betyder mycket för dem förutsatt att relationen er emellan verkligen är god, men du kanske missar att se det om du har hängt upp dig på att det är just på mors dag som du ska bli firad av dem.

Får du ingen teckning till vardags? Ger du dem någon kram eller står du bara för inpräntandet av regelboken? Ungar behöver mycket annat också om känslorna ska bli av den art du kanske önskar dig. Och sådana förutsättningar bör ni ju ha haft i och med att du funnits med dem sedan de var 1 och 4 år.

Påven Johanna

Äldre 7 May 17:04

#17

Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 16:46:48 följande:

Var nånstans låter det som att jag inte har någon vidare kontakt med barnen? Då jag läser sagor med dom varje kväll? Eller då jag gör andra saker med dom så att dom ska ha det bra här?

Det hade varit slut med mamman redan innan yngsta föddes, då jag träffade pappan hade de varit skilda ett par månader.

Vi blev osams då hon bokade en resa på "hennes" vecka och krävde att jag ensam hade hand om barnen medan deras pappa var borta på jobb.

Och det är ju just det jag menar, varför kan inte biopapporna också försöka visa lite mer uppskattning för någon som tar hand om deras barn?

Anonym (Mamma - men ändå inte) skrev 2016-05-07 16:52:10 följande:

Han engagerar sig väldigt mycket i barnen, inte så mycket i hushållsarbetet de veckor de är här. Jag tycker att det är viktigt att han är närvarande och leker ned dom, men samtidigt skulle han gärna få hjälpa mig också så att inte allt det praktiska hänger på mig. Jag lägger så mycket tid på hans barn så det är kanske inte för mycket begärt att få känna sig uppskattad ibland?

Men i ditt första inlägg så är "Sambon nog härlig och brukar bjuda mig på mat", då lät det som om du kände dig uppskattad av honom men inte av barnen?

Morsdag, bara för biomamman?

INNEHÅLL