Låter ju inte som att du har någon vidare kontakt med barnen ens. Vilket är märkligt efter så många år och eftersom de var så små när du blev ihop med deras pappa.
Var det slut med mamman då eller startade ert förhållande med otrohet?
Tänker om mammans ogillande beror på det?
Det du gör för barnen ska PAPPAN tacka dig för, det är honom du hjälper - INGEN annan!
Vänta dig inget på mors dag förrän du själv eventuellt blir mor!
Som så många redan sagt. Du är inte deras mamma och kommer aldrig att bli men därmed är inte sagt att ni måste ha en dålig relation för det. Jag är " mamma" till barn och tonåringar som behöver bo i familjehem p g.a att de biologiska föräldrarna inte fungerar att vara bra föräldrar till sina barn och ibland har de t.o.m. mycket stora brister som förälder. Hos mig har de trygghet och sina behov tillfredsställda under uppväxten men jag inser att kärleken till föräldrarna är oerhört stor. De är ofta mycket noga med att fira föräldrarnas födelsedag samt mors dag mm och det är helt ok med mig. Jag finns liksom där som en självklarhet som inte behöver bli ifrågasatt men bandet till föräldern är starkare än något annat. Jag ser det som en förmån att få vara en del av deras liv ett tag men vet att det kanske inte är för alltid vilket faktiskt är så även för dig. Att de sedan firar den som faktiskt givit dem livet betyder inte att de inte värdesätter dig som extramamma. Den som borde fira dig är din sambo för det arbetet du lägger på hans barn.
Och ändå ansåg man att du behövde stöd i ditt föräldraskap, och att barnen skulle få det bättre i de där hemska familjerna än hemma hos dig...